Elizabeth Hand: Fransmannens dom (Rabén Prisma 1997)
(The Frenchman. 1997)

Boken Fransmannens dom omfattar endast 179 sidor samt ett smakprov ur en kommande bok (Gehenna av Lewis Gannett) i vad som ser ut att bli en serie. Det här är en berättelse skapad utifrån manuset till TV-serien Millenniums pilotavsnitt (från 1997). I princip ingenting skiljer således den här berättelsen från TV-avsnittet, dialogen är nästintill ord för ord densamma och har du bara tid att engagera dig i endera rekommenderas såklart filmatiseringen. Lättläst, hyggligt spännande hur som helst.

Frank Black är expert på seriemördare, en skicklig profilerare med en säregen förmåga att i sitt inre kunna se sådant de han jagar ser, ja liksom se med mördarens ögon. Nu har han lämnat en fin karriär hos FBI bakom sig och flyttat tillbaka till Seattle för att tillbringa tid med familjen, hustru och dotter, men han engagerar sig fortfarande i brottsbekämpning på konsultbasis.

Och det finns såklart jobb direkt att hugga tag i. Det nya fallet handlar om en okänd galning som verkar ha något emot personer som strippar och erbjuder sexuella tjänster. Ja, somliga personer försvinner, andra dör helt enkelt. En möjlig ledtråd är mannen som flera strippor kallar fransmannen, en udda figur som tydligen visar dikter för tjejerna när de dansar. Ytterligare ledtrådar blir Franks nya syner…




Elizabeth Hand: Generation Loss (Constant Reader 2016)
(Generation Loss. 2007)

Jag läser vidare i hopp om att allt snart skall ta sig, hoppas att det snart skall bli extra spännande, att vår huvudperson skall visa sig vara så intressant och udda som baksidestexten vill göra gällande. Stor besvikelse. Nej, det tar sig aldrig, det hela tuffar på medelmåttigt intressant, rätt stillsamt, är lite lagom konstigt men egentligen aldrig speciellt vare sig spännande eller gripande.

Cass Neary dras i ungdomen på 70-talet till punken. Hon fotograferar rockmusiker och deras följare, de ökända, de utslagna. Hennes fotobok om och med döda ting och personer skänker henne en viss framgång.

Nu är hon nästintill 50 år och en föredetting. Jobbar på ett lager för att dra in en mycket blygsam försörjning. Hon är alkoholist, knarkare, missbrukare av mycket. Utan några direkta vänner, utan något speciellt mål med livet i sikte. Hon gillar fortfarande att fotografera men den en gång blygsamt berömde Cass Neary är glömd.

Så skickar en gammal bekant henne till Maine. Där, på en ö, bor nämligen den legendariske fotografen Aphrodite på ålderns höst, ensam med sina hundar. Nu har visst tanten gått med på att bli intervjuad av Cass som alltså tar och reser dit.

I Maine är det kallt och jävligt. Det är svårt att hitta folk som kan köra henne med båt till den där ön, och väl på plats vill Aphrodite inte kännas vid nån intervju alls, och att bli fotograferad – nej det kan miss Neary glömma direkt. Aphrodite verkar förresten vara både alkoholist och galen eller dement.

Ja, Cass tillbringar 200 sidor bland öar i Maine, får träffa gamla kändisar och se deras berömda originalbilder. Ja, och så stöter hon på några lik och hamnar mitt i ett kidnappningsdrama också. Sen är det slut.

325 sidor och därefter ett kapitel ur bok två i serien om Cass Neary. Efter att ha läst det här lockar den berättelsen föga. Det hela var väl okej och ändå rätt lättläst, så betyget får bli en svag trea. Jag hade hoppats på mer, förväntat mig något annat. Så kan det gå.