John Grisham: Julfritt (Albert Bonniers Förlag 2002)
(Skipping Christmas. 2001)
Grisham gör ett avsteg från sina advokatromaner och får till en liten kortroman på 178 sidor om julfirande. Det lackar nämligen mot storhelgen framför andra och Luther och Nora är på flygplatsen. Deras dotter skall åka till Sydamerika som hjälparbetare under ett år och det är dags för avsked. Det är en stor förändring mot tidigare jular då firandet tillsammans alltid sett likadant ut och hur skall nu julen bli?
Ja, Luther kommer att klara sig utan dottern, frågan är hur hans hustru skall stå ut. Hon kommer att oroa sig hela tiden. Frågan är också hur Luther skall stå ut med själva julförberedelserna. Han står helt enkelt inte ut med alla dessa timmar i köer, trängseln, paniken och stressen, paketen som måste köpas, sakerna man får och inte använder. Granen skall handlas och smyckas, julkorten skrivas och postas. Ja, det är tusen saker att ta itu med. Och sen var det det här med finansieringen. Luther har noga bokfört förra årets julutlägg och kom upp i den svindlande summan av 6100 dollar! För allt som hörde julen till. Hutlöst!
Så Luther bestämmer sig för att ställa in julfirandet. Nu när dottern inte är hemma blir det ändå inte som förr. För en bråkdel av dessa 6100 dollar kan det bli en fin resa till solen över hela helgen för man och hustru istället. Så resan bokas och Nora övertalas till att fira julen utomlands. Ah, så skönt. Inga klappar, inget pynt, inga julkort, julfester eller annat. De skall resa bort.
Grisham får till en rolig berättelse som jag utan tvekan känner igen mig i. Luther och Nora testas hårt när grannar, barn och vuxna kommer med sina erbjudanden och krav. Visst skall de väl köpa julkakor av barnen som förr? Och julkalendrar? Och grannarna tävlar med andra i kvarteret om att smycka husen på tjusigaste sätt. Oj, oj, oj. Man ställer inte in julen hur som helst.
Boken är en solklar ”fyra” i betyg bra länge. Men Grisham vågar inte gå hela vägen och fullfölja. Luther och Nora verkar uppenbarligen fundera kring att slänga in handduken, ge upp sina planer, falla för grupptrycket och fira som vanligt. Och i samma stund blir boken mindre rolig och intressant, tycker jag, utan att för den skull bli dålig. 178 sidor.
John Grisham: Coachen (Albert Bonniers Förlag 2004)
(Bleachers. 2003)
Ibland kan det bli för mycket av det goda. Visst skall man vara ärlig mot sig själv och andra, men det får finnas gränser för präktigheten. Detta är lättläst men storyn för allvarlig och korrekt för att det någonsin skall kännas engagerande. Och sen är jag ju inte för fem öre intresserad av amerikansk high-schoolfotball, och det är ju den sporten hela boken handlar om.
Kanske att det hela hade kommit mer till sin sätt om jag känt till spelreglerna. Vad menas med olika yard-linjer, vad är en punt, en safety, en quarterback, en touchdown? Och det blir referat av gamla historiska matcher i berättelsen och jag hänger inte med. Sekunderna tickar på, men hur snabbt kan man få poäng? Är ledningen ointaglig, eller kan man snabbt vända 41-0?
Är man bekant med sporten blir det säkert mer intressant, men jag kan inte se att detta skulle kunna vara ens hälften så intressant som Grishams sämsta advokatthriller. Nu är det väl inte uselt, men rätt trist och ja, amerikansk fotboll är inte min sport om jag säger så.
Det handlar framför allt om unge Neely Crenshaw, drygt 30 år. Han var förmodligen den bästa quarterback som någonsin spelat för Messina Spartans, ett legendariskt skollag. Han var en stjärna på stark frammarsch och på toppen av sin karriär när en skada stoppade allt vidare spel. Besviken lämnade Neely hemstaden och har inte satt sin fot där eller ens talat med någon på femton år. Men nu skall Eddie Rake begravas, Messina Spartans helgonförklarade coach. En berömd tränare som från ingenstans med sina grabbar slog rekord efter rekord, en man lika älskad som hatad.
Neely Crenshaw reser som sagt hem till bekanta marker och träffar sina gamla lagkamrater. De sluter upp från när och fjärran, dricker öl och pratar gamla fotbollsminnen, minns hårda träningar och sköna segrar. När Neely till slut blir ombedd att säga några ord om sin coach måste han bestämma sig för om han älskar eller hatar den mannen... Och så vill Neely gärna säga förlåt till sin ungdomskärlek som han behandlade så illa när han blev stor stjärna...
Ja, duktigt präktigt, som sagt, och lättläst, men det blir inte mer än en axelryckning, jaha, jaså. Och så var det slut och alla kan gå vidare i livet. 228 sidor.