Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt: En högre rättvisa (Norstedts 2018)
En våldtäktsman i Uppsala smyger sig på kvinnor, söver dem med en injektionsspruta och täcker deras huvuden med en säck innan övergreppen fullbordas. Det är i Uppsala Vanja Littner numera arbetar som polis efter att ha sökt sig bort från Riksmordkommissionen och sin pappa, psykologen och gärningsmannaprofileraren Sebastian.
Olyckligtvis känner Vanjas nye chef, kommissarien Anne-Lie, behov av att anlita just kriminalpsykologen Bergman. Det får Vanja att omedelbart söka sig tillbaka till Riksmord, Torkel, Ursula, Billy och övriga i det gamla teamet, bara för att strax få se hela Riksmordkommissionen involverad i fallet! Vanja kan tydligen inte få slippa Sebastian. Sebastian är å sin sida beredd att göra nästan vad som helst för att få vara nära sin dotter...
Vid sidan av jakten på en synnerligen otäck våldtäktsman får Billy jobba vidare med fallet med den försvunna poliskollegan Jennifer. Hon misstänks ha drunknat i en dykolycka i Frankrike, men nu visar det sig att mycket kring hennes liv på senare tid verkar vara falska inlägg på sociala medier. Någon okänd verkar ha postat foton, skrivit om Frankrikeresan etc. och låtsats vara just Jennifer. Har hon ens varit i Frankrike? Ja, försvunnen är hon i alla fall.
Men läsaren får faktiskt tidigt veta hur allt ligger till. Jennifer är död, mördad av sin kollega, nämligen polisens IT-kunnige specialist Billy. Han har nu fått smak för att döda och har inga planer på att ange sig själv, nej snarare tvärtom. 408 lättlästa sidor med en del spänning och några överraskningar. Sen tar förstås allt slut vid det mest olämpliga tillfället och man måste vänta på en fortsättning. En stark betygstrea kan jag bjussa på men som alltid är det våra huvudpersoners privatliv och interna relationer som är mer intressanta än de utredningar de sysslar med.
Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt: Som man sår (Norstedts 2021)
Riksmordgruppen är tillbaka, nu med Vanja Lithner som chef. Psykologen Sebastian Bergman är liksom Torkel, gruppens före detta chef, borta ur bilden. Sebastian har öppnat privat psykologmottagning för lidande själar för att ha något att göra och dra in slantar. Torkel försöker supa ihjäl sig...
Till Karlshamn i Blekinge kommer unga Julia. Det skall bli återträff med gamla skolklassen. Hon hatar flera av de forna klasskamraterna och nu är hämndens timma slagen...
En prickskytt dödar män och kvinnor, unga och gamla. Inledningsvis verkar offren inte ha något gemensamt men så blir utredarna varse att det rör sig om folk som anklagats för olika brott men aldrig blivit dömda för något. Det ser ut som att någon tagit på sig uppgiften att skipa egen rättvisa...
Och så... Nej, mer skall inte avslöjas men det dyker upp ytterligare ett fall som huvudpersonerna måste ta sig an och det blir det allra mest intressanta och spännande. Ja, spänningen och tempot stegras raskt mot slutet, det blir dramatiskt värre och sedan kommer ett slut som ger en liten ledtråd om vad seriens allra sista berättelse kommer att handla om. Bok åtta skall visst sätta punkt för romanserien om Riksmord och Sebastian Bergman. Visst är det synd men fortsättningen på det jag just läst är jag verkligen mycket sugen på... Det här var riktigt bra. 383 sidor.
Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt: Skulden man bär (Norstedts 2023)
Riksmord skakas av det faktum att en av deras egna, polisen Billy, avslöjats som seriemördare. Det blir enklast för polisledningen att skylla nästan allt på teamets förre chef Torkel.
En död kvinna på en grisfarm utanför Västerås ger dock nytt arbete åt just Riksmord, nu under ledning av Vanja Lithner. Olyckligtvis ser det ut som att mordet har kopplingar till Vanjas far och tillika polisteamets konsult, psykologen Sebastian Bergman.
Cathy reser till Sverige från andra sidan jordklotet då hennes pappa Tim överraskande dött. Tim har varit patient hos nämnde Sebastian och länge velat att dottern skulle träffa mannen som försökt hjälpa honom. Nu måste hon söka kontakt med psykologen men det hon får veta väcker fler frågor än hon får svar…
Ellinor är en galen stalker förälskad i Sebastian Bergman. Utan mannens vetskap har hon brutit mot besöksförbudet och bosatt sig i samma trappuppgång och när lusten faller på tar hon sig in i hans bostad och utger sig för att vara Sebastians flickvän. Hon har haft mannen förr, nu skall hon ha honom tillbaka…
Vanja försöker återuppta relationen med sin mor och Riksmord ställs inför fler mordoffer, även de med tydlig koppling till kriminalpsykologen Bergman. Med allt denne sagt och gjort finns det ju gott om fiender som kan vilja honom ont. Den här okände mördaren utmanar honom…
I fängelset planerar Billy sin flykt.
Skulden man bär är 366 lättlästa och händelserika sidor som utgör vad som tydligen skall vara den åttonde och allra sista delen i sagan om Sebastian Bergman. Man skall aldrig säga aldrig kan jag tycka och så som denna berättelse slutar är det inte utan att jag verkligen kan längta efter en nionde berättelse. Slutet är kanske något att verkligen älska eller hata och jag lutar mer åt älska, men tycker som sagt ändå att det vore finfint med en fortsättning…