Andy Griffiths & Terry Denton: Vår megastora fuskbyggda trädkoja med 65 våningar (som byggnadsnämnden hotar att riva) (Alfabeta 2017)
(The 65-Storey Treehouse. 2015)

Kojan har fått 13 nya våningar. Nu finns där en husdjurssalong som vännen Jill sköter, en födelsedagsvåning där det alltid är din födelsedag, ett rum med exploderande ögon, en kvicksandlåda, en kloningsmaskin och mer, ja grabbarna har till och med en egen TV-kanal som sänder nyheter om allt som händer någonstans i kojan.

Plötsligt revolterar kojans myror. Ja här finns en hel myrfarm och tydligen är insekterna sura över hur de blivit behandlade. När det problemet fått sin lösning dyker nästa upp, och ett till efter det. Först är det herr Stornäsa som vill ha ett nytt bokmanus på sitt skrivbord inom bara några timmar, sedan kommer posten...

Brevet meddelar att inspektör Bubbelplast från byggnadsnämnden är på väg för att kontrollera deras koja. De har väl bygglov? Grabbarna har väl gjort nödvändiga handikappanpassningar och byggt allt enligt högsta tänkbara säkerhetskrav?

Det behöver väl knappast sägas att inspektör Bubbelplast blir förfärad. Här finns ju hajar och studsmattor och berg-och-dalbanor och motorsågar och mer, det finns hur mycket som helst att anmärka på. Dessutom saknas förstås bygglov. Träkojan måste rivas – omedelbart!

Men Andy och Terry vet på råd, de tänker ge sig iväg på en liten resa i sin tidsmaskin, bara några år tillbaka i tiden till dagarna precis innan de startade sitt kojbygge. Nu skall de väl kunna ordna ett bygglov!?

Nja, det går inte riktigt som planerat med tidsresan. Vännerna hamnar först 650 miljoner år tillbaka i tiden, sedan 65 miljoner år, 65 000 år f. Kr.och så vidare. Snart är de 65 000 år in i framtiden...

De träffar dinosaurier, grottmänniskor och andra intressanta figurer. Andy och Terry är med om storslagna äventyr hela tiden. Innan de 383 sidorna är över har de lyckligtvis kommit hem igen och kojan verkar räddad. En ny bok har de också lyckats leverera till herr Stornäsa.




Andy Griffiths & Terry Denton: Vår fantastiska trädkoja med 78 våningar – Filmpremiären (Alfabeta 2017)
(The 78-Storey Treehouse. 2016)

Man kan ju undra vad det är för ett träd som har plats för en 78-våningars koja, särskilt med tanke på vad som finns på varje våningsplan, men så är ju detta faktiskt en rätt knasig historia överlag.

Ja, Andys och Terrys koja har alltså fått ytterligare 13 nya våningar och det är såklart skoj för dem men här tycker jag kanske att idéerna börjar tryta lite, det nya är väl i ärlighetens namn inte så superspännande, eller?

På en av de nya våningarna finns t.ex. en biltvätt (varför man nu skulle ha en sådan uppe i ett träd). Därtill hittar vi på en våning en mycket slak lina, på en annan en sammanblandare (???), på en tredje ett stort okläckt ägg. Sedan finns det en tallrikssnurrarvåning och ett klottrotek där man kan skriva och måla precis vad man vill. På en annan våning hittar vi ett Andyland med Andykloner och i samma linje finns här även Terryborg (en stad med Terrykopior) och Jillstad (ett samhälle fullt med Jill-tjejer...)

Tokerierna tar inte slut där; addera även en domstol, en utomhusbio, en bollsportarena för all världens bollsporter utövade samtidigt samt ett superskyddat chipsförråd! Ja, där har du de tretton nyheterna fast det blir inte så värst mycket tid över för kompisarna Andy och Terry att använda dem. De är nämligen fullt upptagna med att spela in en film om deras fantastiska och superstora trädkoja. Den lika fantastiska filmregissören kallad Demonen kommer raka vägen från Hollywood för att skapa filmhistoria.

Tyvärr bestämmer regissören att filmen blir som bäst med Terry i huvudrollen och att Andy inte behövs alls. Andys roll skall i själva verket spelas av apan Mel Gibbon! En riktigt desperat och ilsken Andy far runt och försöker ändå vara med här och där men blir till slut faktiskt utsparkad från sin egen koja! Som tur är lyckas han rädda världen från att översvämmas av en obehaglig vattenpöl...

När filmen sent omsider är färdig och det är dags för en storslagen premiär visar det sig att allt kopierats av spionkossor som smugit runt och tagit del av inspelningarna. Nu är istället alla händelserna skildrade i Ko-kojan The Muuuvie och då blir givetvis intresset för Trädkojanfilmen mycket lågt. Grabbarna Andy och Terry måste bums skriva en bok om händelserna istället...

