Carin Gerhardsen: Pepparkakshuset (Ordfront 2008)
Pepparkakshuset är det bruna huset på kullen som utgör lekskolan för några av barnen i Katrineholm på 1960-talet. Det är här några av barnen i klassen blir mobbade av den stora massan andra barn och får en svår uppväxt, ständigt pinade av små plågoandar. Inget blir bättre av att fröken väljer att titta bort. Somliga kommentarer och påhopp har ju ändå skett utanför skoltid och utanför skolans område och vem är väl hon att lägga sig i vad som sker då? Barn måste ju få vara barn, barn leker ju bara…

Fyrtio år senare ser en numera vuxen före detta mobbad elev en av de värsta plågoandarna och bestämmer sig för att hämndens timma är slagen…

Runtom i Stockholm, Uppsala och Sörmlandsregionen börjar personer mördas. Inget verkar de ha gemensamt mer än att de alla är i dryga 40-årsåldern. Det dröjer innan Hammarbypolisens utredare ser den gemensamma nämnaren och kan hitta en konkret misstänkt…

Vi stiftar för första gången bekantskap med kriminalkommissarie Conny Sjöberg och hans kollegor. Storyn är rätt enkel utan krusiduller och försvårande sidospår. En förbannad person skall ge igen på sina mobbare och gör så. Polisen får ett antal utspridda mord att utreda och letar efter en eller flera skyldiga förövare.

Mest intressant blir egentligen polisen Petras besök på krogen som resulterar i en drogrelaterad våldtäkt. Hon vaknar upp och har ont både här och där helt utan minne av kvällen innan…

En liten överraskning kom mot slutet. Dessförinnan blev jag även överraskad ett hundratal sidor in i berättelsen då författaren vräkte på med ett överfall som hade platsat i boken American Psycho. Ett synnerligen galet vansinnesangrepp skildras på en sida som den värsta tortyren innan offret stryps…

Det hade jag inte väntat mig i en svensk kriminalroman skriven av en kvinna! Hammarbyseriens första del var helt okej men inget som annars sticker ut i den svenska deckarfloran. Visst kommer jag att läsa vidare men den första delen får inte mer än ett ordinärt medelbetyg. Lättsmält förvisso men lite för klent med spänning för min smak. 324 sidor.




Carin Gerhardsen: Mamma, pappa, barn (Ordfront 2009)
Ah, det är inte några lyckliga kärnfamiljer som får utrymme på de här 344 sidorna i mamma, pappa, barn-berättelsen.

Hanna Hedberg är 3 år gammal och helt ensam hemma i bostaden när hon vaknar. Hennes mamma och lillebror har gett sig iväg någonstans och verkar inte komma tillbaka. Timmarna, ja, dagarna går. Skall någon kunna rädda flickan innan det är försent?

Polisen Petra Westman är ute på sin löparrunda och hittar ett spädbarn liggande i ett buskage. Barnet lever men är svårt medtagen.

Elise och Jennifer är systrar i tonåren. Deras mamma överkonsumerar alkohol och har rena fylleslag med sjaskiga personer hemma i bostaden. Flickorna är med och festar och för lite spänning i tillvaron kan man tänka sig andra aktiviteter.

14-åriga Elise blottar sig för pengar och 16-åriga Jennifer lockar med sig sin äldre pojkvän på en finlandsresa. Väl där beslutar hon sig för att dumpa pojkvännen. Hon har istället sex med ett par herrar i 40-årsåldern och slutar sitt liv med att bli strypt på toaletten…

Jocke är Jennifers pojkvän. Efter att ha funnit kärleken blir han alltså snart utbytt och senare misstänkt för mord. Som om han inte hade det jobbigt nog med att ta hand om sin mor och misshandlas av pappan.

Ja, det är ett elände utan dess like på de här 344 sidorna. Framförallt kapplöpningen mot klockan för att försöka rädda lilla ensamma Hanna innan det är försent är spännande, men samtidigt den del av berättelsen jag stör mig på allra mest. Nog för att 3-åringar kan vara företagsamma men jag tycker den här bokens Hanna är driftig i överkant och väl mogen för sin ålder.

Jag köper inte riktigt att 3-åringar verkligen förstår begreppet död och hoppas att dumma mamma skall dö, att de inser vad tid är och kan räkna dagar som går och att de oroar sig för repor i golvet när de drar fram stolar. Eller att de torkar upp kiss och bajs från golvet med trasor de sedan slänger i tvättkorgen och därefter känner behov av att duscha sig rena och försöker göra just det bara för att inse att duschen skvätter vatten och det därför är bättre att tappa upp ett bad! Ja, men kom igen, blir det liksom inte lite för mycket? Och som om inte detta räckte så blir det mer av denna vara…

Och sedan har vi förstås polisen som konstant ignorerar en gammal kvinnas rapporter om ett barn i möjlig fara!

En annan del i berättelsen är att våldtäkten polisen Petra utsatts för i föregående bok i serien fortsätter att spöka. Konstigt vore det väl annars förvisso, men nu låter förövaren höra av sig igen! Det ser dessutom ut som att Petra kommer att tvingas sluta som polis efter att hon sextrakasserat polismästaren!

Ja, det är fullt upp för Hammarbypoliserna som du förstår och ovanstående är bara en del av allt det som sker. Fler familjetragedier lurar runt hörnet. Dessa 344 sidor utgör utan tvekan en mer spännande berättelse än vad som erbjöds i del 1, Pepparkakshuset, men betyget stannar ändå vid en hyggligt stark trea. Vi får se om Gerhardsen förmår hålla en betygsmässigt uppåtgående trend och kan få till en ytterligare något vassare bok nästa gång.




