Nils-Olof Franzén: Agaton Sax och de okontanta miljardärerna (Bonniers 1967/90)
Överdetektivinspektör Lispington vid Scotland Yard får ett konstigt telefonsamtal. Direktören för Världssparbanken ringer och berättar att miljardären Knickerbocker tar ut stora belopp från hans bank. Direktören är övertygad om att något skumt är på gång, kan Lispington göra något? Nja, han ringer Agaton Sax för att få hjälp.

Agaton Sax väntar på ett viktigt samtal från Interpol, den internationella polisen. Tyvärr kan han inte vara hemma och ta samtalet själv så han programmerar sin datamaskin Tänkande August att svara. Nu blir det förstås så att Lispington ringer istället och Tänkande August spelar upp ett mycket kryptiskt meddelande. Lispington följer förstås instruktionerna och ger sig iväg till sköldpaddshandlaren!

När Agaton kommer hem blir han kontaktad av Mr Knickerbocker. Han berättar att det försvunnit miljoner ur Miljardärsklubbens kassaskåp. Dessutom vill flera andra medlemmar få honom petad som ordförande i föreningen. Agaton Sax måste komma och hjälpa honom. Så Agaton flygs till slottet Bubble och löser mysteriet.

121 sidor som är ganska så trista. Skämten roar mig inte längre utan känns bara dumma och ansträngda. Tänkande August är besvärligt problematisk och någon karismatisk skurk syns tyvärr inte heller till. Agaton Sax-serien börjar gå på tomgång.




Nils-Olof Franzén: Agaton Sax och den svällande rotmos-affären (Bonniers 1970/90)
Tidningarna undrar vad polis och regering gör åt den växande rotmosaffären. Inte mycket, är svaret, för ingen verkar veta något om detta mysterium. Varför överförs stora summor pengar från vanliga företag till bolaget Rotmos AB? Pengar som man absolut inte alls har avsett att betala ut. Det är något skumt med räkenskaperna.

Lispington måste be Agaton Sax om hjälp, och se, han vet förstås vem som är den skyldige. Det är den mystiske Chefen som är tillbaka! Han har rymt efter att ha blivit infångad i boken om det gamla pipskägget. Den här gången har han slagit sig samman med Big Brother och de båda tjänar pengar på Rotmosföretaget. Nu gäller det bara att få dem fast.

Agaton och Lispington utger sig för att vara skurkarna Mr Pixman och Slim Snook och skall lura Chefen och Big Brother till samarbete. Det går inget vidare. Alla lurar alla och snart vet jag inte vem som är vän eller fiende, äkta vara eller förklädd, polis eller skurk. Rörigt värre. Mycket intrasslingsnack blir det och det var skojigt i en tidigare bok. Nu känns det bara besvärande. Det finns enstaka moment som är roliga, men som helhet finner jag det svårt att hänga med i dessa 131 sidor.




Nils-Olof Franzén: Agaton Sax och den mörklagda ljusmaskinen (Bonniers 1978/90)
De två storskurkarna Mosca och Herr Gustafsson går lösa och de vill åt Andreas Karks makalösa uppfinning; ljusmaskinen. I ett försök att bli av med både Lispington och Agaton Sax planeras stötar mot de båda i London respektive Byköping. Naturligtvis lyckas Agaton Sax förhindra att skurkarnas planer lyckas och beslutar sig för att gå till motattack.

Skurkarna försöker lura varandra och Lispington blir tillfångatagen. Det får bli faster Tilda som räddar dagen och äran!

Denna den sista boken i serien om Agaton Sax är den längsta av dem alla, 152 sidor. Det är också den enda boken som helt saknar illustrationer. Humorn är måttlig, alla dumknäppa/löjliga skämt lyser med sin frånvaro och här finns kanske den bäst sammanhållna storyn i Agaton Sax-serien. En klar uppryckning mot de senaste röriga äventyren.