Och det gör de såklart och det är ju den jag just läst. 381 mycket lättlästa sidor med mycket fler bilder än vad här finns text egentligen. Och som sagt, berättelsen är rätt knasig, kanske väl knasig för sitt eget bästa. Betygstrean går för mig åt det svagare hållet.




Andy Griffiths & Terry Denton: Vår livsfarliga trädkoja med 91 våningar (Alfabeta 2018)
(The 91-Storey Treehouse. 2017)

369 sidor och 13 nya våningar men nja, nu börjar sagan kännas lite krystad. Den här rätt knasiga tillvaron i den jättelika kojan är inte överdrivet skojig längre, det hela går lite på tomgång. Det har blivit för mycket tokerier kan jag tycka.

Varför bygga nya våningar med en tågbana för småpotatisar, ett flygledartorn och ett flipperspel med levande kulor? Och varför vill man ha världens kraftigaste vattenvirvel eller en smörgåsbutik som säljer ubåtsmackor lika stora som riktiga ubåtar? Vem kan överleva den vattenvirveln? Vem kan äta så stora smörgåsar? Och hur länge tror du korthuset med 91 våningar kan få bli stående, byggt hundratals meter över marken, ute i det fria?

Våningsplanet med spådamen Madam Vetalltica känns dock hyggligt relevant, hon verkar veta precis allt långt före Andy och Terry, men det är väl helt enkelt bara som det skall…

Våningen med den röda knappen som grabbarna glömt vad den gör känns också lite småspännande.

Så hör herr Stornäsa av sig. Han skall gå på opera och behöver barnvakt. Tvillingarna Albert och Alice och deras bebislillebror kommer till kojan. Det är naturligtvis förenat med stor fara! Ungarna far iväg och är snart försvunna. Andy och Terry letar, hittar dem och hamnar också i trubbel.

Det blir äventyr i den där vattenvirveln, vistelse 10.000 meter under havsytan, en ubåtstur, ett skeppsbrott på en öde ö och mycket mer, men allt visar sig såklart ha utspelats på olika platser i kojan, den är ju enorm och rymmer nästan allt!

Naturligtvis slutar barnvaktandet lyckligt och Andy och Terry får till ett nytt bokmanus!

Sidorna går givetvis rasande fort att sluka då det är mer och fler illustrationer på sidorna än textmassor. Ja, du har säkert läst en föregående bok i serien och vet vad jag menar… Småskojigt då och då och ibland inte men det är svårt att inte samtidigt beundra variationen och fantasirikedomen som flödar över sidorna…




Andy Griffiths & Terry Denton: Vår supersmarta trädkoja med 104 våningar (Alfabeta 2019)
(The 104-Storey Treehouse. 2018)

Andy och Terry har lagt till ytterligare 13 våningar med tokerier i sin enorma trädkoja. De måste inom endast några få timmar leverera ett nytt bokmanuskript till herr Stornäsa, men skrivandet går trögt, faktum är att Andy inte ens kommit igång. Han har en sådan hemsk tandvärk att han inte kan tänka på annat.

Vilken tur då att killarna kommer på att en butik i deras koja säljer specialpennan Skojskrivaren 2000, pennan som skapar texter med humor om din egen tryter, om det är svårt med inspirationen. Fast 2-dollarsbutiken har slut på just den pennan och butiksinnehavaren hänvisar dem vidare till 2-miljonerdollarsbutiken istället. Och där finns förstås pennan, Skojskrivaren, fast till ett betydligt högre pris.

Nu måste grabbarna plötsligt få fram miljoner. Och då kommer hundratalet björnar på besök och börjar kasta saker omkring sig. Och sen är priset för pennan oturligt nog höjt till det dubbla i 2-miljonerdollarsbutiken när de väl skall handla... Så mer pengar måste till. Och den värkande tanden måste ut. Och de tjuvaktiga fåglarna måste stoppas. Men så skriver sig i princip boken själv och allt slutar förstås lyckligt för alla och då är det bara att vänta in berättelsen om 117-våningskojan.

Och den kommer säkert snart för de här böckerna innehåller ju mer av bilder än text och är säkert lika lättskrivna som lättlästa, när bara själva ramberättelsen kommit på plats. Skaparna verkar i alla fall ha kommit på ett koncept som tycks funka, även om jag själv tycker att det för allt i världen finns bättre knasiga barn- och ungdomsböcker därute. Lite väl mycket är sig ju likt från en berättelse till en annan numera i den här serien. Helt nytt är i alla fall en mer eller mindre klurig och knasig gåta längst ned på precis varje bokuppslag, alla 359 sidorna igenom.