Björn Hellberg: Slutkört (Tre Böcker 1995)
Han får namnet Taximannen, den okände som plockar upp överförfriskade herrar på stan och sedan dumpar dem någonstans, rånade och sönderslagna. Vem är han? Stoppas måste han hur som helst, han kan inte få gå fri och terrorisera Stadens sommargäster eller för den delen de vanliga invånarna heller.

Sten Wall och hans kollegor har inte mycket till ledtrådar. När det tredje överfallet kommer är det en ung kvinna som är offret. Nu verkar ännu mindre stämma med polisens få teorier…

På annat håll lever Jessica tillsammans med Leroy, en Leroy som njuter av att skrämma sin kvinna, låta henne få veta sin plats. Om Jessica bara hade ork och mod skulle hon be Leroy att flyga och fara, men Leroy känner sin kvinna och kan fortsätta med sin terror…

Journalisten Egon Fager upplever sig vara Guds gåva till kvinnorna men han har blandad framgång hos kvinnorna kan man säga. Han är inte så populär hos vare sig polisen eller Taximannen. Egon vill sälja tidningar och skriver artiklar som retar upp de flesta…

234 nya sidor om Staden och dess poliser, med kommissarie Sten Wall i spetsen. Lättläst, spännande, en god Hellberg-deckare i stil med de föregående.




Björn Hellberg: Då dagboken dog (Lind & Co 1996/2008)
Det är när kommissarie Wall läser Roberts gamla dagböcker och anteckningarna plötsligt är slut som han inser att han måste undersöka ett mycket gammalt fall lite närmre. Varför slutade Robert att skriva dagbok så abrupt efter att ha skrivit dagligen i många, många år?

Ja, i nutid har Robert tyvärr hittats död i en bil. Har han kört ihjäl sig? Nej, inte alls. Bilen är inte hans egen utan stulen, och död var han redan när han hamnade i fordonet. Någon har tydligen hoppats på att såväl bilen som Robert skulle gå upp i rök i det där stenbrottet. Polisen i Staden har ett mord att lösa, en mördare att finna, en mördare som dessutom tar fel och går för långt…

Vi har därtill ett par kvinnor som säljer sex, en möbelfirma på fallrepet, ett gäng gamla jaktkamrater, gamla och nya kärlekar och lite till. Den sjunde Sten Wall-boken är precis som de föregående lättläst och rätt spännande, trivsam läsning helt enkelt. 349 sidor.




Björn Hellberg: Gräddhyllan (Tre Böcker 1997/2001)
Några riktigt kluriga vändningar i slutet av boken ställer det mesta på ända. Fiffigt, så till den grad att jag är snäll och lyfter betyget till en fyra. Det mesta är annars precis som i föregående titlar i serien lättsmält, lättläst, lagom underfundigt och underhållande. Ja, och nu alltså även med ett slut som… ja, läs själv vet jag!

I Gräddhyllan står djurrättsaktivister i fokus. Ett par av dem inleder boken med att skrämma en kvinna en kväll och tvingar henne att lämna ifrån sig pälskappan. Andra (eller är det samma?) personer hotar lantbrukare som håller sig med djur. Djurtransportbilar skrivs det på, djur släpps lösa och mer…

Det vore bra om den semesterledige kommissarien Sten Wall kunde avbryta sin ledighet och komma in och jobba lite, ja sätta stopp för de här militanta veganerna, tycker länspolismästaren.

På Gräddhyllan (faktiskt en liten bit ifrån de riktigt fina kvarteren!) bor Gösta Klarin. Han skall till att fira födelsedag med bästa grannarna när hans betydligt yngre före detta flickvän dyker upp. Det blir en liten pinsam scen och tja, en tid senare är det förstörda skyltfönster på Klarins butik och själv är mannen försvunnen.

Är det de där förbaskade djurrättsaktivisterna som återigen slagit till eller finns där kopplingar till hans just avbrutna relation med Patricia? Ja, det finns fler mysterier och hemligheter i Staden. Kanske sitter pensionären Knut-Axel Rehn på nyttig information? Han brukar ju i alla fall stå bakom gardinen och spionera på sina grannar nästan dygnet runt… 274 sidor.




Björn Hellberg: Hedersmord (Tre Böcker 1998)
I den nionde Sten Wall-boken reser kommissarien till Bornholm. Det är sommar, dags för semester och Wall lämnar tillfälligt över chefskapet till kollegan Jan Carlsson. Poliserna därhemma i Staden får lyckligtvis inte mycket att göra, ty de brott som sker inträffar huvudsakligen i Stockholm och på just Bornholm…

En för läsaren okänd man stjäl i bokens inledning en pistol och planerar mord. Snart rapporterar media om en avrättad Stockholmsk åklagare. Vidare får vi veta att den okände har som mål att döda vår huvudperson Sten Wall också. Mördaren lurar till sig information om kommissariens uppehållsort och ger sig iväg till den danska ön.

På Bornholm sitter Wall och njuter av lugnet, god mat och dryck och gamla och nya bekantskaper. Som läsare undrar man nyfiket från vem av dessa personer som hotet skall komma…

Wall misslyckas dessutom med att rädda ett liv och det kommer säkert att påverka honom framöver.

Detta är 240 sidor om en intet ont anande polis och en mördare som närmar sig…

Storyn är inte dålig men heller inte fantastiskt spännande. Kanske lite väl simpel, men hur mycket kan du få med i en berättelse på bara drygt 200 sidor? Betyget tre får vara ett svagt ett…(ja, eller svagt tre rättare sagt, hehe).




Björn Hellberg: Panelhönan (Tre Böcker 1999)
Efter en mycket dramatisk inledning står det snart klart att polisen måste lägga tid på två nya utredningar. I ett garage hittas två nakna, döda personer. Mannen har huvudet inslaget, kvinnan halsen uppskuren. Någonstans gömmer sig en dubbelmördare.

Samtidigt mottar flera kvinnor obehagliga telefonsamtal. Någon okänd ringer dem, flåsar och flämtar i luren och lovar att han snart skall söka upp dem för sex. Vem är den anonyme trakasseraren?

Kommissarie Sten Wall och kollegorna i Staden ägnar 294 sidor åt de här fallen, vardagsbestyr och diverse relationsproblem. Boken är precis i linje med föregående titlar i serien, lättläst, spännande, lite lagom klurig med en passande mängd både förväntade och överraskande vändningar. Har du läst och gillat någon tidigare Sten Wall-berättelse blir du inte besviken på den här!