Carin Gerhardsen: Vyssan lull (Ordfront 2010)
En uppenbarligen mycket sjuk man skär halsen av en kvinna och hennes två små barn. Det är en otäck, grym start på den tredje delen i Hammarbyserien. Polisen måste förstås söka en mördare i den närmsta kretsen kring offren men finner inget vettigt motiv till det brutala dådet. Ingen misstänkt heller för den delen.

Utredningen blir inte enklare av att polisens resurser decimeras. Polisen Einar Eriksson kommer inte till jobbet och efter flera dagars oanmäld frånvaro måste kriminalkommissarie Conny Sjöberg höra av sig till honom. Einar är dock som uppslukad av jorden…

Polisen Petra håller kollegan Hamad lite kort eftersom hon nu vet att han är inblandad i den våldtäkt hon utsatts för. Men där har Petra faktiskt helt fel… eller?

Nämnde Conny fortsätter sitt vänsterprassel och söker samtidigt sina rötter. Han blir varse att han har en större släkt än han anat och får därmed också en förklaring till sitt prassel, hur otroligt det än må låta!

Några småpojkar följer efter en man i ett kolonistugeområde och hittar en otäck djurplågare. Mannen sparkar och slår på grisen han håller inlåst. En pojke försöker att rapportera till polisen men det går sådär och dessutom är inte grisplågeri speciellt prioriterat…

Efter den starka inledningen tuffar sökandet efter en okänd mördare och den försvunne kollegan på. Hammarbypolisernas privatliv verkar nästan ta över berättelsens fokus och sedan hänger förstås saker och ting ihop på förunderliga sätt. Det började våldsamt och slutar lika dramatiskt. Än en gång finns tragiken där på flera håll i en Gerhardson-historia. Familjerna i Vyssan lull är lika dysfunktionella som de i boken Mamma, pappa, barn.

Det mesta är småspännande och i likhet med tidigare böcker finns somliga lösa trådar kvar när sidorna är slut. Det måste komma fler romaner i Hammarbyserien. 296 sidor.




Carin Gerhardsen: Helgonet (Norstedts 2011)
295 nya sidor om poliserna Jamal Hamad, Jens Sandén och Petra Westman under ledning av kriminalkommissarie Conny Sjöberg vid Hammarbypolisen. Den här gången har det dessutom blivit tillökning i teamet.

38-årige musikern och Idol-deltagararen Odd Andersson liksom 55-årige Hedvig Gerdin förstärker det brottsbekämpande gänget. Framförallt Gerdin visar sig vara en vass utredare även om omgivningen tittar lite snett på den mycket speciella damen.

Här utreder man mordet på Sven-Gunnar Erlandsson som hittats i skogen, skjuten i rygg och nacke, dödad på väg hem från en utekväll med pokervännerna. Pengarna är kvar i plånboken men hans mobiltelefon är borta.

Det hela känns som ett mycket personligt mord så poliserna söker förstås en mördare i kretsen av de närmaste. Fyra spelkort som hittats i hans ficka verkar också signalera att någon i pokergänget är inblandad.

Men varför i så fall? Alla har bara gott att säga om Erlandsson. Offret var tjejlagets fotbollstränare, en vänlig själ, hjälpsam, hänsynsfull, aktivt kristen. En man som utförde mycket välgörenhetsarbete, tog hand om uteliggare osv. En bra make, en underbar pappa. Möjligen är det någon som ljuger.

Barn som försvunnit för länge sedan figurerar i utredningen och barn försvinner i nutid likaså.

Det är dock inte mycket bevänt med spänningen, tyvärr. Helgonet är i mitt tycke den hittills svagaste boken i Hammarbyserien. Efter 200 sidor känns det som att mördaren är fast men Gerhardsen har såklart en liten överraskning att bjuda på. Det hela tuffar på ett tag till.

Och så knyts nätet sakta åt kring den andre mannen som våldtog polisen Petra Westman i bokseriens första roman. Helgonet är helt okej men inte mycket mer än så.




Carin Gerhardsen: Gideons ring (Norstedts 2012)
Veronica springer naken genom Stockholms gator för att ta sig hem till Gideon. Han öppnar dock inte och när hans grannar tillkallat polisen sitter Veronica apatisk kvar i trapphuset. Hon har uppenbarligen blivit brutalt våldtagen men förmår inte säga ett ord.

Naturligtvis hamnar John Gideon i fokus när Hammarbypolisen skall utreda fallet. Gideons grannar är inte sena att påtala att den gamle mannen i många, många år haft flitigt besök av unga flickor som kommit och gått, dagarna i ända.

Visst, mannen är pianolärare och det hela kan vara nog så oskyldigt, men nej, nog sjutton måste Gideon vara en gammal snuskhummer, en pedofil rent av. Polisen gör bäst i att finna honom och sätta honom bakom lås och bom. Han har ju uppenbarligen förgripit sig på den här Veronica…

Polisen vet inte vad de skall tro. Somligt tyder absolut på att Gideon är inblandad i något skumt, men vem kan veta säkert. De måste ju finna honom först!

Och den där stackars Veronica, när och hur skall de få henne att berätta vad hon varit med om?

På 355 sidor berättar Gerhardsen sin bästa, eller kanske nästbästa (efter Mamma pappa barn) kriminalhistoria om Hammarbypolisen så här långt. Återigen är det utsatta barn i fokus och det skänker som alltid lite extra spänning åt berättelsen. Här jagar man avskyvärda pedofiler men allt är förstås inte vad det verkar. Stark trea i betyg.