Sebastian Fitzek: Psykbrytaren (Coltso 2013)
(Der Seelenbrecher. 2008)

Bokens upplägg är synnerligen bekant från andra spänningsromaner och skräckfilmer. En galning tar sig in i en byggnad och börjar leka katt och råtta med de inneboende. Ute härjar en snöstorm så ingen kan ge sig iväg. Kommunikationerna är utslagna och mobilnätet har dålig täckning. En person efter en annan försvinner eller hittas skadad eller död… Skall någon överleva?

Bekant som sagt. Jodå, att läsa detta känns som att se en klassisk skräckis med alla de klichéfyllda ingredienserna. I den här berättelsen är det den obehagliga missdådaren Psykbrytaren som precis tagit sig in på den psykiatriska kliniken för att terrorisera patienter och personal.

Psykbrytaren, som media kallar missdådaren, har nyligen kidnappat tre unga kvinnor i Berlin. Efter en veckas resultatlöst sökande efter dem hittas de på ett hotellrum, vid liv och till synes fysiskt oskadda. Men något har de i alla fall utsatts för, kvinnorna är psykiskt nedbrutna och förmår inte kommunicera med omvärlden. Strax därpå avlider en av dem…

Och nu, i värsta snöstormen strax före jul, har Psykbrytaren av någon anledning tagit sig in på den avsides belägna psykiatriska kliniken. Så långt bekant ja.

Men Fitzek har några överraskningar och klart oväntade vändningar i beredskap för läsaren. Inne på sjukhuset finner vi förstås både patienter och anställda, mer eller mindre opålitliga intagna och läkare. Ja, här lurar ett stort mysterium… Det hela är rätt spännande och mycket lättläst.

I huvudrollen har vi patienten Caspar som vistas på kliniken med minnesförlust. Av och till får han minnesbilder av sitt liv och han tror sig ha en dotter i fara någonstans, han måste härifrån. Men så kommer alltså snöstormen och Psykbrytaren…

Unga doktorn Sophia kontrolleras av föreståndaren och tillika chefläkaren Rassfeld. Sophia påstår sig ha viss information om Caspars liv men den vill hon inte yppa riktigt än, det får bli nästa dag. Men då dyker alltså Psykbrytaren upp…

Snart har vi en vaktmästare, kökspersonal, läkare, ambulansförare och patienter som smyger runt i sjukhusets korridorer och kulvertar och försöker hålla sig undan den okända galningen. Av olika anledningar börjar snart alla misstro varandra. Vem är egentligen Psykbrytaren och vad vill han?

Ja, det kan man undra. Undrar detsamma gör snart också Patrick och Lydia. De är med i ett vetenskapligt experiment och sitter (precis som läsaren själv) och tar del av ovannämnda berättelse. De läser om Psykbrytaren, om Caspar och Sophia och de andra genom att bläddra igenom sjukjournaler. Allt ovanstående är således händelser som ligger en bit tillbaka i tiden, men hur berättelsen om Psykbrytaren avslutas, liksom det vetenskapliga experimentet i nutid, skall såklart avslöjas innan de 316 sidorna är till ända.

Fitzek lyckas få till en mycket lättläst spänningsroman om fysiskt våld och psykisk terror. Experimentet nu och Psykbrytarens dåd då vävs snyggt samman. Tempot är högt, mysteriet stort, överraskningarna flera. Och allt vävs rätt snyggt samman i slutet. Att läsa detta gav mersmak för Fitzek, tydligenTysklands främste thrillerförfattare.