Peter C. Gøtzsche: Dödliga mediciner och organiserad brottslighet.
Hur läkemedelsindustrin har korrumperat sjuk- och hälsovården. (Karneval Förlag 2015)
(Dødelig medicin og organiseret kriminalitet: hvordan medicinalindustrien har korrumperet sundhedsvaesenet. 2013)
Efter bara 5-10 sidor står det helt klart att författaren absolut avskyr, för att inte säga hatar, hela läkemedelsindustrin. Alla bolagen är fullkomligt genomruttna och superkriminella och följaktligen är alla deras läkemedel komplett livsfarliga att stoppa i sig.
Ja, de här multinationella företagsjättarna som tjänar miljarder gör du bäst i att undvika. De har gjort dåliga studier, förfalskar sina forskningsresultat och luras i sin marknadsföring. De har köpt nästintill världens alla läkare (men naturligtvis ej professor Götzsche!) och även alla de ansvariga bakom några av världens finaste vetenskapliga tidskrifter – hur skulle företagen annars få ut sina vilseledande forskningsresultat?
Vanliga journalister som skriver om sjukdomar och läkemedel i media är köpta och patientföreningarna likaså. Världens styrande politiker är för slappa och fega för att göra något åt detta! Så dessa förskräckliga brott mot mänskligheten får visst fortsätta!
Ja, det där var ord och inga visor och på nästan 400 sidor till fortsätter anklagelserna. Du som läsare uppmanas (nästan) att genast sluta med dina mediciner, de behövs säkert ändå inte. Få läkemedel är nödvändiga, skriver Götzsche. Du kan förresten helt sluta med hälsokontroller också! De finns bara där för att läkemedelsindustrin vill ge dig en diagnos så att du skall få börja betala dyrt för deras icke-fungerande men livsfarliga piller.
Stoppa aldrig i dig nya läkemedel, ta bara mediciner (om du nu verkligen måste) som funnits i minst 7 år och be alltid om det billigaste preparatet. Gå aldrig till en doktor som någonsin fått något av läkemedelsindustrin och begär genast utträde ur din patientförening av samma orsak. Kom ihåg, man kan inte lita på något som läkemedelsföretagen säger eller deras samarbetspartners…
Den här kanonaden av oegentligheter som Götzsche radar upp och den galla han öser över branschen blir rätt snabbt ganska tröttsam, trots att en hel del av det som tas upp är mycket intressant och tankeväckande. Det är klart att somligt blivit både fel och farligt genom åren, att somliga läkemedel visat sig vara skadliga och måste dras tillbaka och att det finns misslyckade studier som företagen helst inte vill visa upp, samtidigt som de betalar stora summor för att föra fram positiva budskap. Men frågan är ju om företagen generellt är så genomusla som professorn påstår?! Är läkemedelsföretagen endast av ondo? Är verkligheten svart eller vit, eller finns det en gråzon?
Alla människor är ju som bekant unika och statistik kan förstås tolkas på olika sätt. Det hade hur som helst varit mycket skoj att få med en enda rad om ett läkemedel som Götzsche faktiskt tycker tillför något. Finns där någon medicin som branschen forskat fram som kan vara värd att stoppa i sig? Ja, och hur har han själv jobbat under sin läkarkarriär om nu läkemedel är så hemska...? Men det får vi förstås inte veta.
Nåväl, han har grävt djupt i tidningsarkiv, myndighetsdokument och läkemedelsdatabaser. Det presenteras som sagt mängder med exempel där läkemedelsföretagen anklagats och dömts till enorma skadestånd. Det är ofta skrämmande stora belopp som betalats ut, och det skall då per automatik tolkas (enligt författaren) som att bolagen är skyldiga och att straffen egentligen borde ha varit ännu högre.
Man skall kanske inte glömma att de allra flesta exemplen i boken kommer från USA där man kan få miljoner i skadestånd om man som kund bränt sig på McDonald´s-kaffet… Och det finns förstås stora skillnader i affärskulturer, hälso- och sjukvårdssystem, försäkringsfrågor m.m. mellan t.ex. Sverige och andra länder. En hel del av det som lyfts upp och som man som svensk kan förfasas över när man läser detta väljer jag att tro inte kan ske i Sverige helt enkelt för att vi har andra lagar och regler, ja ett helt annat system… Måhända naivt, men i Sverige är ju t.ex. reklam om receptbelagda mediciner till allmänheten i princip obefintlig, föreläsararvoden redovisas i diverse register och de så kallade ”mutgåvorna” till sjukvårdsanställda borta sedan många år. Så verkar det inte vara överallt.
För varje kapitel finns en diger referenslista där källorna redovisas. Här kan du tillbringa många timmar med att själv (försöka) kolla vad författaren bygger sina resonemang på. Det är fällningar för olika felaktiga påståenden och hemlighållande av läkemedelsdata här, utbetalade skadestånd och saftiga böter för försäkringsbedrägerier där, osv.
Det rör psykofarmaka, cancerläkemedel, värktabletter, hjärtmediciner, diabetespreparat och mer. Somliga ”skandaler” kan du redan ha redan ha kännedom om, somligt har redan lyfts i svensk media, annat kommer säkerligen vara helt ny information som får dig att förfasas. En del bitar är färska uppgifter från 2000-talet, annat är händelser och rättsprocesser från långt, långt tillbaka i tiden. Oavsett vilket fall du än läser om måste du förstå att läkemedelsföretagen är de värsta skurkarna som finns! Peter C. Götzsche har nämligen alltid rätt och han talar alltid sanning!
I längden blir det som sagt lite enformigt att läsa det här och därtill få sig författarens alla väl tillspetsade kommentarer till livs. En hel del går det förvisso utan tvekan att hålla med honom om, men somligt av den ibland säkert befogade kritiken mot läkemedelsbranschens sätt att agera på olika håll i världen tycker jag går lite förlorad när han likställer dagens läkemedelsrepresentanter med Hitler Jugend! Det blir liksom för mycket, så mycket hat och ilska och upprördhet att jag som läsare tappar tilltro till hans huvudbudskap och nästan undrar om det inte är Götzsche som är den som är farligast för människan…
444 sidor där de sista 60 utgör register och källförteckning.