Kristofer Gustafsson: Monster & Vidunder (Semic 2014)
Detta är 176 sidor lexikon över världens väsen, ett uppslagsverk över diverse otäcka varelser från jordens alla hörn, omnämnda i myter och sagor genom tiderna.

Fler än 500 olika monster och vidunder trängs på sidorna och de flesta har du garanterat aldrig hört talas om. Andra är du säkerligen hyggligt bekant med från sagor, filmer och böcker av idag. Drakar, jättar, vättar, änglar, cykloper, alfer, vampyrer osv. Ja, du kan ha stött på Fågel Fenix, Fenrisulven eller den flygande hästen Pegasus.

Men på temat Vampyrer omnämns t.ex. aldrig Dracula och ett monster såsom Frankensteins är inte heller med. Hur svårt det än kan vara att påvisa att de medverkande varelserna faktiskt funnits är det ändå så att fokus här är på så kallade verkliga monster, sådana som det berättas om i sägner från förr och nu. Rena påhittade varelser från moderna skräck- och science-fiction- och fantasy-berättelser skall du således inte hitta här.

Vi har med legender om Mantikoran, Minotaurus, nordiska Troll, Apokalypsens fyra ryttare, enhörningar och feer. Somliga uppslagsord heter Apor, Hundar, Hästar, Katter, Ormar, Råttor, Spindlar osv.

Och så har vi allt det där man aldrig tidigare stött på: Kukuweaq, den allra största isbjörn som någonsin funnits. Kurangai Tuku som ju såklart är en ogress som terroriserat maorier på Nya Zeeland. Vi har Rarog som är en östeuropisk virvelvind och Qilin som är ett kinesiskt odjur.

Féar Gortach är hungrigt gräs på Irland och Hekatoncheirerna skrämde de gamla romarna. Shang Yang är en kinesisk enbent jättetrana och Alkonost sjunger hemska sånger i ett ryskt dödsrike. Katter med två svansar kallas Bake-Neko och är hemskt farliga och i Kongofloden flyter Migas omkring, en platt massa med tentakler…

Till nästan varje uppslagsord finns en svartvit illustration på varelsen. Mycket är ganska snyggt tecknat och illustratören måste ha haft skoj med dessa ofta fantasifulla figurer. Det är horn, tentakler, vassa tänder, hemska ögon, svansar, klor och kroppsbehåring överallt, typ.

Men få personer måste alltså ha sett de här figurerna. I den löpande texten är det förstås inte ovanligt med sägs det, kan ha, påstås, enligt sägner osv. Man får tro vad man vill om existensen av dessa monster och vidunder men det skall inte råda någon tvekan om att detta är ett mycket omfattande och ambitiöst verk.

På gott och ont är det massor med text i liten storlek kring respektive uppslagsord. Fem hela sidor ägnas åt ordet Sjöfolk, Ormar får 6 sidor. Storfot får en sida eller mer än 70 rader, Fomorerna får 14 rader och två bilder. Ja, här finns massor att läsa men läsningen är inte på något sätt lätt, det är sannerligen en hel del udda namn, svårlästa namn, som dyker upp här och där. Mycket rör legender från Asien, främst Japan och Kina. Att sedan redan vara bevandrad i nordisk, grekisk och romersk mytologi är inte heller helt fel för att somligt annat skall kunna tas emot på enklaste sätt.

Bokförlaget Semic brukar förknippas med serier och ungdomslitteratur, kanske att även titel och omslag lockar barn till det här lexikonet, men detta är inget för barn. Bilderna kan skrämma de unga och textmassorna kräver också sitt. Betyget får tyvärr bli en svag trea. Innehållet är verkligen omfattande och illustrationerna livar upp men ändå blir det tung, seg läsning.

En luftigare presentation hade gjort allt mer lättillgängligt och istället för en alfabetisk indelning hade jag nog bättre gillat en uppställning utifrån geografi, typ legender från Norden, från Europa, Asien, Sydamerika osv.

176 sidor som sagt, men då rör de sista tre rekommenderad litteratur i urval och föregående fem ett namnregister.