Jean-Christophe Grangé: Vargarnas rike (Bonnierförlagen 2005)
(L`Empire des Loups. 2003)

Anna Heymes har tilltagande svårigheter med att känna igen sin man. Allt oftare framstår han som en fullständig främling för henne trots många års äktenskap. Anna känner sig förunderligt bekant med en fullständig främling som ofta handlar choklad av henne. Hon upplever skrämmande hallucinationer där ansikten förvrängs inför hennes ögon. Något hemskt håller på att hända henne, frågan är bara vad. En undersökning visar på misstänkt hjärnskada men när det skall göras en biopsi får Anna panik och vägrar. Just nu kan hon inte lita på vare sig maken eller läkaren.

Ett besök hos en psykolog lägger fram möjligheten att hon utsatts för ett svårt trauma och förträngt händelsen. Kanske är hon utsatt för något slags hjärntvätt? Så en dag dyker tanken upp att hennes make genomgått en plastikoperation och att det faktiskt gömmer sig någon annan där bakom det yttre skalet. En plastikoperation skulle kanske också till viss del förklara de obehagliga hallucinationerna hon har. Beväpnad med en ficklampa smyger hon på maken om natten för att noga syna ansiktet och hårbotten på jakt efter operationsärr…

Samtidigt utreder polisen Paul bestialiska kvinnomord. Tre lik har hittills påträffats på olika platser i staden, det ena mer vanställt, och uppenbarligen torterat, än det förra. En galenskap som denna kan man inte förstå. Paul har inte mycket till ledtrådar alls, utredningen står stilla. Han tvingas ta hjälp av den lika hyllade, som fruktade och troligtvis korrumperade pensionerade polisen Schiffer, en man som utan tvekan vet hur en tuff utredning skall genomföras.

Snart står det klart att kvinnorna var turkiska och en gång rätt lika varandra till utseendet. Den turkiska maffian, De Grå Vargarna, verkar ha kommit till Frankrike på jakt efter någon eller något… Här finns onda kontraktsmördare, goda poliser och kanske inte fullt så goda snutar. Jakten är igång…

437 sidor thriller. Jag vet inte vad jag väntat mig men detta kändes annorlunda jämfört med många andra thrillers jag läst. Bara det faktum att vi befinner oss i Frankrike och i turkiska kvarter är en stor skillnad mot de övervägande amerikanska eller engelska miljöer jag oftast läser om. När det sedan varvas bestialiska mord med hallucinationer, plastikoperationer, snälla och otäcka poliser och annat spännande med turkisk politik och historia, ja då blir det hela rätt speciellt.

Man kan väl säga att de två delarna (Annas bekymmer respektive Pauls utredning) växelvis skildras i kapitlen för att mot slutet förstås smälta ihop, ja naturligtvis hör det hela ihop på något vis. En eller ett par rejäla överraskningar bjuds det på och även om det ”bara” blir medelbetyg på detta är Grangé helt klart en författare att hålla koll på framöver…