Leif GW Persson: Mellan sommarens längtan och vinterns köld (Piratförlaget 2002)
Det första jag nånsin läst av GW Persson var den här boken när den släpptes ny för mer än 20 år sedan. Jag gav den mitt absolut lägsta och sämsta betyg, tyckte boken var för lång, för seg, för trist, alldeles för händelsefattig för min smak.

Nu läser jag om berättelsen efter att ha börjat läsa författarens böcker i ordning. Jag är mer bekant med Perssons stil och känner karaktärerna Johansson, Jarnebring, Bäckström med flera något så när. Och jag sänker mina förväntningar rejält. Då blir boken något lite bättre. Lite, lite. Men bara så pass att jag med minsta marginal vill höja betyget något. Sagan är fortfarande mycket för lång, för seg, trist och händelsefattig för ett bättre betyg.

Den döve hunden Kalle räddar livet på sin husse när paret är ute på promenad. Den amerikanske journalisten John P. Krassner faller mot sin död från femtonde våningen. Nån halvminut senare kommer offrets ena sko farande också och träffar hunden mycket olyckligt. Fallet avskrivs snabbt som ett tragiskt självmord men ett kvarlämnat meddelande till den rejäle polisen Lars Martin Johansson väcker frågor…

John och Lars Martin har aldrig träffats eller talats vid. Hur har John fått fatt på polisens hemliga adress? Och vad ville han egentligen, vad menas med det kryptiska meddelandet? Johansson far till USA i ett annat ärende men passar på att ta sig ett snack med offrets före detta flickvän och blir kanske något lite klokare. Eller så blir frågorna bara fler och mysteriet allt större. Inledningen är ärligt talat rätt spännande och lovar gott. Sen blir det förstås en massa trötta poliser som drömmer om något annat, om mer… sex och kärlek, sällskap, makt, en lugnare, behagligare vardag. Schyssta snutar och oärliga poliser med hemligheter interagerar och många och långa dagar tuffar på i sakta mak.

Efter många hundra sidor är det solklara självmordet kanske rentav ett mord. Men går det att bevisa? Är det ens nån som bryr sig? Somliga poliser anar ugglor i mossen, andra poliser har sedan en tid i största hemlighet haft span på journalisten och när 575 lååånga sidor är slut står det klart att GW Persson här skrivit av sig sin egen version av Palmemordet. Den här sagan tillsammans med berättelsen Faller fritt som i en dröm blev underlag till TV-serien En pilgrims död.

Leif GW Persson: En annan tid, ett annat liv (Piratförlaget 2003)
En kriminalhistoria i tre delar med mestadels bekanta karaktärer från förr.

Det börjar 1975 med att terrorister ockuperar den västtyska ambassaden i Stockholm och tar gisslan. Då deras krav inte genast emotses avlossas skott mot taket och senare mot ett par i gisslan. En kula far förresten helt nära förbi polisen Bo Jarnebring. Sen inträffar en explosion och det får väl sägas vara avslutningen på den delen…

Den andra delen tar sin början 1989 och då samlas folk till två olika demonstrationståg i staden. Polisen fruktar oroligheter och sluter upp och bevakar.

Fru Westergren hör någon försöka mörda hennes granne och måste ringa larmnumret tre gånger innan polisen kommer. Då är det förstås så dags. Då är 45-årige Kjell Göran Eriksson död, knivmördad. Poliserna Bo Jarnebring och kollegan Anna Holt är tidigt på plats men ansvaret för utredningen faller på Bäckström. Denne är mycket raskt övertygad om att offret varit bög och att detta är mord nummer fyra i en serie. Ingen annan håller med och så går det som det går med den utredningen… Kriminaltekniker Wiijnbladh går förresten och funderar på hur han skall kunna mörda sin otrogna hustru.

Den tredje delen av berättelsen startar ganska så exakt halvvägs in i boken och då är det höst år 1999. Polisöverintendent Lars Martin Johansson har uppmärksammats på de båda äldre, avslutade men egentligen aldrig fullt ut uppklarade fallen och tittar på dem igen. Nu blir det främst kvinnotrion Anna Holt, Lisa Matteo och Linda Martinez som försöker finna nya ledtrådar i de gamla registren för det ser banne mig ut som att fallen hör ihop!

