Ian Fleming: Casino Royale (Albert Bonniers Förlag 1966)
(Casino Royale. 1953)

Denna den första boken om agent 007, James Bond, överraskar positivt. Detta är helt rätt start om du vill lära känna agenten lite bättre. Bond är verkligen en ensamvarg och en perfektionist som inte låter något stå i vägen för ett lyckat uppdrag. Trevligt kvinnosällskap i sängen må vara ok för stunden, men annars är kvinnor mest till besvär och gör bäst i att hålla sig borta från männens värld, typ. Nu får Bond ett enkelt uppdrag som ser ut att lyckas för att senare kärva till sig.

Le Chiffre är rysk agent i Frankrike som siktar på att leva det goda livet, ett liv i lyx. Han har satsat stora pengar i bordellverksamhet, pengar han ”lånat” från sina ryska arbetsgivare. Nu har bordellverksamheten förbjudits i fransk lag och somliga personer vill snabbare än snabbt ha tillbaka de pengar Le Chiffre stulit. För att kunna betala tillbaka pengarna sitter han nu på Casino Royale för att spela hem en förmögenhet eller två. Brittiska Secret Service skickar dit sin hemligaste agent, han med dubbelnollorna, korthajen Bond, för att spela skjortan av Le Chiffre.

Stora delar av boken vistas vi i härlig casinomiljö, men vi stiftar också bekantskap med CIA-agent Felix Leiter, underbara Vesper Lynd och hemska SMERSH. Spännande! 189 sidor.




Ian Fleming: Leva och låta dö (Albert Bonniers Förlag 1966)
(Live And Let Die. 1954.)

Ett samarbete mellan amerikanska CIA, FBI och brittiska Secret Service för James Bond till New York. Gangsterbossen Mr Big är någon man måste hålla noggrann koll på. Han har gott om pengar, är medlem av den ryska organisationen SMERSH och har ett ofantligt kontaktnät bland den svarta befolkningen. Han är själv färgad, jättelik och överhuvud för en voodookult och som sådan rejält respekterad och fruktad av sina hantlangare. Troligen är han den mäktigaste och farligaste negerförbrytaren i världen, säger M till Bond. Nu misstänker man att han smugglar guld och det blir Bond och CIA:s agent Felix Leiter som skall kolla upp mannen ifråga.

Bond har knappt anlänt till sitt hotell innan rummet sprängs av en bomb. På en av Mr Big´s krogar i Harlem tas de båda agenterna till fånga och blir inte så vänligt men bestämt ombedda att inte lägga näsorna i blöt. De träffar också den unga, vackra och synska tjejen Solitaire, som hålls som slav av och planerad framtida hustru till den store mannen. Fortsatta undersökningar av Mr Big och hans affärer leder till ett antal förlorade kroppsdelar för Felix Leiter och sådant gör förstås bara Bond än mer bestämd. Mr Big måste stoppas.

Har du sett filmen med samma namn står inte mycket att känna igen. På bara 189 sidor blir förstås storyn här mycket tunnare och flera av bokens actionsekvenser verkar istället ha använts i senare Bondfilmer såsom Ur dödlig synvinkel och Tid för hämnd. På femtiotalet var det måhända inget att uppröras över, men idag framstår boken som lätt rasistisk i sina kommentarer kring den färgade befolkningen i USA. Vidare är den en liten besvikelse, jämfört med filmen (som förvisso inte heller är någon av de bättre i Bond-serien), men samtidigt är det med viss nyfikenhet man läser vidare eftersom böckerna ibland kan skilja sig markant från filmerna med samma namn. Det är denna bok ett tydligt exempel på. Totalbetyget är en svag trea.




Ian Fleming: Attentat (Bonniers/Zebra-bok 1965)
(Moonraker. 1955.)

Britten Sir Hugo Drax är adlad för sina ovärderliga tjänster för landet. Nu har han spenderat åtskilliga miljoner pund för att kunna bygga Moonraker, en raket med formidabel prestanda och som erbjuder Storbritannien ett utmärkt skydd mot eventuella fiender. Beundrad och stormrik är han ändå bara en simpel falskspelare när det handlar om att spela kort på den tjusiga herrklubben där Bonds chef M också är medlem. Medlemmarna har tröttnat på att förlora stora pengar, men de fattar aldrig hur Drax lyckas vinna parti efter parti. M bjuder med Bond som självklart spelar skjortan och 15.000 pund av den store mannen.

