Elizabeth George: Pappas lilla flicka (Rabén Prisma 1997)
(A Great Deliverance. 1988)
Scotland Yards höjdare har beslutat sig för att ge Barbara Havers en chans till. Hon var så svår att samarbeta med som brottsutredare att hon degraderades till patrullerande polis. Nu är hon tillbaka som utredare och det gläder henne enormt.
Tyvärr blir det smolk i glädjebägaren för hon måste samarbeta med Thomas Lynley, rik greve som egentligen bara jobbar lite för skojs skull. Därhemma har han en tjusig gård, betjänter, fina bilar och dessutom har Havers hört att han får vilken kvinna som helst i säng, bara han så skulle vilja. Barbara Havers gillar inte Thomas Lynley och fattar att Lynley fått ta sig an henne som en välgärning, hon som är så tjock och ful och frispråkig.
Paret åker ut till lilla samhället Keldane där ortens präst funnit unga Roberta sittande vid sin faders och sin hunds blodiga lik. Hunden har halsen uppskuren och pappan inget huvud alls. Och Roberta har sagt att det var hon som gjorde det och att hon inte ångrar det. Så börjar Lynley och Havers fråga ut byborna som inte kan tro att lilla trevliga Roberta gjort något så hemskt. Och där under den tjusiga lugna ytan har en väldig massa bybor hemligheter... Bitvis lite segt, men bitska Havers och lugna Lynley är roliga att följa. Vad skall det månne bli av det här samarbetet? 299 sidor.
Elizabeth George: Gamla synder (Prisma 1999)
(Payment in Blood. 1989)
Första svenska utgåva kom 1990. Och det var synd, att boken kom ut alltså. Jösses så trist det här var. Inledningen var ok, ett mord sker, sen händer ingenting. Tack och lov blir det lite spänning mot slutet när mördaren skall avslöjas så absoluta bottenbetyget undviks.
En grupp skådespelare tar in på en herrgård för att umgås, läsa manus och repetera. Snart är en av dem död, knivmördad, och Thomas Lynley och Barbara Havers kallas till platsen för att finna den skyldige. Någon i gänget är en mördare, men vem? Självklart har gruppens deltagare hemligheter. Någon ogillar någon annan, någon är avundsjuk, någon är förälskad, någon är trött, en annan likgiltig etc. och snart vet man varken ut eller in.
Några ljuger, andra talar sanning och det är väl så det skall vara i en mordgåta. Men det känns trist. De misstänkta pratar och tiger om vartannat men man bryr sig inte. Kan inte boken ta slut snart? Lynley är irriterad för hans stora kärlek är med i sällskapet och tillsammans med en annan man. Havers är förbannad på adlige Lynley för att han särbehandlar en misstänkt adelsman.
Den här typen av mordgåta har Agatha Christie skrivit tjogtals varianter på. Tror att de alla är mer lättlästa och spännande än det här. Bara 341 sidor, men det kändes som det dubbla.