Karin Fossum: Svarta sekunder (Forum 2004)
(Svarte sekunder. 2002)

Ida Joner går och väntar på sin tionde födelsedag. Hon är den sötaste och snällaste lilla flicka man kan tänka sig. Hon har 30 kronor i fickan när hon cyklar iväg till kiosken på sin gula cykel. Ida skall köpa Wendy, en hästtidning, och tuggummi för sina pengar. Hemma går mamma och väntar och när det gått några timmar börjar mamma bli orolig. Mer tid förflyter utan att Ida kommer hem och i kiosken har ingen sett flickan. Ej heller har hon varit tillsammans med någon kompis.

Polisen kallas in och det blir främst Konrad Sejer och Jacob Skarre som utreder försvinnandet, även om snart hela traktens invånare är ute och letar. Dagarna går. Snart börjar både anhöriga och polis tappa sugen. Chansen att lilla Ida skall komma tillbaka levande är inte stor, men var är hon? Man har ju sökt överallt. Efter tio dagar hittas hon i ett dike där man redan letat, död, iklädd nytt nattlinne, insvept i ett täcke, djupfryst.

Poliskommissarie Sejer söker sanningen. Och kan man säga att något kan vara både förutsägbart och samtidigt överraskande så är det väl avslutningen på den här boken. 219 sidor lättläst, spännande tragik.




Karin Fossum: Mordet på Harriet Krohn (Forum 2006)
(Drapet på Harriet Krohn. 2004)

Vi får hela berättelsen ur Charlos perspektiv. Charlo är arbetslös, spelmissbrukare och förtvivlad. Med sitt spelberoende har han förstört för sin familj och olyckligtvis fått otäcka personer efter sig som vill ha sina pengar tillbaka. Nu är han på väg till blomsteraffären för att köpa en stor bukett blommor. Med den i famnen skall han lura sig in hos Harriet Krohn.

Varför? Ja, det har man ingen aning om, men snart ligger hon död på golvet. Charlo stjäl hennes pengar och silverföremål. Nu skall han försöka lösa sina skulder och förbättra den mycket dåliga relationen med dottern Julie... I det tysta jobbar kriminalkommissarie Konrad Sejer på att lösa mordet på Harriet Krohn.

Detta är 230 sidor lågmäld, lättläst berättelse som är hyggligt intressant men kanske inte överdrivet spännande. Slutet är rätt givet redan från början och något mer än en svag trea i betyg är inte att tänka på.




Karin Fossum: Den som älskar något annat (Forum 2008)
(Den som elsker noe annet. 2007)

Reinhardt och Kristine är ute på söndagspromenad när de gör ett makabert fynd. De finner en ung pojke död vid ett träd, endast iklädd en tröja. Reinhardt blir alldeles till sig och börjar till Kristines fasa ta foton på den döde med sin mobiltelefon. Eftersom det varit just de båda som funnit pojken och dessutom sett en haltande man skynda förbi mot en vit bil anser sig Reinhardt vara en nyckelperson i fallet. Hans fascination för händelsen både äcklar och skrämmer Kristine som alltmer börjar inse att mannen vid hennes sida inte är rätt person för henne att leva med. Men vågar hon verkligen göra slag i saken och lämna honom?

Kriminalkommissarie Konrad Sejer och kollegan Skarre börjar utreda mordet på lille Jonas August och upptar sökandet efter den haltande mannen med vit bil. De har inte kommit så värst långt när det rapporteras om ännu en saknad pojke. Nu är det gravt överviktige 10-årige Edwin från samma skola där Jonas August gick som försvunnit. En vit bil har setts vid pojkens skola…

Karin Fossum får till en spännande och gripande historia på bara 224 sidor. Usch så extra hemskt det hela genast blir när det är frågan om skadade, försvunna, dödade barn. Och vilken fullkomligt trovärdig, men lika hemsk, förklaring till det skedda hon får till på slutet. Stark, stark trea i betyg. Hennes serie om Olso-polisen Sejer är klart läsvärd.




Karin Fossum: Den onda viljan (Forum 2009)
(Den onde viljen. 2008)

Kompisarna Axel, Philip och Jon befinner sig i en stuga vid en tjärn i en skog. Jon har permission från sjukhuset, Jon mår inte riktigt bra. Axel föreslår en nattlig båttur och alla hänger med. Plötsligt reser sig Jon upp, faller överbord och försvinner. Philip gör en ansats till att försöka rädda honom men Axel säger snabbt att det är lönlöst, Jon är borta, de kan inte få upp honom… Imorgon bitti skall de ringa polisen och säga att allt varit normalt under kvällen, att de vaknat och märkt att Jon försvunnit…

Så sker. Polisen anländer, en skallgångskedja söker efter Jon i skogen, man draggar i tjärnen och naturligtvis finner man honom drunknad. Ah, den sjuke Jon har tagit livet av sig. Alex och Philip sörjer…

Kommissarie Konrad Sejer och polisman Skarre är inte övertygade om att Jon begått självmord. Det hela verkar fullkomligt otroligt även för Jons mamma, hans vårdare och en kamrat på sjukhuset. Vännerna har förvisso inget att vinna på att ljuga men somligt klingar lite falskt.

Om nu Jon inte kunde simma hur kunde han gå till botten mitt i tjärnen? Båten ligger ju uppdragen på strandkanten. Ville verkligen Jon dö? Han har ju sänt SMS till sin käresta där han skriver att vi ses imorgon…

Ja, något är uppenbarligen inte riktigt som det borde. Något är fel eller har gått riktigt illa. Jon, Axel och Philip har varit iblandade i något de helst vill tala tyst om. Så hittas ytterligare en drunknad pojke i en annan tjärn… Sejer och Skarre har nu mysterium kring två drunknade pojkar att lösa.

På bara 206 sidor får Karin Fossum till en rätt spännande berättelse. Man kan beundra författaren som med enkla medel får storyn att vara fullt trovärdig och (som vanligt) rätt tragisk. Kanske att jag bitvis tröttnar på den starke, dominante Axels tjat på Philip om att de båda skall tiga ihjäl det hela, men jag skrattar å andra sidan gott åt en reklamkampanj för rakhyvlar och överraskas av slutet.

Ett vanligt medelbetyg (eller mer) skall definitivt delas ut för detta verk.




Karin Fossum: Döden skall du tåla (Forum 2010)
(Varsleren. 2009)

Inne i köket lagar Lily mat. Det är sommar och varmt, barnet sover i vagnen på husets baksida.

Någon okänd smyger runt huset och plötsligt är ungen dränkt i blod. Lyckligtvis är barnet inte skadat alls, men dådet påverkar i allra högsta grad föräldrarnas relation och känsla av trygghet.

Poliskommissarie Sejer får ett vykort med texten ”Helvetet börjar nu” och det kan väl sägas vara en utmaning från den makabra skämtaren. Andra personer i trakten utsätts också för upprörande bus.

Någon får i morgontidningen läsa sin egen dödsannons, en annan person ser likbilen köra upp på garageuppfarten. En uppenbart störd figur måste stå bakom det hela, väl?

Allt är dramatiskt värre och blir inte mindre spännande för att det hela är obehagliga störmoment i en annars lugn vardagstillvaro för de inblandade. Grymt, riktigt spännande, tragiskt. 269 sidor.