Robert Jordan: Klanernas uppbrott (Legenda 1997)
(The Fires of Heaven. 1993, kapitel 1-25)
Efter en revolt bland Aes Sedai är det nytt maktskifte i Vita Tornet. Elaida är den nye Amyrlintronande och hon är ingen vän av vare sig Rand, Draken återfödd eller Moiraine, Nynaeve och andra kvinnor på det godas sida som kan använda Kraften.

Apropå Vita Tornet förresten, där smyger sig Padan Fain in och stjäl den dolk som orsakat Mat så mycket besvär tidigare, ja gjort honom mer eller mindre besatt egentligen.

Min, Leane och Siuan, den före detta Amyrlintronande, försöker hålla sig undan andra Aes Sedai. Tyvärr har de råkat bränna ned en bondgård och det gillar såklart inte furst Gareth. Tjejerna lovar att jobba åt honom och vara honom trogen men vid första bästa tillfälle försöker de rymma. Det är mer än Gareth kan tolerera så han jagar efter dem…

Nynaeve och Elayne har problem med Moghedien vars krafter verkar vara bra mycket större än deras. Eller? Till slut går de samman med Valan Lucas för att gömma sig i hans kringflackande cirkusgäng.

Drottning Morgase av Andor börjar sakta inse att hennes make kanske är en riktig skurk och att hon nog håller på att förlora makten över sitt rike. Faktum är att hon själv ovetande tydligen gjort så mycket dumt i något slags drogat tillstånd att hon knappt har några vänner kvar…

Rand al’Thor försöker ena folken i en stundande kamp mot den Svarte men först måste Couladin besegras. Mörkhundar anfaller om natten och både dag och natt har Rand en massa kvinnor omkring sig, kvinnor som vill stötta honom, kämpa om hans kärlek, bara studera honom eller rentav vill honom illa. Rand må vara frälsaren eller förgöraren men det är bitarna som beskriver hans tillvaro som känns minst intressant. 364 sidor + 19 sidor ordlista.

Robert Jordan: Stormen vaknar (Legenda 1998)
(The Fires of Heaven. 1993, kapitel 26-56)
Min, Leane och Siuan fortsätter hålla sig undan furst Gareth som jagar efter dem och Nynaeve och Elayne fortsätter hänga med Valan Lucas cirkusfolk. Innan dessa 452 sidorna är till ända (och följda av 21 sidor ordlista) står flera tuffa strider som typ kan förändra allt. Huvudpersoner dör, skadas eller försvinner.

Mat vill sticka i väg men finner sig plötsligt i allra högsta grad indragen i striderna som något slags ledare, en härförare av trupper. Hur gick det här till?

Nynaeve tar en fajt med Modhedien och Lanfear går bananas och släpper lös sina enorma krafter i ren och skär ilska. Rand vill besegra först Couladin och sen Rahvin.

Ja, i fokus står ett antal explosiva möten mot slutet men fram dit känns det mesta som 400 sidor seg transportsträcka. Det här är uppenbarligen ingen favoritserie för mig och det hela tuffar på alldeles för långsamt i mitt tycke. Författaren verkar ha fått betalt per ord och finner det för gott att låta precis allt bli hur utdraget och småsegt som helst.

Robert Jordan: Fursten av Kaos (Natur och Kultur 1998)
(Lord of Chaos. 1994, kapitel 1-23)
Ah, en ny bok i serien, man borde ju bli glad och exalterad men jag känner snarare något annat, något som nästan liknar vånda. Böckerna verkar bara bli allt längre och är för mig rätt sega och tuffa att ta sig igenom. Jag tycker väl att jag är rätt bekant med Jordans stil nu efter dussintalet böcker och de är rätt textspäckade, spretiga och omfattande mängder och åter mängder med karaktärer och platser. Allt tuffar på i ett rätt stillsamt tempo och detta har tyvärr inte alls blivit nån ny fantasyfavorit för mig. Så varför läser jag vidare, kan man undra? Tja, kalla mig dum men har jag kommit så här långt måste jag väl följa berättelsen till sitt slut… Eller jag måste kanske inte, men jag väljer att ta reda på om Rand, Draken Återfödd kan störta Mörkret och rädda världen.

