John Grisham: Firman (Wiken 1992)
(The Firm. 1991)
Grishams andra bok blir hans stora genombrott och en global bästsäljare. Firman blir författarens första bok på svenska och raskt en storfilm med Tom Cruise i huvudrollen.

I huvudrollen hittar vi Mitch McDeere, en ung juridikstudent vars resultat fört honom till toppen av de bästa i sin årskull. Han är gift med den vackra Abby och de är båda inställda på att Mitch kommer att få jobba hårt de närmsta åren för att bygga sin karriär och ekonomi. Hans betyg och driv gör att de stora advokatfirmorna i storstäderna är inom räckhåll men då dyker en mindre firma från Memphis upp och ger honom ett erbjudande han bara inte kan tacka nej till. Boende, fin bil och gott om pengar, allt är fixat, allt de begär är att han skall jobba som tokig. Mitch ställer upp och gör sina timmar, jobbar nästan dygnet runt och så till den grad att relationen med Abby faktiskt börjar knaka.

Då dyker FBI upp och berättar att de starkt misstänker att firman han jobbar för är en front för ett gangstersyndikat och att hela ledningen är korrumperade skurkar och att de medarbetare som försökt lämna företaget faktiskt mördats och inte som det sagts dött i självmord och olika olyckor…

Mitch kollar såklart upp detta och inser att FBI nog talar sanning och att han sitter illa till. Visst vill han jobba och tjäna pengar men att tjalla och dela hemligheter med FBI kan utsätta honom för livsfara. Å andra sidan åker han ju i finkan om han fortsätter som en trogen medarbetare i firman när FBI väl slår till. Snart inser firmans ledning att Mitch jobbar nära FBI och beslutar att Mitch tyvärr också måste förolyckas, lämpligen i en flygolycka…

Över 438 sidor jobbar Mitch hårt för att finna starka bevis att ge till FBI. Och så vill han såklart fylla på sitt eget bankkonto samtidigt som han måste hålla sig undan arbetskollegorna för att klara livhanken. Visst är detta helt okej men jag har ändå lite svårt att förstå hur detta kunde bli en sådan fantastisk succé när det begav sig. Visst är det okej, men så hemskt spännande är ju inte berättelsen.

John Grisham: Pelikanfallet (Wiken 1993)
(The Pelican Brief. 1992)
Två av Högsta domstolens domare mördas. 91-årige Abe Rosenberg, sjuk och skröplig, skjuts till döds i sin bostad tillsammans med sin vårdare. Den betydligt yngre och homosexuella Glenn Jensen stryps till döds i mörkret på en biograf. Myndigheterna utreder fallen men kommer egentligen ingenstans. Både Abe och Glenn hade sin beskärda del av fiender. Glenn var oberäknelig och Abe fann ett nöje i att vurma för de svarta, kvinnorna, de fattiga, de handikappade, indianerna, miljön osv.

Universitetsläraren Thomas Campbell hade Abe som sin idol och Campbells unga flickvän Darby är juridikstudent. Hon studerar de döda domarnas verksamhet lite närmre, läser en del gamla fall och tror sig till slut ha funnit ett motiv till att just de båda mördats. Hon sätter samman en skrivelse som blir Pelikanfallet, en möjlig verklighet men samtidigt en riktigt otrolig sådan. Kort sagt handlar det om stora summor pengar, om ekonomisk vinning förstås.

Thomas lämnar flickvännens texter vidare och de når snart både FBI och Vita Huset.

Plötsligt börjar folk dö och den unga studentens rapport visar sig såklart ligga obehagligt nära sanningen. Tillsammans med en journalist söker unga Darby bevis för att peka ut en skyldig mördare och avslöja korruption bland de rika, mäktiga och berömda. Men det gäller såklart också att försöka hålla sig undan mördare och klara livhanken… Skurkarna verkar ju inte direkt sakna resurser och vem är egentligen att lita på?

Grishams tredje bok (den andra på svenska) är något mer komplicerad än den föregående (Firman) men samtidigt mer spännande och händelsespäckad. Även denna berättelse blev en okej film och fick fina skådisar i huvudrollerna såsom till exempel Julia Roberts och Denzel Washington. 382 sidor.

