Julie Garwood: Hjärtekrossaren (Forum 2002)
(Heartbreaker. 2000)

Det börjar absolut strålande. Det första kapitlet är bland det bästa jag läst på mycket länge och ger sån mersmak att boken (i alla fall inledningsvis) blir omöjlig att lägga ifrån sig.

Så här börjar det: Fader Tom har suttit och svettats i biktstolen länge nog utan att någon kommit för att be om syndernas förlåtelse. Nu, precis när han tänker gå, hör han någon på andra sidan väggen och det är en man som vill bli förlåten, inte för det han gjort utan för det han kommer att göra. Mannen berättar att han flera gånger fått hjärtat krossat av olika kvinnor. Nu känner han sig tvingad att ge igen, krossa de elaka kvinnornas hjärtan, bokstavligen.

Ja, besökaren berättar för fader Tom att han mördat kvinnor förr och nu planerar att göra det igen inom kort. Offret är utsett, det kommer att bli Toms lillasyster, bara så att han vet det. En rätt spännande start minst sagt.

Tom är präst och tar sin uppgift på största allvar. Han kan aldrig berätta för någon om saker han fått veta i bikten, men han behöver inte oroa sig. Mördaren har spelat in hela bikten och gett bandet med sitt erkännande och sina hot till polisen. Så alla vet vad som är på gång, men minsta ledtråd till den skyldige har man inte. Tom ringer sin gode vän FBI-agenten Nick Buchanan som rusar till hjälp med att livvakta unga, vackra Laurant...

De komplicerade känslorna som växer fram mellan Laurant och Nick kommer förstås föga oväntat. Bortsett från detta bjuds det ändå på några överraskningar, några skratt och en helt ok dos spänning, vardagsliv och intriger i det lilla samhället. Vem som är den gäckande mördaren är ovisst in i det sista. Det är bra, lättläst, rapp dialog och med en skvätt humor. Hade romantiken tonats ned något och/eller spänningen stegrats lite kunde det kanske blivit högsta betyg. 410 sidor.




Julie Garwood: I barmhärtighetens namn (Bonnierförlagen 2005)
(Mercy. 2001)

John, Preston, Cameron och Dallas utgör medlemmarna i Bruksklubben som på diverse smarta sätt fifflar för att få in pengar på klubbens bankkonto. Medlemmarna är framgångsrika, mäkta, rika, men inte hindrar det dem från att vilja ha mer. Pengar går alltid åt och i en ev. besvärlig skilsmässa kan de bli skinnade på stora pengar.

En dag har John bestämt att de måste göra sig av med hans fru Catherine. Den en gång så vackra kvinnan står inte längre att känna igen efter en olycka. Hon är fet, ilsken, smärtpåverkad och en belastning för John. Hon måste försvinna, hon hindrar honom från att leva sitt liv… Med en gnutta övertalning från Johns sida går Bruksklubben till handling och så är John änkling… Allt borde vara frid och fröjd om det inte vore för Catherines testamente.

Det visar sig att hon vetat bra mycket mer om Johns skumraskaffärer och Bruksklubben än han någonsin anat. Ajajaj, nu är de alla illa ute.

I den amerikanska södern, mitt ute i en liten håla i ingenstans, bland träskmarker och alligatorer, lever läkaren Michelle ett lugnt och stilla liv. Tillvaron kastas upp och ner när juristen Theo kräks på hennes klänning på en middag. Ack ja, kärlek kan starta på så många olika sätt! Snart är Michelle och Theo som galna i varandra utan att få till det… Oj, oj, oj. Det är väl bara en tidsfråga innan de lyckas.

Olyckligtvis är Michelle Bruksklubbens nästa offer. Lyckligtvis är Theo en mycket handlingskraftig man med kontakter och resurser, ja lika rådig som snygg alltså.

Här kommer 405 sidor som efter en spännande inledning kring Bruksklubben snart blev en rosenröd kärlekshistoria med vissa spänningsinslag och en gnutta humor. Det är med största tvekan detta placeras i deckare/thriller-genren men visst, det smyger omkring mördare där ute som skjuter på vår favoritläkare och hennes älskling.

Det hela är lättläst, det förmedlas en rätt lockande bild av livet i Louisiana och ja, mixen av romantik, spänning och humor kan väl få ett medelbetyg som hel bok betraktat. Som spänningsroman betraktat är trean rätt svag. Detta kunde nästintill ha givits ut som en kioskroman i Harlequin-serien.