Björn Ferry: Ferry Tales (Månpocket 2015)
År 2001 skriver skidskytten Björn Ferry ned sina fem första och största livsmål. Det blir Träffa den rätta, Vinna OS-guld, Bli ekonomiskt oberoende, Bli hemmapappa, Skriva en bok. När den här berättelsen tar sin början i december 2011 har han fixat nästan allt, ja Ferry är en man som sliter hårt mot uppsatta mål, som gör vad som krävs för att lyckas.
De här 436 sidorna är hans berättelse där sagan kommer i form av att framförallt vara en träningsdagbok. Visst kommer vardag, familj, drömmar och ambitioner, ja en massa privata saker vid sidan av idrotten fram också, men först och främst är detta träning, träning, träning. Nästintill varje dag. Och sen ännu mer träning och en hel del resor världen över och en och annan tävling då och då…
Visst finns dagarna för återhämtning där, naturligtvis måste kroppen vila och familjen få sitt, men de stillasittande dagarna är få, inte sällan är det skidåkning, rullskidor, löpning, uppför och nedför, styrketräning, skytte förstås 3-4-5 eller fler timmar varje dag. Det framstår för mig nästan som helt otroligt och smått vansinnigt, men det är klart, skall man bli bäst i världen måste man ligga i. Det gäller att sova, äta rätt, hålla sig frisk och ha ett jävla pannben!
När boken inleds är Ferry faktiskt både OS-guldmedaljör och världsmästare, nu gäller det framöver att träna för nya tävlingar, nya segrar och medaljer i världscup, VM och OS. Att upprepa bedriften, att hitta motivationen och överträffa konkurrenterna.
Kort sagt, vi får vara med Ferry på hans många, många och långa träningspass och ta del av hur det går. Det är ibland nån minut men ibland närmre sekunder och hundradelar som skiljer, någon enstaka miss på tavlan. Det är god samvaro med en mängd killar och tjejer och tränare i skidskyttegänget, de bor tillsammans, tävlar tillsammans ibland men än mer ofta mot varandra.
Och så har vi tillfällen när det kanske inte är så god gemenskap i teamet. Man kan kanske inte alltid vara på topp. Ibland saknar man familj och vänner därhemma. Ibland blir resultaten inte det man önskat. Ibland sätter en enkel förkylning stopp för hela deltagandet. Man stör sig på en rumskamrat, tränaren är dum eller oengagerad. Och så vidare.
Ferry går så in i sin satsning på nya toppresultat att det är svårt att vara nära en snorig eller hostande son eller släkting. Resor och tävlingar leder till veckor borta från hem och familj och ju längre åren och boken går desto oftare måste Ferry inse att hans fantastiska karriär går mot sitt slut… Men bara en tävling till, ett sista mästerskap!
Ferry älskar fysisk aktivitet och sin sport och tävlingar men också förstås familjen. Och skogen. Och miljön i stort. Och sjuk humor. Och pengar.
Ja, en del av sagan handlar om att göra gott för miljön och människor i allmänhet, om att ekonomiskt bygga upp en buffert för dagar när idrottskarriären är över. Ferry älskar ju naturen, skog och mark och äger en hel del själv och det är ändå en hel del pengar i omlopp att vinna eller bara få för att komma till start i somliga lopp. Och sen sponsorpengar på det! Ja, ibland är han kanske sliten och inte så sugen på själva tävlingen, men pengarna de lockar med, inte kan man säga nej…
Ferry drar sig inte för att ärligt säga vad han tycker och tänker om allt och alla och hur han interagerar med både svenska och utländska skidskyttar och tränare. Som det står redan på omslaget: Inte så förbannat tillrättalagt. Nej, högt och inte sällan lågt blandas i en lättläst saga om ett slit och ett livspussel jag knappt kan föreställa mig. Mycket är intressant och somligt riktigt festligt, det är rikligt med skvaller, en och annan fest men sett till 436 sidor blir det till typ 95% mest rätt detaljerade skildringar av träningspass, tider och resultat. De första 100 sidorna var nästan desamma som de följande 100, och de 100 efter dem och de 100 sista. Det var väl lite synd, Ferry verkar ju ändå vara en väldigt intressant figur, det här hade gärna fått spreta lite mer… Och undantaget omslaget, inte en enda bild.
