Robert Jordan: Begynnelsen (Natur & Kultur 2004)
(New Spring. 2004)
Robert Jordan hade redan skrivit tio böcker i Sagan om Drakens återkomst (utgivna som 20 delar på svenska) när han beslutade sig för att mitt uppe i sagan ge oss prologen, berättelsen om vad som hände innan Sagan tog sin början på allvar. Rätt eller fel är det med den här boken, Begynnelsen, jag bekantar mig med Robert Jordans fantasyvärld för första gången. Det står förvisso på bokens baksida att detta är den första boken av tre i prologen, men fler delar blev det aldrig då författaren dog… och den här inledningen räcker alldeles utmärkt.

Det är natt, det är vinter, det är kallt och det råder krig. Furst Lan Mandragoran smyger runt och inspekterar sina trupper, väcker vaktposter här och där. Det kommer bud om att furst Emares planerar en kniptångsmanöver för att besegra fienden och Lan ställer upp. Det är bara det att motståndarna verkar vara uppemot minst 2000 personer, inte de 600 man räknat med. Detta kan förändra allt…

På annat håll, utanför det Vita Tornet rasar också kriget. Därinne huserar Aes Sedai vars hundratals systrar tränar sig i att hantera Kraften. Moiraine är en av eleverna på frammarsch, hon väver magiska vävar av elementen och är tillsammans med de styrande när Gitara får ett varsel och faller död ned. Hon har i en syn sett Draken födas och det kan innebära slutet på allt!

Nu börjar Moiraine och hennes bästa kompis, en annan Aes Sedai-syster att söka vitt och brett efter Draken, det nyfödda barn som enligt profetior kan störta hela världen ned i kaos och mörker. Eller kanske rädda den! Lan och Moiraine möts och börjar lite motvilligt att samarbeta i sökandet.

359 sidor fantasy av, med risk för att reta upp Robert Jordans fans, standardtyp. Lan är en svärdsviftande krigare av rang, Moiraine en stark, nyfiken kvinna och magiker. Det är kampen mellan ont och gott, ljus och mörker än en gång.

Robert Jordan: Farornas väg (Legenda 1992)
(The Eye of the World. 1990, kapitel 1-23)
Det är något hemskt i antågande, konstiga saker sker. Vintrarna är onaturligt långa, skördarna blir dåliga, missbildade djur föds men i lilla samhället Emondsvall förbereder sig folket för fest. Emondsvall är en avlägsen liten håla. Sällan eller aldrig kommer det folk till trakten utsocknes ifrån och få av invånarna har nånsin lämnat närmiljön och sett något av den stora vida världen som det berättas sagor och skrivs sånger om. Rykten säger att när Draken återföds skall vansinnets tid börja, mardrömmar och krig bli vardagsmat. Men vem som är den verkliga Draken är oklart. Många är de falska Drakar som kommit och gått.

Överraskande nog är plötsligt Emondsvall fullt av främlingar. En mystisk, fruktad ordenskvinna från Aes Sedai och hennes krigarföljeslagare går runt och frågar om folks födelsedagar och födelseorter och liknande, hon verkar leta efter någon…

Då slår onda varelser till. Samhället översvämmas av hemska trollocker, den Svartes underhuggare, ledda av en ännu hemskare myrddraal. Dessa mörkervarelser verkar ha siktet inställt på tre ungdomar från trakten, vännerna Rand, Mat och Perrin. Den magikunniga ordenskvinnan Moiraine och hennes väktare Lan tar med sig grabbarna och flyr. Med sig får de barden/gycklaren Thom och det speciella svärd Rand fått av sin far. Om det nu är hans pappa?

Kan sällskapet ta sig till Tar Valon kan de kanske känna sig säkra. Där kan möjligen Moiraine och hennes ordenssystrar lista ut varför ungdomarna är så eftertraktade av Skuggornas Herre. Gänget ger sig ut på en lång och farlig resa. Ungdomarna hänförs av olika nya städer de får se, den ena mer imponerande än den förra, men vart de än kommer måste de ljuga och försöka undvika uppmärksamhet. Onda krafter är i omlopp och många fiender, både monster och vanligt folk, är visst ute efter dem.

Till fots och till häst förflyttar man sig från värdshus till värdshus, genom hemsökta spökstäder, skogar och över slätter. När man sen tror sig få en tillfällig respit när man skall korsa floden finns där hundratals trollocker som anfaller. Sällskapets medlemmar kommer ifrån varandra. Farornas väg omfattar 333 sidor äventyrsberättelse och 15 sidor ordlista om personer, föremål, varelser, platser och mer i den här fantasyvärlden.

Robert Jordan: Tidens hjul (Legenda 1993)
(The Eye of the World. 1990, kapitel 24-53)
Tar Valon är målet men vägen dit är lång och farlig. Nånstans vid floden Arinelle blir huvudpersonerna överfallna och sällskapet skiljs för vinden…

Perrin och Egwene träffar Elyas, mannen som talar med vargar och tillsammans möter de det farande folket. Och så verkar Perrins ögon ändra färg och kanske, kanske är han också en vargtalare?