Ca 1/3 av bokens 190 sidor åtgår till detta parti kortspel. Sedan handlar resten av boken mest om att Bond får i officiellt uppdrag att vara ansvarig för säkerheten inför Drax´ provuppskjutning av raketen. Inget skall få störa Drax´ och regeringens stora satsning på Moonraker. Visst har det varit lite stök, några olyckor, ett mord och ett självmord kopplat till Drax, raketen och hans mannar, men inget verkar vara alltför alarmerande.

På området finns fler män och kvinnor under hemlig identitet visar det sig, men nej, Drax verkar vara en seriös affärsman och företagare. Nåja, det är han förstås inte alls. Det hela är rätt spännande och jag läser nyfiket vidare. Det mesta från filmen med samma namn lyser helt med sin frånvaro, men det är ändå helt okej. Den största överraskningen sker annars på det planerat romantiska planet för Bond.




Ian Fleming: Döden spelar falskt (Bonnierförlagen 2001)
(Diamonds Are Forever. 1956)

Även utgiven som Diamantfeber. 188 sidor.

Det smugglas diamanter från Sydafrika till USA och England. Myndigheterna vet vem huvudkuriren är men känner inte till ledarna i ligans topp, de ansvariga bakom smugglingen. Att bara häkta kuriren Peter Franks skulle inte ge någon vinst. Han skulle bara ersättas och smugglingen kunna fortsätta oförändrad. James Bond kallas in och tar Peter Franks plats. Allt för att försöka komma åt ligans chef och få ett permanent stopp på verksamheten.

Tidigt får Bond kontakt med tjusiga Tiffany Case och tillsammans börjar de frakta in diamanter i USA åt skurkarna. Snart är Bond en firad man och kommer så sakta men säkert närmre och närmre de ansvariga. Men ligan kan inte lita helt och fullt på Bond och fröken Case så mördarna Mr Wint och Mr Kidd följer dem hack i häl.

Ja, har du sett filmen Diamantfeber behöver du inte läsa boken. Du kommer att känna igen det mesta och bli besviken på att filmen innehåller så mycket mer händelser, personer, action. Boken är en berättelse om en liga som smugglar diamanter. Punkt slut. Bond infiltrerar ligan och försöker ta reda på så mycket som möjligt. I boken saknas t.ex. Blofeld, Plenty O´Toole, Bambi och Stampe och alla filmscener med månfarkosten och oljeborrplattformen. Möjligtvis kan man glädjas åt att Bond alltid är Bond och att han egentligen är tuffare och hårdare i böckerna än i filmerna och att han löser sina uppdrag utan en massa tekniska grejer från Q-avdelningen.




Ian Fleming: Kamrat mördare (Albert Bonniers Förlag 1966)
(From Russia With Love. 1957)

Ryska organisationen SMERSH har planen klar. Västvärldens underrättelseorganisationer skall åka på en svidande smäll. Man beslutar sig för att förnedra och sedan döda agent James Bond från brittiska Secret Service.

En ung, vacker, kvinnlig SMERSH-anställd skall låtsas vara förälskad i Bond och locka honom till Turkiet. Där skall hon berätta om sin önskan att få fly till väst. I utbyte mot Bonds hjälp för att föra henne ur ryssarnas händer skall han och Secret Service få lägga rabarber på den nya Spektormaskinen, ryssarnas topphemliga chifferapparat. Naturligtvis är allt bara en list för att kunna döda Bond.

Visst låter det hela med förälskelsen helt vansinnigt men Bond kan förstås inte motstå en vacker flicka och Bonds chefer inte möjligheten att komma över chiffermaskinen. Så Bond far förstås till Turkiet och får till ett möte med flickan och snart påbörjar de sin flykt till väst. SMERSH är förstås inte långt borta. Snart skall deras främste mördare Donovan Grant utföra sitt uppdrag!

En lättläst bok som är riktigt trogen Bond-film nummer två, Agent 007 ser rött. Nästintill allt från filmen finns med i boken. Trots SMERSH olika medarbetare som lurar i faggorna känns det inte som att Bond har så värst tufft motstånd, det finns liksom ingen solklart tydlig superskurk att stoppa. Men det är kanske det som gör boken annorlunda och riktigt bra. Detta är en småtrevlig berättelse om förälskelse, släktträffar, en mysig tågresa och mord. Och med ett slut som heter duga. Tänk om filmen slutat så här... Vilken chock! 205 sidor.