Ian Fleming: Dr. No (Albert Bonniers Förlag 1979)
(Doctor No. 1958)

Det blev den 6:e boken om James Bond som blev den första riktiga actionfilmen om, och det stora genombrottet för, Secret Service-agenten. Boken om kinesen No är trogen filmen, eller rättare sagt tvärtom, filmen följer boken den är baserad på rätt väl. Något litet både tillkommer och saknas väl och Bonds kamp mot en jättebläckfisk hade väl varit skoj att se på film, men kanske inte gått att få att se trovärdig ut på 60-talet?

Nåväl, vad händer då? Jo, Bond överlevde som sagt händelserna i förra boken, men det hela resulterade i sjukskrivning. Nu skickas Bond till Jamaica av M. Agent Strangways och hans sekreterare har försvunnit spårlöst. Det troliga är såklart att de förälskat sig i varandra och rymt, men Bond kan väl för sakens skull kolla upp det hela. Hela Bonds tripp till soligare trakter är att betrakta som en ren nöjesresa. Ingenting hemskt kan väl hända?

Men självklart har de seriösa Secret Service-anställda personerna inte smitit från jobbet. Istället har de lagt näsan i blöt på fel ställen och tagits om hand av den mystiske Dr No och hans män. På sin egen ö, Crab Key, jobbar No och hans anställda med att ta hand om fågelskit, och bara det låter ju skumt. Bond tar med sig polaren Quarrel och sätter kurs mot den välbevakade ön. Där samlar vackra flickan Honeychile Rider snäckor och Dr No smider onda planer. Detta är Bond-boken med mest action så här långt. Spännande hela vägen, 233 sidor.




Ian Fleming: Goldfinger (Bonnier Pocket 1984)
(Goldfinger. 1959)

Bond är på flygplatsen i Miami. Han har just dödat en knarksmugglande mexikan och är på väg hem till kära gamla England när man meddelar att flyget vidare till New York är försenat. Nu får han en extra afton i stan, vad skall han göra?

Bond behöver inte fundera så värst länge. En Mr Du Pont dyker på Bond och ber om hans hjälp. Du Pont var med och spelade kort mot Bond (i romanen Casino Royale) och minns Bonds skicklighet i kortspel. Nu visar det sig att Du Pont blir av med stora slantar till en Mr Goldfinger och denne man måste utan tvekan spela falskt. Kan Bond hjälpa till att avslöja fuskaren?

Jodå, Bond följer med Du Pont till dennes hotell. Ett parti kort mellan Du Pont och Goldfinger påbörjas och Bond är inte sen med att avslöja falskspelaren. Senare, hemma i England igen, visar det sig att M har ett nytt uppdrag åt agent 007. Man misstänker en viss Mr Goldfinger för att vara guldsmugglare. Han är en av de rikaste männen i landet, men är troligtvis en skurk. Troligen också agent åt ryska organisationen SMERSH.

Bond kör iväg och låtsas spontant stöta på Goldfinger igen på golfbanan. Sin vana trogen fuskar Goldfinger även där och när de sedan ses en tredje gång ligger Bond fastspänd på ett metallbord. Till skillnad från i filmen med samma namn är det inte en laserstråle utan en vinande sågklinga som är på väg upp mellan benen. Goldfinger planerar att stjäla guldtackor från USA:s guldreserv i Fort Knox och Bond blir tvungen att hjälpa till. Bortsett från att filmens Odd Job, Goldfingers chaufför och livvakt, heter Fredag i boken är det mesta sig likt mellan roman och filmatisering. 205 helt okej sidor i en medelspännande Bondbok.




Ian Fleming: Ur dödlig synvinkel (Albert Bonniers Förlag 1966)
(For Your Eyes Only. 1960)

Varje kapitel bjuder på en fristående Bond-berättelse. Den första handlar om en motorcykelordonnans som blir överfallen och bestulen på sina topphemliga dokument. Då Bond redan befinner sig i Paris beslutar han sig för att själv sätta sig på motorcykeln för nästa leverans, i hopp om att bli just överfallen och på så sätt komma skurkarna närmare inpå livet.