Rand och Mat underhåller med musik och jonglering på alla de olika värdshus de gästar. De rör sig mot Caemlyn men försöker att hålla en låg profil. De har inga pengar, ingen mat och Mat verkar bara bli allt mer sjuk. Kanske beror det på att den dolk han stulit sakta förgiftar hans kropp och sinne, försöker göra honom till en slav för Mörkrets Herre. Hemska mardrömmar har de båda två och Ba'alzamon dyker upp gång efter annan i dessa för att håna och hota Rand.

På annat håll hittar vi Moiraine, Lan och Nynaeve och Nynaeve är väl inget större fan av Moiraine om man säger så. Moiraine tänker spåra upp Perrin, Rand och Mat som nu försvunnit, genom att med Kraften spåra de speciella mynt som pojkarna fått. Så synd bara att inte alla har pengarna kvar…

Sen visar det sig att Tar Valon inte längre är det mest prioriterade resmålet. Världens Öga skall visst ligga bortom Fal Dara och snabbaste sättet att komma dit är att färdas på Vägarna, ett slags fiffigt men farligt sätt att teleportera sig på. Det blir i Fal Dara som Rand får kliva fram och väl en gång för alla gå en match mot Ba'alzamon. 377 sidor + ordlista.

Robert Jordan: Valeres horn (Legenda 1994)
(The Great Hunt. 1990, kapitel 1-24)
Ba’alzamon är besegrad, Valeres horn är funnet och den Amyrlintronande är på väg till Fal Dara med en massa Aes Sedai-systrar. Men säg den glädje som varar…

Det kan vara så att Rand är en Drake, men är det en äkta eller en falsk? Män som använder Kraften har ju en tendens att bli galna och till slut ställa till stor skada för sin omgivning. I rädsla för att vännerna skall få problem väljer Rand i stället att hålla Drak-misstankarna hemliga och försöker hålla sina barndomskamrater på avstånd. Det är ju föga populärt.

Men så plötsligt blir Fal Dara attackerat och mörkervännen Padan Fain rymmer från fängelset. Någon skjuter mot den Amyrlintronande, eller är det mot Rand? Och så blir Valeres horn stulet. Därtill försvinner den farliga dolk som tros ha orsakat Mats galenskap och skall han nånsin kunna bli helt friskförklarad måste kniven återfinnas.

Rand, Mat och Perrin ger sig tillsammans med ett gäng soldater i väg för att förfölja de mörkervarelser som stulit hornet och dolken…

Egwene och Nynaeve reser till Tar Valon för att gå i lära hos Aes Sedai och Moiraine och Lan försvinner i väg till annan ort.

Försvinner plötsligt gör också Rand, Loial och Hurin. Rätt vad det är befinner de sig på okänd plats, möjligen i en helt annan tid. Hur död på liv trakten än verkar vara finns där ändå någon, men vem är den undersköna Selene egentligen? Vad vill hon? Valeres horn är seriens hittills bästa bok och den omfattar 355 sidor, följda av en ordlista om den här fantasyvärlden.

Robert Jordan: Tomans huvud (Legenda 1995)
(The Great Hunt. 1990, kapitel 25-50)
Mörkvännen Padan Fain stjäl Valeres horn och med det även den dolk som Mat behöver för att få lyfta den förbannelse eller förgiftning han drabbats av. Rand, Mat, Perrin och en samling soldater måste jaga efter mannen. Rand får ett meddelande om att han måste ta sig till Tomans Huvud, annars, ja. Dessutom gör han allt han kan för att slippa tänka på att han kanske, kanske inte är en Drake, den äkta eller en falsk. Rand är ju en fåraherde från en liten håla, en vanlig kille, inte en riddare eller den man som skall rädda hela världen – eller förgöra den!

Vid kusten av Tomans Huvud har sjöfararfolket seanchan landstigit och börjat förslava folket. När Egwene kommer till trakten för att hjälpa Rand blir hon tillfångatagen och plågas som seanchans nya slav.

Innan de här 290 sidorna är till ända måste Rand besegra seanchan, rädda Egwene och på nytt slåss mot Ba'alzamon. Plötsligt är det där hornet inte alls prioriterat. Men någon blåser allt i det ändå och döda hjältar vaknar till liv för att strida. Hjältarna stöttar dock alltid blåsaren, oavsett om denne är ond eller god. Och som vanligt finns det förrädare överallt, mörkrets hantlangare är otaliga! Äventyret går vidare. Seanchans magiska koppel för slavar är ett originellt inslag, det är väl det som sticker ut i den annars rätt typiska standardfantasyn. Kommer den här serien att lyfta och bli bättre eller kommer bara mer av samma, tro? Så här långt har jag inte ens övervägt nåt annat än ett typiskt medelbetyg för någon bok. Tja, jag måste väl läsa vidare för att få svaret.