Tracy Garvis Graves: På ön (Forum 2013)
(On the Island. 2011)

30-åriga Anna flyger till Maldiverna. Med ombord på det lilla flygplanet är 16-årige T.J. Callahan. De är på väg till familjen Callahans sommarbostad och det är tänkt att Anna skall vara privatlärare för T.J. som efter en sjukdomsepisod har kommit efter i skolan.

Olyckligtvis får piloten en hjärtinfarkt när han sitter bakom spakarna. Planet störtar i Indiska Oceanen, merparten av flygplanskroppen sjunker snabbt till botten, vrakdelar sprids över havet. Anna och T.J. lyckas halvdöda ta sig i land på en ö, en ö som visar sig vara ganska liten och obebodd.

De räknar med en snar räddning men tvingas allteftersom dagarna går inse att man troligen gett upp sökandet efter dem. Hur länge kan de egentligen överleva på ön?

Ja, länge visar det sig. Först är de såklart chockade över själva situationen, sedan är det dags att utforska ön. De bygger en enklare bostad som skydd mot blåst och regn och en ofta stekande sol. De lär sig fiska och göra upp eld. De ransonerar hårt det lilla förråd av hygienvaror och mediciner de har. De simmar med delfiner, de jagar och jagas av hajar. De solar och badar och samtalar…

Månader kommer och går, blir till ett år, till flera år och ö-vistelsen framställs huvudsakligen som en rätt behaglig tillvaro. Endast i förbigående kan man läsa om att någon av dem deppat ihop och gråtit en skvätt. Paret verkar aldrig bråka men vad skulle det tjäna till egentligen? Istället växer till slut starka romantiska känslor fram…

Det som varit helt otänkbart i början, eller måhända hela tiden en ung killes dröm om att vara tillsammans med en äldre kvinna, är en dag verklighet. 16-åringen har blivit 19, 30-åringen har blivit 33. Den stora åldersskillnaden känns plötsligt hanterbar och eftersom de uppenbarligen aldrig kommer att lämna ön, varför inte ha sex med varandra?

Efter 200 sidor är Anna och T.J. faktiskt räddade. Det känns som att det är då berättelsen börjar på allvar. Hur skall de båda lyckas ställa om sig så att de kan fungera normalt därhemma? Hur ser omgivningen på deras relation, vad skall vänner och bekanta säga? Hur skall det gå med förhållandet efter att de återvänt till civilisationen? Kan de ens fortsätta som ett äkta par längre? Ja, det är väl de frågorna som känns mest spännande att få svar på. Har man kommit så här långt läser man vidare, alla 352 sidorna.

Ett intressant upplägg, absolut, och en spännande början. Därefter ett fortsatt lättläst men ganska ointressant mittparti där dagarna på ön far förbi i rasande takt, följt av en avslutning som i mitt tycke gör hela boken. Och då kan jag visst bjuda på ett medelbetyg, men inte mer.