Nynaeve försöker återställa Kraften hos en person som släckts. Elayne försöker framställa ter’angreal-föremål laddade med Kraft.

Hemma i Tufloden inser furst Perrin att Rand behöver hans hjälp. Han måste ge sig av och av någon anledning tror han att han skall kunna lämna hustrun Faire kvar.

Gawyn får höra att drottning Morgase är död och att mördaren är Rand, Draken Återfödd. Självklart svär Gawyn dyrt och heligt att döda Rand.

Fast Morgase lever men håller på att bli lurad av Pedron Niall, generalkommendant för Ljusets Söner, en samling vitrockar.

Rand skall gå i krig mot Iliian. Han försöker samla och utförda amnesti för alla falska Drakar. Det är såklart inte enbart populärt. Han funderar också på huruvida sigillen skall hålla Mörkrets Herre fjättrad. Ja, han tränar sina trupper och försöker tysta Lews Therins röst i sitt huvud.

Mat leder trupper på nytt, mörkvänner finns överallt, somliga drömvandrar och får veta viktiga saker. Den Amyrlintronande Elaida har beslutat att Rand måste kontrolleras, möjligen också släckas, fråntas sin Kraft.

Ogiern Loials föräldrar dyker upp och söker sin lilla pojke, knappt 100 år gammal. Med sig har de kvinnan som vill bli hans maka.

Japp, det händer massor, inget snack om saken, men det är oftast mycket snack och rätt lite action och verklig spänning, därav känslan av ett långsamt tempo och en lite seg läsning. När sen boken närmar sig 500 sidor, ja. 460+20 sidor ordlista.

Robert Jordan: Svarta tornet (Natur och Kultur 1999)
(Lord of Chaos. 1994, kapitel 24-56)
Oj, en ännu längre bok, seriens näst längsta hittills och då är det ändå bara halva originalet. Engelska Lord of Chaos måste ha varit en riktigt tegelstensroman…

Betyget för Svarta tornet får väl bli något bättre än för de närmast föregående titlarna jag läst, kanske en svag trea. Det är rätt mastig läsning och min bild av en omfattande, spretig saga i långsamt tempo gäller än, speciellt så nu med hela 470 sidor vardagsbestyr, myter och legender från förr och dussintals personer med sina närmaste vänner och fiender att följa. Jag är inte helsåld på Sagan om Drakens återkomst, men visst, ärligt talat, detta är en något bättre bok än de senaste, om än fortfarande alldeles för lång och omfattande. Men det händer i alla fall ett par saker som höjer spänningen ett snäpp och ger hopp om en något mer spännande, dramatisk läsning framöver, i kommande böcker.

Olika grupperingar inom Aes Sedai samverkar inte utan verkar snarare gå i krig mot varandra. Den Amyrlintronande försöker locka Rand, Draken Återfödd, till Vita Tornet i Tar Valon med guld. Det går inget vidare, men Rand kan ha nytta av guldet!

Egwene inser att hon älskar Gawyn men relationen försvåras av Gawyns övertygelse om att det är Rand som dödat Andors drottning Morgase och att Gawyn därför måste döda Rand. Egwene å sin sida är såklart övertygad om att Rand är oskyldig men kan inte på något sätt just nu bevisa det.

Nynaeve lyckas till slut hela Logain och dessutom Siuan och ytterligare någon släckt Aes Sedai. Det har väl aldrig hänt att någon som förlorat Kraften har kunnat få den tillbaka… Nu vill förstås inte Siuan fortsätta sköta Gareth Brynes tvätt. Mat skall ta Elayne till Caemlyn och en ny (en till!) Amyrlintronande utses! Det har väl heller aldrig funnits flera samtidigt?

Perrin får ta ett allvarligt snack med sina nya svärföräldrar som han träffar för första gången och när boken tuffar på mot slutet försvinner Rand, och då inte genom nån port öppnad i tid och rum. Nej, Draken kidnappas av Aes Sedaier och låses in i en kista. Vår Drake är förstås allt annat än glad, nej tvärtom är han riktigt förbannad. Somliga av Rands vänner jagar efter… Efter äventyret följer 19 sidor ordlista och 3 sidor uttalsordlista.