Raymond Hawkey: Donatorn (Attica 1989)
(Side-Effect. 1989)

Affärsmannen Mancini är vid dålig hälsa och behöver ett nytt hjärta. Han beslutar sig för att be den världsberömde transplantationskirurgen Walter Snaith om hjälp. Denne må vara extremt dyr men verkar ha enbart nöjda kunder, patienter som i förvånansvärt låg grad drabbats av problem efter operationerna.

Det som är hemligheten bakom Snaiths framgångar är otillåten tillgång till stora hälsoregister. Ur dessa får han fram detaljerad information om olika människors blodgruppstillhörighet och diverse genetiska data för allra bästa matchning. Sen när en patient i hälsoregistret verkar stämma väl överens med en patient på hans väntelista för operation är det helt enkelt bara att kidnappa personen ifråga och stjäla lämpligt organ!

Javisst, Snaiths hantlangare iscensätter olyckor, kidnappningar och försvinnanden för att få fatt på personer vars inre organ högst ofrivilligt skall få gå till någon annan.

Nu har det visat sig att den unga, vackra och i stort sett helt friska brittiska kvinnan Clair Tennants hjärta med stor sannolikhet skulle kunna passa den där Mancini riktigt bra... Snart har Clair kidnappats och förts till en privat ö utanför Florida där operationen skall ske och Clair alltså mista hjärtat.

Pojkvännen Mike anar dock oråd när han kommer hem efter en resa och finner Clair försvunnen. Han drar igång sökandet efter henne, visar sig vara oväntat smart och är snart flickvännen på spåren. Det är då berättelsen plötsligt byter skepnad helt och tar en annan vändning. USA:s president får nys om Snaith och hans mycket hemliga och otäcka arbete och beslutar sig för att blanda sig i handlingen. Beväpnade trupper skall i hemlighet landstiga på Snaiths privata ö och fånga in mannen. Det visar sig föra med sig stora och oväntade problem.

En rätt otrolig story är bara förnamnet och den tvära vändningen från att handla om Clair, Mike, Mancini och Snaith till att röra specialtränade specialstyrkor som fallskärmshoppar i en storm och i hemlighet skall invadera privat mark får allt att kännas som två helt separata sagor. Boken är lättläst och bara 262 sidor lång men trots allt väl överdriven för sitt eget bästa. Ett plus dock för slutklämmen.