John Grisham: Advokaten (Albert Bonniers Förlag 2016)
(Rogue Lawyer. 2015)
Sebastian Rudd är advokaten som tar sig an fallen ingen annan vill eller vågar ta. Rudd har retat upp många och sköter efter upprepade hot och ett förstört kontor främst sin verksamhet från sin skottsäkra bil. Rudd är också beväpnad. Och inte bryr han sig nämnvärt om ifall att hans klienter är skyldiga eller ej, han ger dem såklart sitt allra bästa ändå. Fast oftast är de skyldiga och förtjänar det straff de får. Viktigast är kanske att han själv har hälsan och tjänar sina pengar. Vid sidan av jobbet agerar han manager åt en lovande kampsportare och försöker få umgås med sonen Starcher samtidigt som han helst vill undvika sin besvärliga ex-fru, pojkens mamma.

Bokens 373 sidor fördelas över sex olika delar och Rudds liv löper kronologiskt som en röd tråd genom boken, men varje del är i princip ett nytt fall. Det presenteras något som privat eller i tjänsten pockar på Rudds uppmärksamhet och hamnar i fokus för stunden. Somligt hänger förstås med över till nästa del, så det här med flera olika fall för advokaten och Rudds sätt att göra jobbet gör den här boken till en av de mest annorlunda och mest intressanta och spännande Grisham-romanerna så här långt.

Första fallet rör 18-årige Gardy, misstänkt för mord på två små flickor. Gardy skolkar, är tatuerad, piercad och allmänt ovårdad och skrämmande, lågt IQ har han också. Omgivningen har dömt honom i förväg och mannen skall självklart ha dödsstraff. Ingen i samhället vill ha ett annat utfall och Gardy verkar leva i en fantasivärld och tro att hans advokat skall kunna få honom helt frikänd. In på scenen kommer Sebastian Rudd försvarsadvokat, listig, smart, en fifflare, bluffmakare. Kanske även kriminell själv?

Link har under lång tid jobbat sig upp till toppen av ett gangstersyndikat. Link är ledaren som driver narkotikahandeln och beordrar eller själv utför mord när det passar sig. Senaste åren har han dock suttit inspärrad i dödscell och om bara några timmar skall mannen avrättas. Timmarna försvinner och advokat Sebastian Rudd följer upp sina sista överklaganden och andra åtgärder för uppskov…

Del tre handlar om paret Renfro som mitt i natten får se sin bostad bli invaderad av beväpnade män. Douglas Renfro greppar ett vapen och skjuter. En angripare stupar men inte förrän besökarna först skjutit ihjäl hans fru. Så visar det sig att det varit exalterade poliser som stormat in i bostaden för att sätta ditt en knarklangare och skrikit och skjutit vilt… Men paret Renfro hade såklart inget med knark att göra. Det var en ung kille i huset intill som i största hemlighet lånat deras wifi-nät för sina ljusskygga affärstransaktioner online. Polisen hade dålig koll, misstänkte det värsta och agerade förhastat, överdrivet, felaktigt. Säger advokat Sebastian Rudd. Polismyndigheten har såklart inte gjort något fel… Vår huvudperson ger sig fanken på att han skall sätta dit uppsatta polisledare för detta! Tyvärr får Ruuds MMA-fighter en knäpp i ringen när han förlorar en match och går hårt åt en annan person. Plötsligt verkar den ljusa karriären plötsligt vara över…

Polischefens dotter kidnappas och försvinner spårlöst. Efter många månader dyker ett smycke upp hos pantbanken och vidare efterforskningar leder till dagdrivaren och småskurken Arch Swanger. Han häktas, nekar till allt och kräver en advokat och så kopplas Sebastian Rudd in på fallet och får mannen i alla fall tillfälligt fri. Och då flyr han stan… Polischefen ser inte med blida ögon på Rudds insatser och planerar en djävulsk hämnd.

I det femte kapitlet får advokaten fortsätta att knega på med flera tidigare ärenden. Gangstern Links män vill ha tillbaka pengar av Rudd. Fallet med den kidnappade polisdottern är inte uppklarat och fallet med den våldsamme kampsportaren har ännu inte nått rättegång. Fallet Renfro som dödat en polis i självförsvar är inte heller helt avklarat.

Kapitel Sex är Uppgörelsen där allt skall avslutas. Boken Advokaten var en mycket varierad och spännande berättelse. Grishams allra bästa rentav, inte minst för att här händer mycket på relativt få sidor, och lättläst var det också.

John Grisham: Rooster Bar (Albert Bonniers Förlag 2019)
(The Rooster Bar. 2017)
Mark, Todd, Gordy och Zola är studiekamrater på juristutbildningen vid Foggy Bottom och alla har de lockats av uppseendeväckande kampanjer som lovar fina jobb och rejäla löner. I själva verket känner de sig rejält lurade. Foggy Bottoms juridiska fakultet är värdelös, den sämsta inom ett stort område men alla studenter verkar automatiskt bli godkända ändå oavsett hur de presterar. Och några jobb verkar inte gå att få heller. Det enda de fått är skyhöga studieskulder då man lovats generösa lån vid ansökan, skulder de kommer att behöva slita hårt för att kunna lösa.

Då avslöjar Gordy att han bedrivit en privat utredning i största hemlighet. Nu har han kommit fram till att långivare och utbildningsledare samarbetat, att det är samma personer som i hemlighet driver både advokatskolor och låneinstitut samtidigt. Alla skall tjäna på att eleverna skuldsätter sig… Ja, Gordy är en enorm komplott på spåren, de har alla blivit rejält svindlade…

Men Gordy är också bipolär och vill ställa in sitt stundande bröllop. Dessutom har han en hemlig romans med kamraten Zola. Och efter att ha mått dåligt en tid tar han livet av sig och hela vänkretsen chockas svårt. Inga stundande jobb, enorma skulder och kamraten död – ja, Zola, Mark och Todd ifrågasätter i princip allt. Vad sjutton skall de göra? Juridikstudierna känns föga lockande, så de beslutar sig för att ta en paus.