John Grisham: Klienten (Bra Böcker 1994)
(The Client. 1993)
11-årige Mark tar med sig lillebrorsan Ricky (8 år) ut till en glänta i skogen för att smygröka mammans cigaretter och stöter på en man som försöker ta livet av sig. Bröderna ser mannen koppla en slang mellan avgasröret och sidofönstret och sedan sätta sig i bilen för att vänta in den eviga sömnen. Lille Ricky ligger gömd men Mark smyger fram och drar ut slangen både en och två gånger men till slut blir han påkommen av mannen och intvingad i bilen. Mannen visar sig vara advokat till en gangster och denne gangster har visst mördat en senator och gömt liket på advokatens egen tomt. Nu inser mannen att han är för djupt insyltad med otäcka män och ser ingen annan väg ut än att ta livet av sig. Till slut skjuter han sig och chockar både Mark och Ricky, den sistnämnde lille killen så svårt att han hamnar på sjukhus…

Mark anlitar för säkerhets skull en advokat och snart inser både advokaten och tuffe Mark att de båda sitter illa till. FBI är övertygade om att Mark vet mer än han vill berätta och försöker sätta press på pojken. Och när gangsters i en annan delstat får veta att Mark kanske fått hemlig information av den nu döde advokaten, ja då är förstås Marks liv i fara också. Mark och den kvinnliga advokaten Reggie försöker hålla både mördare, FBI-agenter och en jobbig åklagare som vill fälla maffian stången.

Klienten är en spännande bok, den bästa efter Juryn av de fyra första berättelserna. Betygstrean är stark och även filmatiseringen är inte så dum alls. 449 sidor.

John Grisham: Dödscellen (Bra Böcker 1995)
(The Chamber. 1994)
Adam Hall är en ung jurist hos en stor advokatfirma och nu vill han ta sig an tuffast tänkbara fall, att rädda en dödsdömd mördare från att avrättas. Sam Cayhall är en mördare som på 60-talet dödat en judisk advokat och hans små barn i ett sprängdåd. Cayhall och hans kamrater var då mycket aktiva i Ku Klux Klan och hade inte mycket till övers för judar, svarta, främlingar. Flera rättegångar klarade sig Sam helskinnad ifrån men sen var det visst någon i gänget som tjallade och satte dit honom.

Nu är Sam Cayhill 70 år gammal och en spillra av sitt forna tuffa jag. Dessutom är han faktiskt inte alls den där advokatens mördare. Då var han en ung kaxig kille som var springpojke, medhjälpare till mannen som fixat den dödande bomben. Så inblandad, javisst, men ändå inte mördaren. Men Sam är samtidigt inte den som tjallar på en KKK-broder. Dumt kan man tycka för nu skall han ju snart avrättas, men han tänker ta sitt straff. Sam var ju som sagt trots allt inblandad i dådet för vilket han är dömd och dessutom har han andra mord på sitt samvete!

Omgivningen kan inte fatta varför Adam skall bry sig om det här hemska fallet men den hemlighet han bär på är att han egentligen bytt namn och faktiskt är sin klients barnbarn. Den snart avrättade mördaren är den unge juristens farfar. Sam accepterar Adam som juridisk representant och grabben sätter genast i gång med att försöka få släktingen fri… Är det egentligen inte fel med dödsstraff? Och vad blir bättre av att avrätta en gammal 70-åring? Och hände inte dådet för så länge sen, under en helt annan tid? Och var det i själva verket inte någon annan som fixade den där bomben?

Ja, Adam försöker med vartenda trick han kan komma på och Sam vill förstås också bli fri men att tjalla och säga sanningen, nej där drar han nog gränsen.

Dödscellen är 500 sidor tuff och desperat kamp mot klockan och en stundande avrättning, men det är samtidigt en väl lång saga och alla juridiska turer fram och tillbaka, skrivelser, möten, avslag om och om igen, blir till slut lite tröttsamt och segt. Medelbetyg visst, men trots det emotionella inslaget och det hemska med dödsstraff och avrättning i elektriska stolen eller med giftspruta så är nog detta Grishams svagaste titel av de fem hittills utgivna.