Jerker Eriksson & Håkan Axlander Sundquist: Kråkflickan (Ordupplaget 2010)
Om du går igång på sexuella övergrepp, barnpornografi och tortyr av unga pojkar så skall du inte missa den här boken! Eländet frodas, det är mörk och dyster läsning. Någonstans i staden verkar en uppenbart sjuk kvinna samla på pojkar, pojkar som skall hållas inlåsta och plågas för att sedan bara möta döden. Därtill följer vi två kvinnliga huvudpersoner som båda är missnöjda med sina respektive privatliv.

Kommissarie Jeanette är less på maken som inte bidrar ekonomiskt till hushållet, sonen är trött på mammans många timmar på arbetet. Jeanette är duktig på sitt jobb men manliga höjdare inom polis och åklagarämbete ser ned på henne och vill att hon skall veta sin plats, lyssna och lyda. Nu har hon fått hand om fallet med den torterade och mördade unge pojken som hittats bland buskarna vid en tunnelbanenedgång…

Sofia funderar på om tillvaron med Magnus erbjuder det hon vill ha ut av livet. På arbetet som psykoterapeut försöker hon hjälpa flera hårt drabbade personer med sina problem. En av dem är pojken Samuel, barnsoldat från Västafrika, den andra är Victoria Bergman, en kvinna mitt i livet med stora oläkta sår från barndomen.

När polisutredningen börjar involvera patienter till Sofia måste de båda kvinnorna såklart träffas och det är början på en spännande vänskap som kanske kan leda till mer…

Kråkflickan tuffar på som en mycket lättläst men högst medelmåttig kriminalhistoria. Det bjuds som sagt på några grymma scener, obehagliga beskrivningar rörande övergrepp av olika slag men egentligen inget som gör att just Kråkflickan sticker ut i den svenska kriminalgenren. Så i ett slag skall det ändras!

Efter cirka trehundra sidor bjuder författarna på en riktigt överraskande vändning i handlingen och allt blir genast mer intressant och spännande. Vad kan det bli av det här?

Något hundratal sidor senare är boken slut (396 sidor) och det med en riktig cliffhanger. Vi är inte i närheten av att ha fått något slags avslut eller lösning på egentligen något av allt det som dykt upp på de här sidorna. Det är tur att det redan på bokomslaget meddelats att detta är första delen i en trilogi för annars hade man blivit grymt besviken på avslutningen, som ju ärligt talat inte är någon avslutning. Det är bara att greppa fortsättningen för nu måste jag bara få veta hur det här skall gå.

Lättläst som bara den, medelmåttigt bra länge, ett stort extraplus för den mycket oväntade vändning som dyker upp en bra bit in i romanen och ett ”okej, ge mig genast fortsättningen” när sista raden är läst. Stark trea i betyg.




Jerker Eriksson & Håkan Axlander Sundquist: Hungerelden (Ordupplaget 2011)
Den inbundna boken är tjock men innehåller ”bara” 411 sidor, det är grovt papper i den här utgåvan. Fort susar läsningen förbi också, detta är både spännande och lättläst, här finns mängder med korta kapitel som håller tempot uppe.

Utredningen kring de torterade och mördade pojkarna må vara officiellt nedlagd men poliskommissarie Jeanette Kihlberg kan inte släppa fallet. Hon fortsätter att leta efter fler ledtrådar till en skyldig. Hon vill också väldigt gärna få kontakt med den utnyttjade kvinnan Victoria Bergman som fortsätter att gäcka henne…

Nya fall pockar också på hennes uppmärksamhet. Vi har fallet med den våldtagna och mördade kvinnan som påträffas på en idrottsplan. Vi har fallet med den massakrerade företagsledaren som mött döden i sin egen bostad. Vi har också fallet med den strypta bostadslöse kvinnan som matats med avföring…

Ja, det verkar gå en eller flera mycket sjuka personer lösa i Stockholm. Jeanette måste jobba hur mycket som helst, självklart återigen på bekostnad av samvarotid med sonen som nästintill mött döden alldeles nyss. Jeanette ber psykologen Sofia Zetterlund att upprätta en gärningsmannaprofil trots att Sofia uppenbarligen brottas med egna demoner…

När boken är slut har en skyldig ännu inte hittats, så ej heller Victoria Bergman som på något sätt är inblandad i allt som skett, ja det bara måste hon vara, anser Jeanette. Om detta vet läsaren mer än poliskommissarien, men än är vi inte framme vid slutet. Trilogins sista del väntar runt hörnet, och med den säkerligen mer dramatik och överraskningar. Hungerelden är brutal och våldsam, lättläst och spännande utan att för den skull verkligen suga in mig i äventyret, det hela är lite för lättsmält. Betyget dock en mycket stark trea.




Jerker Eriksson & Håkan Axlander Sundquist: Pythians anvisningar (Ordupplaget 2012)
Psykolog Sofia Zetterlund blir allt mer bekväm med sitt alter ego Victoria Bergman, minnesluckor börjas fyllas igen, kanske kan de båda existera samtidigt?

Polisen Jeanette jagar efter en försvunnen advokat, hemska mördare och fler. Alla möjliga människor hon stöter på eller hör talas om verkar ha kopplingar till ett gammalt pedofilnätverk. Här gäller det att klura ut hur allt hänger ihop.

Privat vill hon ha en dräglig relation till sin exmake och en mycket bättre sådan till sonen som hon sällan verkar ha tid att umgås med. Det vore också tacksamt om förhållandet med psykologen Sofia kunde utvecklas. Sofia är en härlig person men hon verkar ha mörka hemligheter…

Precis som i föregående delar varvas nutid och dåtid. Det är många och korta kapitel. Tempot är högt, läsningen flyter snabbt på. Författarna skall knyta ihop en historia som nu fått breda ut sig på nästan 1200 sidor. Man skulle önska att de sparat det bästa till sist, istället får läsaren trilogins svagaste del, något som jag tycker inte kan klassas som annat än en stor besvikelse. Slutet blev otillfredsställande och betyget för de här 383 sidorna blir en klen trea på en femgradig skala. Det var en originell men inte superbra trilogi det här.