Men advokatuppdrag lockar, fast några jobb verkar som sagt inte vänta på dem. Så de tar saken i egna händer. Det kryllar av advokater i staden, de allra flesta är helt anonyma, okända för de flesta. Kan de helt enkelt inte bara låtsas vara advokater?

Mark, Todd och Zola hänger på sjukhus och domstolar och försöker ragga klienter. De spelar riktiga advokater och i utbyte mot svarta stålar så hjälper de olika personer här och där… Svindleriet går alldeles utmärkt ända till den dag då det inte längre gör det… Rooster Bar är en annorlunda men underhållande, spännande och lättläst Grisham-historia på 377 sidor.

John Grisham: Sista dagen (Albert Bonniers Förlag 2020)
(The Reckoning. 2018)
Usch vilken dyster berättelse!

Året är 1946 och vi befinner oss i Clanton, Mississippi. Pete Banning är dekorerad krigshjälte, en samhällets stöttepelare, en vit man som efter bästa förmåga driver en bomullsplantage. Han har anställda och är en uppskattad arbetsgivare, en vänlig själ. Släkten har ägt marken i över hundra år och varit med om att bygga traktens kyrka och mer. Hans hustru vistas på institution för depression och sonen och dottern går på college. Just den här oktobermorgonen äter han som vanligt frukost med sin syster och pratar lite med de anställda. Sen tar han bilen till kyrkan och sätter tre kulor i pastorn och väntar på polisen.

Pete nekar inte till mordet men tänker heller inte berätta varför han gjort det han gjort. Dådet chockar förstås familj, vänner, ja hela samhället. Det hela är obegripligt men Pete tiger som muren. Han förbjuder sin advokat från att hävda tillfällig sinnessjukdom baserat på allt han upplevt under kriget och tänker ta sitt straff. Det skall bli livstid i fängelse eller dödsstraff, vilket kvittar lika.

Efter 200 sidor börjar del två och då ändrar boken karaktär. Klockan vrids tillbaka och vi tillbringar ca 150 sidor med Pete när han rycker in i armén under andra världskriget, bekämpar japaner och blir krigsfånge. Här skildras krigets fasor med ond bråd död, törst och svält, sår och infektioner, halshuggningar och tortyr.

Del tre ägnas åt prästänkans försök att få ut ett rejält skadestånd från familjen Banning och hela släktgården står hotad. Och ingen vet varför Pete mördade prästen…

Grishams Sista dagen är en rätt underlig bok med sina insprängda 150 sidor andra världskrigs-skildring på mitten, sidor som egentligen har allt och ändå ingenting att göra med det som skett. Och som förstås står i skarp kontrast till vardagslivet och mordutredningen på 40-talet. Det här är en saga att bli frustrerad över, att bli sur på. Jag blir det i alla fall. Petes ovilja att avslöja ett motiv trots att livet faller samman för hela familjen gör mig mest irriterad och förbannad, vad är det för fel på mannen? Hur kan han göra detta? Vad kan han möjligen ha för motiv för att hålla käften och låta allt hemskt bara ske? Ja, det är först på de allra sista sidorna läsaren får en förklaring och då känns det som att den ändå inte rättfärdigar 485 sidors vånda.

John Grisham: Väktarna (Albert Bonniers Förlag 2021)
(The Guardians. 2019)
Advokat Cullen Post har kommit till insikt om att många av hans klienter faktiskt är skurkar och egentligen förtjänar att spärras in. Han känner sig nu helt färdig med att försvara dem och en dag får han nog. Från en sekund till en annan tar det stopp och Cullen Post lämnar omedelbart jobbet. Han sadlar om och blir präst.

Senare får han ett erbjudande om att ta anställning vid Guardian Ministries. Nu jobbar han och ett par kollegor nästintill gratis men mycket hårt med att kämpa för somliga inlåsta fängelsekunder, de oskyldigt dömda. Nåja, helt säker kan man väl kanske aldrig vara men de handplockar ett litet antal fall där de alla i teamet är helt och fullt övertygade om klienternas oskuld och sätter i gång med att försöka få fatt på bevis nog för en ny granskning av fallen, hitta något som kan möjliggöra ett eventuellt frisläppande…

Duke har suttit i dödscell i nio år, dömd för våldtäkt och mord. Nu klämtar klockan snart, hans sista måltid närmar sig.

Advokat Keith Russo hittas död, skjuten, på sitt kontor. En missnöjd klient i form av Quincy Miller häktas och blir utifrån vittnesmål och fysiska bevis dömd för dådet. Nu har han suttit mer än tjugo år bakom lås och bom.

Gerald sitter inlåst för sexuella övergrepp på sina unga styvdöttrar. Shasta är dömd för mord på sina barn som brunnit upp när huset brunnit ner.

Allt det här är pågående fall för Cullen Post och hans kamrater och i samtliga fall verkar det ha förekommit undermåliga utredningar och dragits förhastade slutsatser som nog inte varit korrekta, inte så som Väktarna ser det. Skall de lyckas få någon fri? Bokens 379 sidor ägnas främst åt advokat Russos död, fallet med stackars Quincy som tillbringat 23 år inlåst i ett helvete, förmodligen oskyldigt dömd. Det verkar inte bättre än att hans egen exfru ljugit, likaså ett annat vittne och att polisen själv fabricerat fysiska bevis som senare försvunnit… Är det någon som nu så här långt senare kan förmås erkänna sina lögner eller i alla fall berätta något som närmar sig sanningen?