Jules Hardy: Kameleonten (Minotaur 2004)
(Mister Candid. 2003)
Kameleonten är Mister Candid och Mister Candid är en mycket speciell man. Han är efterlyst för minst 90 mord och har länge jagats utan framgång av poliser och FBI. Alla och ingen har sett honom och han lyckas alltid ta livet av offret, hur väl skyddad denne än är. Candid verkar kunna slå till var och när som helst och därefter genast gå upp i rök. Candid är grym, farlig och fruktad och måste självklart fångas.
Fast lika många som fruktar honom ser honom som en hjälte, en hämnare där lagens långa arm inte kan agera. Faktum är att Mister Candid enbart har ihjäl samhällets avskum; mördare, pedofiler, knarklangare. Så är han så hemsk egentligen? Det låter väl inte så dumt det här? Ovanstående är min variant på bokens baksidestext som lockade mig till läsning. Jag var beredd på en blodig, våldsam historia och fick något helt annat.
Det är egentligen så att Mister Candid hör vi bara talas om i förbigående. Andra karaktärer i boken berättar om den beryktade seriemördaren med fruktan/beundran. Själv är Candid bara med i egen hög person på ett tjog av bokens 398 sidor och då främst mot slutet. Detta är i själva verket berättelsen om vad som ledde fram till att Candid blev denna hämndens ängel.
Storyn växlar mellan nutid där vi följer de som av en eller annan anledning vill komma i kontakt med Candid och dåtid där vi får hela bakgrunden klarlagd. Vi träffar Candids farföräldrar, föräldrar och syskon och så sakta får vi hela bilden klar och en orsak till Candids ilska. Incest, homo-och bisexualitet, hustrumisshandel och mycket mer. Och detta är grymt, sjukt och tragiskt. Men inte så spännande att du inte kan släppa boken. Slutet är en klar fyra, annars är allt en rätt stark trea.