Anna Jansson: Vem är utan skuld (Allas 2009)
Detta är 94 sidor sommardeckare som veckotidningen Allas gett ut som en tunn pocketbok tillsammans med tidning nr 28 2009.

Kriminalinspektör Maria Wern har inte träffat sina gamla klasskamrater på många, många år. Nu 20 år efter det att de slutat nian är det dags för en återträff. Platsen är Tofta på Gotland och fem av klassens grabbar och sex tjejer sluter upp, fast idag är det såklart inte småpojkar och tjejer som medverkar utan vuxna kvinnor och män.

Trots att lång tid förflutit verkar dock inte mycket ha förändrats mot förr, de flesta är sig lika tycker Maria Wern, kanske inte till utseendet, men till sättet. Skolans kaxiga elever är än idag dryga översittare, klassens clown fortfarande en spexare, tystlåtna mobbade ungar är tillbakadragna, försiktiga, osäkra vuxna.

Stefan och Emelie var tillsammans den sista skolveckan i årskurs nio. Idag är de båda gifta var och en på sitt håll men något händer dem emellan nu när de ses igen. Gamla känslor flammar upp, de båda tillbringar natten tillsammans. Nästa morgon är en av dem död…

Bland dussintalet klasskamrater tvingas Maria Wern inse att en av hennes gamla vänner är en mördare! Men vem?

En kort historia som känns längre än sina 94 sidor. Det är egentligen inte speciellt intressant att lära känna de här figurerna, varken som vuxna eller såsom de en gång var, men det hela är inte helt utan spänning. Mördaren smyger runt och gäckar sin omgivning och rättvisans tjänare och inte lyckas jag lista ut vem den skyldige är. Inte den bästa historien om polis Maria Wern men en svag betygstrea kan jag bjuda på.




Anna Jansson: Drömmen förde dej vilse (Norstedts 2010)
En sommarkväll i Visby sparkar ett gäng killar ned en ung pojke. När polisen Maria Wern försöker ingripa blir hon också misshandlad och stucken med en blodig spruta. Nu väntar flera månaders ovisshet om huruvida hon kanske HIV-smittats…

Det är en stark öppning på den 11:e boken i serien, inget snack om det. Sedan fortsätter det med en galen gäckande mördare som definitivt, trots sin galenskap, är betydligt smartare än poliserna som söker förövaren.

Vi har en annan huvudperson i läkaren Anders som försöker få till ett seriöst förhållande med poliskvinnan Erika, Marias kollega. Han försöker hjälpa sina patienter efter bästa förmåga. Linn har sömnproblem, Harry lider av nästintill varje sjukdom som finns. Tror han. En dag är Linn död, mördad, och Harry får för sig att han kommer att bli polisens misstänkte. De båda, han och Linn, är nämligen grannar.

Ja, här dör det folk och någon okänd ligger minst ett steg före polisen hela tiden. Personen verkar ha full koll på både sina offer och jagare och övervakar dem både personligen och med modern teknik men även om storyn av baksidestexten att döma skulle handla mycket om digital övervakning etc. blev det mer personernas privatliv som kom i fokus.

Den inledande spänningen stegrades aldrig, ej heller kunde den bibehållas genom hela romanen. Boken blev som helhet helt okej, men inget mer än så. Bra, men medelmåttig alltså. 320 sidor.




Anna Jansson: Alkemins eviga eld (Norstedts 2011)
Den unge (blivande polisen) Tomas Hartman umgås med sin farbror Justus, mästerglasblåsaren, och hans lärlingar och blir förälskad i den unga Angelika, farbroderns sambo.

Många, många år senare efter att de båda släktingarna inte haft kontakt på länge är det polisen Tomas som söker efter Justus. Han har försvunnit från sjukhuset och han kan inte ha tagit sig därifrån för egen maskin.

På ett tjusigt hotell i Glasriket i Småland upptäcker kriminalinspektör Maria Wern ett lik på botten av hotellpoolen och hon måste också rädda en kollega som just fått en hjärtinfarkt. Ja, det händer sannerligen en hel del i upptakten av den 12:e boken i Janssons serie om poliser och brott på Gotland.

Sökandet efter den försvunne Justus löper genom hela boken och parallellt med försvinnandet får Maria Wern och kollegorna försöka lösa morden på flera äldre personer som påträffas döda, spektakulärt utsmyckade och till allmän beskådan. Samtliga verkar ha det gemensamt att de en gång i tiden varit glasblåsarlärlingar hos just den saknade Justus.

Det här är spännande och lättläst rakt igenom. En av de bättre böckerna i serien, helt klart värt en stark trea i betyg. 312 sidor.




Anna Jansson: När skönheten kom till Bro (Norstedts 2012)
Botel Hellsten är besatt av ett gammalt skelettfynd. Allt pekar på ett 900 år gammalt ouppklarat mord. Det vore såklart helt fantastiskt om han skulle lyckas lösa gåtan och kunna kasta nytt sken över historiska mysterier.

Parallellt med sina benundersökningar ägnar sig Botel åt nattliga vampyrrollspel. När den unga och fantastiskt vackra Malva går med i sällskapet kommer saker och ting att förändras…

Malva behöver något att sysselsätta sig med. Hennes mamma ligger i koma på sjukhuset efter att ha blivit påkörd av en rattfyllerist och relationen till pappan är inte den bästa.

Polisen Maria Wern blir på flera sätt indragen i händelsernas centrum. Vad skall hon göra? Sonen Emil förälskar sig i den äldre flickan Malva. Samtidigt är Maria själv bästa kompis med Jonatan och det är hans fru Nina som kört onykter och orsakat Malvas mammas svåra skador… Går det ens att erbjuda stöd åt alla inblandade? Går det att förhålla sig neutral?

Nina vaknar upp ur fylledimmorna och förnekar att hon kört full… Malva försvinner… Maria förälskar sig i en brandman som visar sig spela vampyrrollspel…

Allt hakar i vartannat och dåtid och nutid, kärlek och hemligheter vävs samman till en 288 sidor lång hyggligt intressant berättelse på Gotland. Har det inte framgått tidigare så gömmer sig förstås en mördare någonstans också…