Leif GW Perssons berättelser blir ofta bättre och bättre ju längre man läser. Det tar sin tid att komma in i dem. Olyckligtvis är de också i mitt tycke rätt ofta lite sega, långrandiga och rätt lika varandra med sina många lata, fuskande eller uppgivna snutar som mest vill slippa jobbet eller sätta fler busar bakom lås och bom, få mer makt eller sätta dit en kollega. Det är intern ineffektivitet som tuffar på över många hundra sidor och det är väl därför det tar så lång tid att komma framåt och få något tempo i sagorna. Ibland är det en hårfin gräns mellan att vara en helt okej kriminalroman och en så pass tung och seg läsning med högst måttlig spänning att jag vill sluta läsa vidare.

Den här sagan läste jag förresten när den var ny och klickade inte alls med den. Jag satte betyget två (av fem) på den och mindes idag inget om vad den handlat om. Nu när jag läser om redan lästa GW-berättelser (med sänkta förväntningar), i raskare takt blir sagan något bättre men inte mer än att jag tycker att mitt bästa betyg kan bli en svag trea för dessa 429 sidor. Boken ligger också till grund för TV-serien Den fjärde mannen.

Leif GW Persson: Linda – som i Lindamordet (Piratförlaget 2005)
Ett sommarvarmt Växjö. Den unga polisaspiranten Linda hittas död i mammans lägenhet, våldtagen och mördad. Lokala polisutredare kallar på hjälp från storstan och ned till den småländska staden kommer kommissarie Bäckström med kollegor och tar över. Och Bäckström må vara ledaren på plats men som vanligt mest intresserad av att ta det lugnt, dricka öl, ragga upp kvinnor och få andra att jobba…

Efter 300 sidor kliver Lars Martin Johansson också in i handlingen och då vill han kalla hem nämnde Bäckström för en rejäl avhyvling och sända Anna Holt och Lisa Mattei i hans ställe. Det är i den vevan som Bäckström och hans team på plats kommit framåt i utredningen och just kunnat häkta den starkast misstänkte efter mer än två månaders slit.

Vem kan väl ha velat Linda något ont? En pojkvän, en poliskollega, någon annan? Eller var det kanske i stället mamma Lotta som var den egentliga måltavlan? Möjligen är det rentav frågan om en allvarlig förväxling av de boende i huset, hushållen Eriksson eller Ericsson?

Ja, Bäckström gör kanske inte mycket rätt men någon får i alla fall hans hårt arbetande team fast. Fast är det rätt person? Lindaboken är 504 sidor stillsam mördarjakt i hjärtat av Småland. Fler överfall på kvinnor i trakten sker… En svag till medelmåttigt normal betygstrea blir det samlade helhetsbetyget.

Leif GW Persson: Faller fritt som i en dröm (Piratförlaget 2007)
Chefen för Rikskriminalpolisen, Lars Martin Johansson, vill i största hemlighet titta närmre på statsministermordet på Olof Palme som inträffade för mer än 20 år sedan. Han sätter polisintendent Anna Holt och kriminalkommissarierna Jan Lewin och Lisa Mattei och några poliser till i arbete och vips så måste man plöja igenom mängder med gamla dokument, pärm efter pärm efter pärm med gamla fakta, på jakt efter nån ledtråd som skulle kunna leda till att fallet anses uppklarat en gång för alla. Lisa Mattei är stjärnan som söker igenom uppgifter som ligger på data, söker efter något någon kan ha missat, vill hitta ett tips som fallit mellan stolarna, något motsägelsefullt eller avvikande…

Det är ett slitsamt och tröstlöst arbete. Somliga förhör lämnar en hel del i övrigt att önska. Uppgifter saknas i dokumenten, en del papper har kommit på avvägar. Gamla vittnen och misstänkta har sedan länge dött, poliser från förr är inte heller längre i livet. Vapen är på vift, provsvar borta, somligt inte undersökt alls.

