Karin Fossum: Evas öga (Forum 1997)
(Evas °ye. 1995)

En kvinna är ute och går med sin lilla dotter då de upptäcker en död man flytande i älven. Mamman går till närmsta telefonkiosk men låtsas inför dottern bara att ringa till polisen. De ger sig iväg därifrån och låter en annan förbipasserande bli den som rapporterar likfyndet.

Kommissarie Sejer tar sig an fallet och får med tiden kännedom om kvinnan och dottern som ändå varit först på platsen. Kvinnans underlåtenhet att rapportera vad de sett är uppenbar och Sejer börjar undra varför.

Så får kommissarien ett fall som hänger samman med en kvinna som hittats mördad i sin säng och där den man som flutit upp visat sig vara en sedan länge saknad familjefar.

Det här är en strålande debut och trots det ganska tunna formatet, bara 220 sidor, får läsaren vara med om en hel del. Du får bland annat läsa om hur en av bokens huvudpersoner försvarar sitt arbete som prostituerad och hur väninnan med ont om pengar frestas att följa i hennes fotspår. Intressant och spännande hela vägen.




Karin Fossum: Se dig inte om! (Forum 1998)
(Se deg ikke tillbake! 1996)

I det lilla norska samhället hittas en 15-årig flicka liggandes död vid en skogstjärn. Annie som varit ordentlig, sportig och omtyckt av alla, vem har dödat henne och varför? Eller är det en olycka? Men varför är hon då naken men övertäckt med någons jacka? Poliskommissarien Konrad Sejer och hans kollega får ett mysterium att bita i.

"En oerhört spännande kriminalroman och dessutom en träffande skildring av ett stycke Vardags-Norge på 1990-talet" står det på baksidan. Jag kan kanske (vad vet jag om Norge?) hålla med om det sistnämnda. Oerhört spännande tycker jag är missvisande, för utöver mordet som redan skett när vi kommer in i handlingen, vandrar poliserna bara runt och knackar dörr hos de boende på orten, ställer frågor. Efter 230 sidor visar sig en av samhällets invånare bära en mörk hemlighet...

Har du sett TV-serien? OK, då behöver du inte läsa boken, serien är trogen boken. Lika grå liksom. I annat fall kan du ju välja på vilket sätt du vill ta del av berättelsen. Om du verkligen vill det, för det finns många bra mycket mer spännande böcker/filmer än det här. 234 sidor.




Karin Fossum: Den som fruktar vargen (Forum 1999)
(Den som frykter ulven. 1997)

Erkki Johrma har rymt från en psykiatrisk anstalt och har setts vid gamla Halldis Horns gård. Halldis har påträffats död, ihjälslagen med en hacka. Nu letar polisen efter Erkki som man självklart tror har något med mordet att göra.

Inne i stan ser kriminalkommissarie Konrad Sejer en kille bete sig misstänkt och tror att ett bankrån är nära förestående. Han följer killen in på banken men tycker sedan att han beter sig löjligt åt och går ut igen. Strax därpå säger det pang och bankrånaren har tagit gisslan. Och sen försvinner de båda, förövaren och gisslan. Snart står det klart att gisslan är den efterlyste Erkki Johrma. Efter att ha tillbringat en tid tillsammans fattar tjuven att hans gisslan är psykiskt sjuk och en misstänkt mördare och börjar ana att han inte har full kontroll över situationen. Nu kan nästan vad som helst hända. Och när Erkki blir pressad då...

Det här börjar faktiskt ganska lågmält och stillsamt. Livet går sin gilla gång och plötsligt, bara så där, är någon mördad och två rymlingar vandrar in i de djupa skogarna. Och det är här berättelsen börjar bli intressant. Beskrivningen av hur en bankrånare och hans gisslan, en psykiskt sjuk man misstänkt för mord, börjar lära känna varandra under dessa omständigheter är bokens behållning. Sen kryddas historien av att någon börjar beskjuta stugan de gömmer sig i med pilar... Och då blir det en ännu bättre historia med ett överraskande och kanske också lite tragiskt slut. 210 sidor.




Karin Fossum: När djävulen håller ljuset (Forum 2000)
(Djevelen holder lyset. 1998)

Ja, det är bara att erkänna, jag gillar Fossums böcker. Hittills ganska korta berättelser, men enkla och samtidigt så annorlunda att de känns fräscha, intressanta. Och himla bra personbeskrivningar är det också.

Här har vi tonåringarna Andreas och kompisen Zipp. De driver runt på stan. Alltid på jakt efter spänning och pengar. Utan att veta vem grabben är trakasserar de kommissarie Konrad Sejers adopterade dotterson för hans mörka hudfärg. De försöker stjäla en väska från en kvinna som är ute och går med ett barn i en barnvagn och de smyger efter en ensam kvinna som går hemåt i natten. Zipp bevakar omgivningarna när Andreas tränger sig in i bostaden. Och sen, plötsligt, är Andreas bara borta. I flera dagar. Och när polisen kopplas in kan Zipp förstås inget säga om deras kriminella aktiviteter. Riktigt bra helt enkelt. 221 sidor.




Karin Fossum: Älskade Poona (Forum 2003)
(Elskede Poona. 2000)

Den medelålders mannen Gunder Jomann lever ensam. Han har sett ett foto av en indisk kvinna och på något sätt blivit helt förtrollad. Med lite sällskap i tillvaron kommer hans liv att bli helt annorlunda, så sagt och gjort, Gunder chockar omgivningen genom att resa till Indien för att finna en hustru.

Snart är han hemma igen, lyckligare än någonsin. Han har funnit sitt livs kärlek, en kortväxt, svarthårig, kärleksfull kvinna, hans älskade Poona. De har gift sig i Indien och Poona skall bara packa ihop sitt gamla liv och säga hej till sin bror. Snart skall hon flytta till Norge. Och Gunder går runt i ett lyckorus och räknar ner timmarna till mötet...

När det är dags för Poona att anlända på flygplatsen sitter Gunder och vakar vid en säng på sjukhuset. Hans syster har varit med om en trafikolycka och ligger i koma. Gunder hinner omöjligt i tid för att hämta sin fru. Han ber traktens taxichaufför möta upp. Men Gunder får aldrig tag på sin hustru och snart rapporterar radio, tv och tidningarna om ett funnet brutalt misshandlat kvinnolik. Hon verkar vara av utländsk härkomst. Vem är hon?

Det hela börjar riktigt spännande, gripande som bara den och rullar på över 251 sidor. Kommissarie Konrad Sejer och hans assistent Skarre är med och löser fallet. Tyvärr håller det inte riktigt för betyget fyra hela vägen och jag bjussar istället på en stark trea. Klart läsvärt och väldigt tragiskt.