Gillan Flynn: Vass egg (Jentas 2006)
(Sharp Objects. 2006)

Chicago-journalisten Camille Preaker får i uppdrag att resa till sin gamla hemstad Wind Gap för att bevaka ett försvinnande. 10-åriga Natalie saknas och nu fruktar man att hon kommer att dyka upp död.

För ett år sedan försvann 9-åriga Ann och hon påträffades död, strypt och med tänderna utdragna. Förövaren fann man aldrig och nu fruktar man att det hela skall upprepas… Att samma galning slagit till på nytt.

Att resa hem igen blir traumatiskt för Camille. Gamla demoner vaknar till liv. När Camille var 13 år dog hennes lillasyster och hennes eget liv och relationen till mamman förändrades för alltid. Nu träffar hon Amma, sin 13-åriga halvsyster, som visar sig vara ett problembarn av Guds nåde, en tuff, kaxig, provocerande tonåring. Mamman är som tidigare rätt kärv. Eller är det kärvänlig?

Vass egg är en psykologisk thriller. Det hela handlar mer om Camille, hennes familj och relationer mellan dem och utomstående än något annat. Jakten på en mördare och barnaförsvinnandet blir nästan sekundärt till problemen hos den dysfunktionella familjen Preaker. Inte speciellt spännande men rätt obehaglig läsning lik förbaskat. Usch, ja, och rätt annorlunda. Betyget blir dock en svag trea för Flynns debutbok. 311 sidor.




Gillian Flynn: Gone Girl (Modernista 2013)
(Gone Girl. 2013)

Nick och Amy lämnar New York för en småstad i Missouri. Deras en gång så fantastiska liv har markant förändrats, pengarna är slut, jobben är borta. Men de har förstås varandra och idag är det deras 5-åriga bröllopsdag.

Den hinner de tyvärr inte fira tillsammans för plötsligt är Amy borta, spårlöst försvunnen och i bostaden finns omkullvälta möbler och blodfläckar. Rör det sig om en kidnappning? Ett mord? Stackars Nick fattar ingenting. Dagarna går, Amy kommer inte tillrätta. Sakta men säkert faller misstankarna ändå på den äkta mannen, trots Nicks upprepade bedyranden om sin oskuld.

Parallellt med att vi får följa Nick i nutid i hans sökande efter Amy och som involverad i en polisutredning kring hans frus försvinnande, kan läsaren också bekanta sig med Amy. Via dagboksanteckningar hon skrivit under lång tid ger hon sin syn på äktenskapet med Nick. När så även polisen finner dagboken står det klart för alla att Nick kanske inte riktigt är den han gett sig ut för att vara…

Ja, det ser kört ut för Nick, men se Gillian Flynn har en överraskning eller två i beredskap för läsaren. Både Nick och Amy sitter på stora hemligheter och fler än en gång under de 556 sidorna kommer berättelsen, och polisutredningen, att ta en annan riktning.

Så mycket mer kan förstås inte berättas om en sådan här story utan att avslöja för mycket. Gone Girl är en helt OK berättelse, en lagom spännande historia, men mer än 500 sidor är ändå några för många. Det hela är trots allt inte superspännande, det är inte mycket som sker och i alla fall någon av ”överraskningarna” kom ju ändå inte som någon större chock. Visst är detta en bra bok, men sådär helt galet fantastisk som den framstår av försäljningsframgångar och uppskattande kommentarer på omslaget, är den ju inte. Gone Girl blev för mig faktiskt en liten besvikelse och framför allt slutet hade gärna fått vara… annorlunda? Bättre?




Gillian Flynn: En sån som du (Albert Bonniers Förlag 2015)
(The Grownup. 2014)

Hon har inte skrivit det i sitt CV men hon har en lång karriär bakom sig under vilken hon runkat av mängder av män. Nu jobbar hon i tarotstudion Anden i handen där hon spår dumma kvinnor för dyra pengar och ger dem passande tips och visdomsord på vägen.

Nu när förortsfrun Susan klivit in i butiken ser vår huvudperson genast ett lättfångat byte. Susan har problem därhemma, styvsonen Miles är besvärlig bortom alla gränser och kan möjligen själva huset de bor i vara besatt, hemsökt på något vis?

Wow, här finns en möjlighet för vår unga spåkvinna att tjäna en slant, göra återkommande besök för att välsigna huset, kanske fördriva något elakt… Eller rättare sagt låtsas att göra det, spåkvinnan besitter såklart inga speciella förmågor. Men hon spelar naturligtvis sin roll för att hålla Susan fast i sitt garn.

Olyckligtvis är det som pågår hemma hos Susan på Carterhook Manor något som vår huvudperson inte riktigt räknat med. Eller är det kanske inte alls så dumt?

Gillian Flynn har skrivit ihop en svart och lite otäck novell på 62 sidor, småspännande, lite lurig. En Edgar Award 2015 för det årets bästa spänningsnovell har berättelsen också fått. Svårt att veta om det är välförtjänt när man inte är bekant med konkurrenterna, men detta var i alla fall helt okej, men kanske inte så värst mycket mer än så. Något lite mer hade jag gärna önskat mig av slutet.