A. J. Finn: Kvinnan i fönstret (Albert Bonniers Förlag 2018)
(The Woman in the Window. 2018)

Anna Fox har skilts från make och dotter och lever nu ensam i sin lägenhet. Här överkonsumerar hon vin, ser gamla svartvita långfilmer och chattar och spelar schack med främlingar online. Som utbildad psykolog försöker hon engagera sig i andras problem och försöker att stötta och hjälpa bäst hon kan via diskussionsforum på nätet. Själv brottas hon med tidernas värsta torgskräck och har enorma problem med att ens lämna sin egen bostad. Anna sitter mest vid fönstret och spanar på grannarna i andra lägenheter i husen intill...

Så en dag flyttar familjen Russell in mittemot och lite överraskande får Anna kontakt med både sonen Ethan och mamman Jane. Några dagar senare ser Anna genom sitt fönsterspanande hur Jane blir knivhuggen.

Anna larmar polis men det leder mest till problem för henne själv. Ethan påstår att inget hänt, detsamma säger hans far, Janes man. Och när Jane dyker upp ser polisen synnerligen snett på Anna, för där är ju kvinnan, livs levande, helt utan några tecken på att ha blivit knivhuggen. Det är bara det att den här Jane-personen inte alls är densamma som den Anna suttit och pratat med...

Lättläst, intressant, lagom spännande, men inte på något sätt fullt så fantastisk som alla citat på bokens omslag vill göra gällande. Här kommer en twist på ett klassiskt upplägg, en psykologisk thriller som bjussar på en eller ett par överraskande vändningar. Inte dålig alls, men med både förväntade inslag och något nytt som bara i mina ögon inte blir en helhet värd mer än en typisk medeltrea i betyg. Tempot är lågt och här bjuds egentligen på mer tragik och elände än regelrätt spänning. 457 sidor.