Parallellt med ovannämnda polisers hemliga utredning är världens bäste polis (enligt egen utsago) Evert Bäckström helt säker på att han själv kommit på lösningen. Palmemordet rör enligt honom både spioneri för ryssarna och perverterade sexuella preferenser. Dessutom vill han såklart gärna ha den utlovade belöningen och all uppmärksamhet för att äntligen ha löst fallet. Andra poliser ser Bäckström som en komplett galning som i själva verket borde sparkas från kåren.

Ja, utredarna letar vidare, tittar på allt och alla och träffas regelbundet för att rapportera var man står. Det är PKK-spåret, 33-åringen och Christer Pettersson, därtill en del teorier om att mördaren faktiskt var polis. Eller en ensam galning, en utlänning säkert eller en representant från främmande makt. Ja, det spretar väldeliga och frågan är vad som är att lita på när gamla vittnesutsagor går isär.

Så till slut har man nog landat i den mest troliga förklaringen. Och det är kanske värsta tänkbara som man kanske inte kan avslöja om det nu ens är sant och rätt. Så locket på. Väl? Kanske en anings otillfredsställande avslutning efter att ha läst så långt och så mycket kan jag tycka…

En lång, lång saga kring ett ämne som väl tjatats ihjäl till döddagar, då det begav sig och senare. GW Persson skriver initierat och verkar blanda fantasi och fakta i en mix så att man till slut inte vet riktigt vad som är verkliga inslag eller påhitt. Det hela blir bättre mot slutet men dit är det som sagt en låååång resa, för lång för min smak. Nej, GW Perssons kriminalromaner är inte mina favoriter. Fast har du älskat hans föregående berättelser är detta mer i exakt samma stil. Men Palmeutredningen om igen, typ i sin helhet och mer ändå…. Nej usch. Faktiskt. 552 sidor. Den här sagan tillsammans med berättelsen Mellan sommarens längtan och vinterns köld blev underlag till TV-serien En pilgrims död.

Leif GW Persson: Den som dödar draken (Piratförlaget 2008)
Tidningsutdelaren 25-årige Septimus Akofeli träffar i den tidiga morgontimman på en öppen dörr och där i hallen ligger lägenhetsinnehavaren död. Till synes både ihjälslagen med ett grytlock och strypt med en slips… Kriminalkommissarie Evert Bäckström som får ansvaret för mordutredningen har omedelbart bilden klar för sig. Förövaren är såklart en riktig fyllskalle. Fast allt är förstås inte riktigt vad det verkar… En väska med pengar verkar ha försvunnit från offrets bostad och unge Septimus är snart försvunnen han också. Nu är Bäckström givetvis övertygad om att svartingen från Somalia snott åt sig pengarna och nu håller sig undan. Fast Septimus hittas också död inom kort så Bäckström har dubbla mord att klara upp… Det måste finnas en annan mördare (eller två) därute någonstans.

Det är tur att han har hårt arbetande kollegor som kan göra jobbet för själv försöker han ju främst hålla sig undan, lat som han är. Hårt arbete ligger inte för honom, däremot vill han gärna äta och dricka gott, helst ta sig en sup eller en öl mitt på dagen. Kan han få lite sex också när lusten faller på, ja då är han nöjd. De övriga åtta i hans team är en finnkoling, en lappjävel, en chilenare, en ryska, en yngre sothöna, en attackflata, en knätofsdansare och Lars Träskalle Alm, en gravt förståndshandikappad man… Ja, det är så han ser på kollegorna. Evert ser ned på de flesta men somliga funkar han väl ändå hyggligt tillsammans med.

Tyvärr är kanske inte alla helt pålitliga och snart står rånare i hans hem och hotar honom…

Detta är 394 sidor som ju egentligen inte är speciellt vare sig festliga eller spännande. Evert Bäckström är väl mest en plåga, pinsam och fördomsfull, en föga uppskattad poliskollega rentav hatad av många, fast på något underligt sätt verkar han ändå alltid komma ut som en vinnare. Fast sagan som helhet är ju ingen vinnare, den börjar helt okej men tar sig aldrig. Den inledande medeltrean tappar om möjligt något allt eftersom och så landar vi på en svag betygstrea för helheten.

Somligt i den här berättelsen utgör underlag till TV-serien Bäckström.