Tami Hoag: Nattens synder (Bra Böcker 1997)
(Night Sins. 1995)

En 509-sidors tegelsten som jag hade svårt att komma in i. Mycket text, förvisso välskriven sådan, men med avsaknad av driv. I alla fall i första halvan. Försök dig inte på att bara läsa lite då och då för i så fall kommer du aldrig att bli färdig. Koncentrera dig, träng in i boken en bra bit redan från början och du finner en bok du inte kan sluta läsa.

Det första som händer är att 8-årige Josh försvinner efter en hockeymatch och ingenstans står att finna. Snart är det uppenbart att en kidnappare är i farten. Megan O´Malley skall hjälpa polischef Mitch Holt att finna pojken och sätta fast den skyldige men finner en hel räcka problem. Megan kliver in i en mansdominerad värld och möts av skepsis och folk som motarbetar just henne och vill se en man på hennes jobb. Någon läcker hemligheter till journalister och skadar utredningen. Polischefen är en stilig karl hon verkligen inte vill attraheras av men vad händer? Jo, just det.

Och ingenstans finner de ledtrådar till kidnapparen. Och det är det här som är så bra och så dåligt. Mer än halva boken går utan att vi kommit minsta steg närmre Josh och hans kidnappare. Det känns bitvis lite segt, skall inget hända snart? Men samtidigt känns föräldrarnas och polisens desperation trovärdig. Kanske kommer det för en gångs skull inte att sluta lyckligt? Och just därför vara en bra och annorlunda berättelse? Tempot stegras mot slutet och ingenting är vad det verkar vara. Eller är det det? Troligtvis kommer du snart vara på jakt efter Tami Hoags andra bok på svenska...




Tami Hoag: Skyldig som synden (Bra Böcker 1998)
(Guilty as Sin. 1996)

Att läsa den här boken utan att först ha läst Nattens Synder som inleder själva historien är nog helt bortkastat. Det här blir säkert mycket bättre med de första 500 sidorna som bakgrund. Det här är en direkt fortsättning på ovannämnda bok och du kastas rätt in i händelsernas centrum.

Här har vi nu person X (skall inte avslöja vem) som sitter anklagad för kidnappning, mord och annat som alltså hänt i förra boken. Men det finns frågetecken kring gripandet och i vilken utsträckning personen faktiskt är skyldig. Åklagare Ellen hyser inga tvivel om att personen är skyldig. Försvarare Tony är förstås av en annan uppfattning. Och att han har spöat Ellen i tidigare möten i rätten och att de en gång delat säng gör inte den förestående kampen gladare för Ellen.

Hon och hennes team kämpar för att finna de bevis som skall leda till en fällande dom. Men en vacker dag står den kidnappade Josh hemma på farstutrappan och hur har han kommit dit? Den misstänkte sitter ju i finkan. Snart kidnappas en pojke till och nu hopar sig frågorna. Har den misstänkte haft hjälp? Är en copycat/härmare i farten eller har man helt enkelt fångat fel person?

Även denna bok är en tjock tegelstensroman på runt 500 sidor (497). När du kommit in i boken vill du veta hur det går och även om tempot inte är speciellt högt leds du sakta men säkert mot en upplösning du aldrig kunnat gissa dig till. Eller?




Tami Hoag: En tunn mörk gräns (Bra Böcker 2001)
(A Thin Dark Line. 1997)

En kvinna, Pamela, har hittats mördad, fastspikad och våldtagen. Precis alla är övertygade om att det är hennes efterhängsne beundrare Marc Renard som är mördaren. Han har uppenbarligen blivit galen av att Pamela gång efter annan bett honom hålla sig borta.

Men en rättegång friar honom, och allmänheten, poliser och offrets släktingar blir minst sagt upprörda. Offrets far gör direkt efter rättegången ett försök att skipa egen rättvisa, men vicesheriff Annie Broussard räddar den nu friade Renard. Och vinner därmed poliskollegornas avsky och Renards beundran. Snart börjar det komma gåvor från Renard där han uttrycker sin beundran för Annie.

