Ulf Gyllenhak: Var är Pappa? Roman om en anklagelse (Natur och Kultur 1993)
Det är något sjukt i landet Sverige. Det finns tydligen situationer i vilka man anses skyldig till dess att motsatsen bevisats. Och hur bevisar man att man INTE förgripit sig på sitt barn? Varför är pappan alltid skurken och mamman alltid felfri? Varför tar somligt månader och år att utreda? Det här är läsning som gör en fruktansvärt upprörd och förbannad.

Författaren och barnafadern Gyllenhak anklagades 1991 för incest och blev omedelbart fråntagen vårdnad och umgängesrätt. Han var oskyldig och inte minsta bevis fanns som styrkte anklagelserna som kom från hans före detta hustru. Ändå ville ingen lyssna på honom. Sociala myndigheter, psykologer och poliser valde att tro på modern och det ledde naturligtvis till att Gyllenhaks liv blev ett helvete.

Det här är hans egen berättelse om hur han lidit och kämpat en nästintill hopplös kamp mot myndigheter. Det här är på sitt sätt synnerligen otäck läsning och boken går inte att lägga ifrån sig när man kommit en liten bit in i den. Tyvärr har författaren av någon anledning slängt in några kortnoveller i berättelsen som jag inte direkt tycker passar in till 100%, de sänker tempot och spänningen släpper taget. Det är synd och slutet hade gärna fått innehålla lite information som svarar på frågan "vad hände sedan?". Det slutar väl tvärt och de här sista sakerna snuvar boken på ett toppbetyg. Men detta berör och det rejält. Tycker du inte det har du sannerligen ett hjärta av sten, om något alls...