I berättelse två förflyttas vi till Jamaica där överste Havelock och hans hustru äger ett fantastiskt residens på bästa marken i trakten. Havelocks ägor vill den hemske von Hammerstein åt. Han skickar iväg sina hejdukar ledda av major Gonzales för att lägga ett bud på egendomen. När det så står klart att Havelocks inte vill sälja är deras tid kvar i livet högst begränsad. I London sitter M och är förbannad. Havelocks var hans personliga vänner. M skickar iväg Bond för att göra processen kort med Gonzales och von Hammerstein. Bond springer på dottern Judy Havelock som beväpnad med armborst själv är ute på hämnarstråt.

Tredje kapitlet handlar om knarksmuggling och Bond skall försöka stoppa droginförseln till gamla kära England. Han träffar CIA:s informatör Kristatos som upplyser om att skurken är en viss Enrico Colombo. Vid ett möte med denne Colombo får Bond veta att skurken han söker faktiskt är Kristatos…..

I kapitel fyra semestrar Bond på Seychellerna. Han träffar rikemannen Milton Krest som för olika museums räkning söker värdefulla föremål i världens alla hörn. Nu är han på jakt efter en liten speciell sorts ekorrfisk kallad Hildebrandrariteten. Bond hjälper till med sökandet i de tropiska vattnen, men märker snart att Krest är en grym hustrumisshandlare som inte skyr några medel för att vinna alltmer makt och pengar.

Efter 189 sidor är boken slut. Somliga berättelser har episoder som känns igen från Bond-filmen med samma namn som boken, annat är helt obekant. Milton Krest och hans båt från den sista novellen medverkar i Bondfilmen Tid för hämnd. Så detta är ett litet hopplock av kortberättelser av varierande kvalitet. Somligt intressant och spännande, annat mindre spännande. Allt dock riktigt lättläst, så medelbetyg känns rättvist.




Ian Fleming: Åskbollen (Albert Bonniers Förlag 1965)
(Thunderball. 1961)

James Bond är i risigt skick och åker på hälsohem. Där kommer han på kollisionskurs med greve Lippe som arbetar åt organisationen SPEKTRUM, speciella elitkåren för kontraspionage, terror, repressalier, utpressning och mord. SPEKTRUM har precis lyckats stjäla och gömma ett brittiskt flygplan med två atombomber och hotar nu världens supermakter med en stor explosion (eller två) om man inte får pengar, en miljard pund närmare bestämt. Självklart är Bond en av de många agenter som söker efter flygplanet, bomberna och de ledande i brottsorganisationen.

Över 205 sidor får vi hela berättelsen till livs och det är till stora delar mycket likt Bondfilmen med samma namn. Några saker skiljer förstås boken från filmen men då är det till bokens nackdel. Betyget tre är åt det svagare hållet och detta är inte särskilt spännande. Varken Bond eller SPEKTRUM känns så värst farliga.




Ian Fleming: 007-Älskade spion (Zebra-bok/Bonniers 1965)
(The Spy Who Loved Me. 1962)

Det är fransk-kanadensiskan Vivienne Michel som berättar historien. Hon var 23 när hon mötte sin älskade spion. Vi får veta att hon som ung lämnade Kanada och reste till England. Där studerade hon och blev vän med Susan, kärade ner sig i Derek, hade en hastig romans med honom och blev sedan snabbt dumpad och lämnad med brustet hjärta. Så träffade hon Kurt, började arbeta på en tidning, blev tillsammans med Kurt och så tog allt slut när hon blev med barn...

Ja, och nu när allt skall till att börja sitter Vivienne alldeles ensam i USA på Den Drömmande Tallskogens hotell. Ute härjar ett hemskt oväder och av bokens 172 sidor har 78 nu gått åt till att lära känna miss Michel. Då knackar det på dörren och in i berättelsen kommer två otäcka skurkar med vapen och hot om våldtäkt och mord. Det ser illa ut för den unga tjejen.

På sidan 104 knackar det lyckligtvis på dörren igen och det är då han gör entré. Bond, James Bond. Och visst är han redo att stoppa våldsverkarna och rädda tjejen...!

Ja, detta är en mycket annorlunda Bond-bok. Den har inget mer än titeln gemensamt med filmen och 60% av sidorna passerar innan agenten ens dyker upp. Det handlar om en tjej och hennes vardagsliv större delen av boken, därefter om ytterligare två elakingar och så Bond de sista 70 sidorna. Och då är det vanlig action som det bjuds på. Några hot, några avlossade skott och så förstås en obligatorisk romans där Bond naturligtvis får tjejen... Jaha, det var det.