Polisman Fourcade är liksom alla andra poliser helt säker på att Renard ändå är skyldig, trots den friande domen, och beslutar sig för att noga hålla ögonen på honom. Eller nåja, Fourcade spöar skiten ur Renard och mitt uppe i alltihop kommer kollegan Annie och stoppar honom. Och blir därmed än mer hatad av de manliga kollegorna, och än mer dyrkad av Renard... När Renard ligger på sjukan inträffar fler överfall på kvinnor. Är han ändå oskyldig, eller finns det en härmapa därute?

Snart duggar hoten tätt över både Renard och Annie och hon ser möjliga fiender även inom de egna leden... Det är inte bara Renard och somliga kollegor som beter sig mysko.

Rätt spännande när man kommer in i boken, men den är väl tjock, 483 sidor. Det finns partier där inget händer och tempot går ned, inga ledtrådar till mördaren finns och alla misstänker alla. Där kunde man kapat en del. Och kollegornas trakasserande av Annie som kvinna i en mansdominerad polisvärld är banne mig bara irriterande. Men mördarens riktiga identitet avslöjas inte förrän på de allra sista sidorna och det är ju bra.




Tami Hoag: Ondskans ansikte (Bra Böcker 2002)
(Ashes to Ashes. 1999)

Kremeraren kallas den okända seriemördaren i Minneapolis som kidnappar unga kvinnor och eldar upp dem. Annie DiMarco har i en park som hastigast sett Kremerarens ansikte och är det vittne polisen så desperat behöver för att fånga honom. Nu får Kate Conlan ta hand om den skrämda kvinnan och skall försöka förmå henne att berätta vad hon sett.

Under tiden pågår jakten på Kremeraren med stjärnagenten som kallats in från FBI - John Quinn - i spetsen. Quinn har tidigare varit tillsammans med Kate, både yrkesmässigt och privat. Det har satt sina spår hos dem båda. Kremerarens härjningar gör livet surt för både polis och styrande politiker och när mördaren dessutom kidnappar en riktig höjdares dotter, ja då blir pressen än värre.

Samtidigt ilsknar somliga till över att polisen bara verkar bry sig när det är rika kvinnor som försvinner. Uppeldade prostituerade kvinnor behöver man tydligen inte bry sig så värst mycket om. Journalister besvärar poliserna. Det finns viss rivalitet i polis- och politikerleden och Peter Bondurant, pappa till den senast försvunna kvinnan, ligger på och kräver resultat. Hans advokat gör detsamma, men ingen av dem verkar berätta allt de vet. Och en dag har Kates vittne Angie försvunnit. Eller kidnappats…..? En annan dag är Kate borta också...

Ja, inte så dumt det här. Länge är det förvisso bara en lång sträcka traditionella polisutredningar där man aldrig kommer någonstans, men utan att för den skull vara tråkig läsning, för det blir det aldrig. Det dröjer dock ganska länge innan spänningen stegras men när det gör det blir det å andra sidan riktigt otäckt. Helt OK att lägga några timmar på. 429 sidor.




Tami Hoag: Mörkläggning (Bra Böcker 2003)
(Dust to Dust. 2000)

Kanske att jag borde satt betyget fyra på dessa 340 sidor. (Äh, vad tusan, jag gör det. Det blir en fyra.) Detta är faktiskt en av de allra bästa böckerna jag läst på temat ”poliser som utreder brott i de egna leden”. Detta handlar från början till slut om två goda poliser (Liska & Kovac) som utreder ett fall som alla deras kollegor och chefer säger redan är uppklarat och avslutat.

Det handlar om polismannen Andy Fellon. Han jobbade med internutredningar och försökte sätta dit korrumperade poliser. Han var homosexuell. Nu har han hängt sig och skrivit ”Förlåt” på spegeln. Japp, solklart fall, säger alla. Självmord. Möjligtvis en sexlek som gått snett, men mord? Icke! Fallet avslutat, nedlagt.

Men nej, inte för våra vänner Liska och Kovac. De anser att deras uppdragsgivare är offret och då måste de kunna jobba vidare, något känns ju skumt. Och naturligtvis, deras aningar är inte felaktiga. Någonstans i kretsen av de närmaste finns en bunt illasinnade poliser.

Spännande och med ett par överraskningar mot slutet. Och trots en ung kvinnlig Liska och en äldre snutkille som Kovac som partners blir det aldrig så där förutsägbart sliskigt romantiskt dem emellan, som så ofta i så många andra polisromaner. Skönt!