Thomas Harris: Svart söndag (Bonniers 1978)
(Black Sunday 1975)
Harris, mest känd för sin romansvit om kannibalen Hannibal, debuterar här med en vanlig spänningsroman, en thriller inte helt olik Frederick Forsyths Schakalen. Här är det terrororganisationen Svarta September som planerar ett brutalt våldsdåd på amerikansk mark. Läsaren vet att det handlar om att flyga in en enorm reklamzeppelinare full med sprängämnen under finalen i ett större idrottsevenemang och detonera denna för att döda presidenten och tiotusentals åskådare.
Vi följer terroristernas arrangemang för att få in sprängämnena i USA och planera allt fram till själva detonationen. Varvat med detta följer vi israelen Kabakov som följer i terroristernas fotspår och sakta pusslar ihop små ledtrådar till vad som faktiskt är på gång. De goda känner till namnet på en känd terrorist och att en av de inblandade är en mörk kvinna. Och så får man nys om amerikanen... Vem? Var?
Ja, det är som att leta efter en nål i en höstack. Klockan tickar på. Hinner man stoppa terroristerna? Storyn är lik den från många andra böcker och filmer men helt okej. Det hela är rätt spännande och jag vet snart inte vilken sida jag skall hålla på... hur hemskt det än må låta. Det slutar med en stor smäll efter 273 sidor.
Thomas Harris: Cari Mora (Mondial 2019)
(Cari Mora. 2019)
Unga kvinnan Cari Mora är före detta soldat, vårdutbildad, intresserad av djur och drömmer om att bli veterinär. Just nu tar hon hand om en stor fastighet i Miami Beach, ett stort hus som sägs ha tillhört Pablo Escobar men som numera sakta förfaller och har fungerat som lager för allsköns bråte från de senaste ägarna. Cari sköter främst om trädgården men inser att hon borde prioritera själva renoveringsarbetet också.
Så börjar ett rykte göra gällande att huset döljer en stor hemlighet. Det skall visst finnas guldtackor värda mångmiljonbelopp gömda någonstans. Två konkurrerande gangstergäng planerar att bryta sig in, leta rätt på skatten och helt enkelt sno den! Det fraktas dit grävutrustning och vapen och så skall skatten kontrolleras och komma i dagen tänker det ena gänget.
De andra skurkarna tänker förstås inte låta sig stoppas de heller. Det blir såklart bråk om skatten och dessutom är det inte helt lätt att bärga den, den är nämligen skyddad med några luriga fällor...
Cari Mora hamnar först mitt emellan gängen men väljer sedan sida och efter 288 sidor är det slut och det blir jag glad för. Detta var ju supertrist och intetsägande, fullkomligt ointressant och utan spänning eller karaktärer att bry sig om.
Författaren försöker chockera lite och plocka några billiga thrillerpoäng genom att få en skurk att lösa upp personer i kemikalier, få någon annan att äta en mänsklig njure, en tredje att klyvas på mitten och en fjärde att mista huvudet, men det är enskilda lösryckta korta episoder av våld i en spretig och annars lam helhet.
Boken Cari Mora omfattar som sagt bara 288 sidor och med en hel del luft mellan somliga kapitel går läsningen riktigt snabbt, men det här är ju en fet besvikelse och ett lågvattenmärke i författarens produktion, en bok som man gör bäst i att undvika helt.