Frederick Forsyth: Inga ormar på Irland (Bonniers 1985)
(No Comebacks. 1982)

Tio härliga korta berättelser om feghet och mod, hämnd, utpressning, falskspel, förräderi och mord. Även om det kanske finns någon novell som inte håller samma höga standard som majoriteten så är det som minst bra, annars bättre. Medryckande. I flera fall sitter man där häpet gapande över den vändning handlingen tagit och över ett fullständigt överraskande slut.

Här har vi t.ex en stenrik kille som blivit förälskad i en upptagen kvinna. Vad gör man? Jo, naturligtvis lejer man någon att ta livet av rivalen, men aj, aj så illa det går... Förmannen på byggarbetsplatsen är en grym man och gästarbetaren vill hämnas. -Se upp! En orm! säger någon, men det kan det väl inte vara, det finns ju inga ormar på Irland. Och så var det lastbilskaparna som stjäl fel fordon då föregående dags transport blivit försenad på grund av tekniskt fel och får en helt annan last än vad de räknat med... 256 sidor.




Frederick Forsyth: Det fjärde protokollet (Bonniers 1985)
(The fourth protocol. 1984)

Jag vill minnas att jag läst boken för sådär en tjugo år sedan men jag minns ingenting av handlingen. Nu konstaterar jag att den hamnar högt på listan över de romaner som det tagit mig lång tid att komma igenom och då är boken ändå inte speciellt tjock, bara 384 sidor. Den är helt enkelt inte speciellt bra utan tveklöst Forsyths sämsta berättelse så här långt. Politiskt rävspel i både London och Moskva, hemliga agenter på fientlig mark, lögner och bedrägerier, landsförrädare, maktkamper och en nästintill hopplös jakt på terrorister har nog aldrig varit tristare.

Mästertjuven Rawlings gör inbrott hos en högt uppsatt toppolitiker. Han är ute efter diamanter och får med sig både dem och mycket viktiga papper, papper så hemliga att inte ens politikern borde ha dem i sitt privata kassaskåp. Rawlings är en hyggligt vänlig själ, han postar pappren tillbaka till brittiska regeringen, direkt till försvarsministeriet. Den brittiske toppagenten John Preston är den som i tysthet leder en utredning kring de inkomna pappren. Varifrån kommer de? Vem har skickat dem? Vad är meningen med detta topphemliga dokument? Vem är det tänkt för?

Snart står det klart att det finns en högt uppsatt regeringstjänsteman som verkar lämna information till främmande makt, frågan är bara vem det är? Ryssarna verkar i alla fall vara mottagarna. De planerar visst något spektakulärt på brittisk mark, men vad, när och var? Preston söker svaren men det är som att söka en nål i en höstack. Fienden verkar vara alldeles för skicklig för att åka fast. Mycket mer kan inte berättas utan att man avslöjar för mycket. Här finns alla ingredienser för en klassisk spionroman från 80-talet där en riktig agenthjälte sliter för att rädda hemlandet från ett okänt hot och en potentiell katastrof, men det är tung läsning med för mycket politik och tjänstemannatjafsande. Inte alls så spännande som det borde vara tyvärr.




Frederick Forsyth: Fantomen på Manhattan (Albert Bonniers Förlag 2000)
(The Phantom of Manhattan. 1999)

Har du läst boken Fantomen på Operan av Gaston Leroux? Sett och hört Andrew Lloyd Webber´s musikal The Phantom of the Opera? Lyssnat på skivan? OK, då har du fortsättningen här.

Fantomen har fört sin älskade Christine till sina domäner under Parisoperan och Christines älskade Raoul har precis följt efter dem dit. När polis och teaterfolk också strömmar ned i katakomberna är Fantomen försvunnen. Boken berättar resten av historien om Fantomen, Christine och Raoul... och Pierre, Christines son som hon har tillsammans med... Raoul? Fantomen?

Efter flykten från Paris tar Fantomen sin tillflykt till Amerika. Via ombud bedriver han olika affärer och är nu en förmögen man. Men det räcker inte. Han saknar och älskar fortfarande fantastiska Christine men han är fortfarande vanställd och måste dölja sitt ansikte för omvärlden. Fantomen börjar arbeta med att uppföra världens finaste operahus. Han skriver en ny underbar opera och operastjärnor från hela världen reser till Manhattanoperan för att medverka i en ny succé, bland dem Christine...

Ovetandes om vem som står bakom bygget, operan, inbjudningarna får Fantomen åter kontroll över sin älskade. En kort bok, runt 180 sidor, men så bra! Forsyth berättar en mycket trovärdig fortsättning på världens mest sedda musikal. En svart, sorglig historia. Läs! Men bara om du varit med huvudpersonerna från början.




Frederick Forsyth: Veteranen och andra noveller (Albert Bonniers Förlag 2002)
(The Veteran. 2001)

Det här är 5 noveller fördelade på ca 360 sidor. Ett par stycken på 30 sidor vardera, någon på 70, en annan på 80. Den avslutande novellen om indianflickan Whispering Wind är ca 140 sidor lång. Och för den som läst Forsyths härliga novellsamling Inga ormar på Irland kommer detta att bli en stor besvikelse. Slutknorrarna på novellerna är faktiskt föga märkvärdiga. Satt man och hade blivit glatt överraskad/chockad över sluten i förra samlingen sitter man nu mest och säger till sig själv: jaha, var det inte mer.

I "Veteranen" har vi en gammal man som blir överfallen och rånad på stan. Trots ögonvittnen och konkreta bevis som ser ut att kunna leda till en solklar fällande dom lyckas en smart advokat få bovarna fria. Fast de får sitt straff ändå... "Den skönaste konsten" handlar om en fattig man som vill få en gammal tavla värderad. Allt han behöver är lite pengar för dagen och han är överlycklig när han faktiskt får några tusen för det gamla skräpet. Men det är ju inte skräp utan ett okänt mästerverk och nu är han snuvad på miljoner...

"Miraklet" handlar om turister som får höra en riktig snyfthistoria och vill skänka bort sina pengar. Men till vem? "Medborgaren" är en person som vill göra sin plikt och berättar för flygplanspersonalen om mystiska smugglare. Och slutligen, "Whispering Wind", där en soldat under 1800-talet krigar mot indianer, blir kär i en fångad indianflicka, släpper henne fri till chefernas förtret och senare själv blir tagen av indianer. Och soldaten är snart impopulär hos både indianer och soldaterna, men alltjämt tokförälskad och då kan det ibland gå en illa. Eller?

Kul med variationen i novellerna, välskrivet men egentligen inte speciellt överraskande. Fast förväntningarna var höga efter novellsamlingen Inga ormar på Irland, det erkännes……