Åke Edwardson: Segel av sten (Norstedts 2002)
En gammal kärlek tar kontakt med Erik Winter. Kvinnan berättar att hennes farfar försvunnit vid en seglats utanför Skottland under andra världskriget. Nu sextio år senare har ett mystiskt brev kommit till familjen. "Saker och ting är inte vad de ser ut att vara", stod det på engelska och hennes far såg sig tvungen att fara iväg till Skottland. Nu är han försvunnen också så nu finns det jobb för Winter. Han tar med sig flickvän och kompisen Steve Macdonald och far till Skottland.

Hemma i Göteborg utreder Aneta Djanali och Halders ett misstänkt fall av hustrumisshandel, men det är svårt att komma vidare. Alla verkar hålla tyst, vara rädda eller fara med osanning.

Ja, man kan väl säga att det är två polisfall som löper parallellt genom boken. Och av dessa är det misshandelshistorian som är den mest spännande även om man förvisso vill veta vad som hänt de försvunna männen i Skottland. Har du läst hela Erik Winter-serien från början skall du väl läsa även detta, men som enskild bok kan du hoppa över den. 464 sidor.




Åke Edwardson: Rum nummer 10 (Norstedts 2005)
I hotellrum nummer tio hittas en kvinna död, mördad. Kriminalkommissarie Erik Winter kommer till platsen och inser att han varit i samma rum tidigare. Då, för 18 år sedan, gällde det ett försvinnande. Ett försvinnande där kvinnan Ellen Börge ännu inte har återfunnits. Erik Winter och hans kollegor vid Göteborgspolisen tar sig an detta nya mordfall på den unga Paula Neys, men Winter kan förstås inte glömma det gamla ouppklarade fallet från förr, ett av hans första, så läsaren följer Winter i både nutid och dåtid. Och sakta men säkert visar det sig att dåtidens försvinnande och nutidens mord hänger samman. Till slut är det Winter som pusslar ihop sanningen och då håller han på att stryka med själv...

Det hela verkade rätt spännande, tyckte jag, men blev rätt snart segt. Boken med sina 444 sidor är alldeles för lång för det lilla som händer. Det sker några mord och polisen utreder, men spänningen lyser med sin frånvaro. Istället är det frustration över bristen på ledtrådar och bevis som tar över. Själv har jag snart svårt att hålla reda på om berättelsen utspelas i nutid eller återberättar Winters tidiga karriär och alla inblandades förhållanden till varandra rör till det för mig. Nja, detta var inte så märkvärdigt bra. Ett mycket svagt medelbetyg kunde jag kanske ha satt om jag känt mig snäll...




Åke Edwardson: Vänaste land (Norstedts 2006)
Jimmy Foro driver en dygnet-runt-öppen servicebutik. Eller gjorde det, rättare sagt. Nu är han död, skjuten i ansiktet med hagelbössa, liksom Hiwa Aziz och Said Rezai. Hiwa jobbade tydligen i butiken ibland, men om Said var kund, rånare, anställd, förövare eller något annat är oklart. Varför alla dödats är likaså ett mysterium, servicebutiken verkar inte ha rånats. Är detta en uppgörelse i den undre världen? Var de inblandade i knarkhandel, är det hämnd, ett vansinnesdåd?

Kriminalkommissarie Erik Winter och hans kollegor vid Göteborgspolisen utreder. Och när de synar den döde Said närmare i sömmarna finner de hans hustru mördad i bostaden. Hm... ett brott som har med morden i butiken att göra eller inte? Ja, det är bokens början det!

Rätt spännande, men så blir det bara en rätt långdragen, kärv utredning som knappast kommer framåt av det hela och bokens andra halva är trist och så seg att jag endast med viss svårighet tar mig igenom alla 354 sidorna. Inledningen på boksviten om Erik Winter började bra, men nu har det kommit väl många mindre lyckade böcker i serien. Jag hade goda förhoppningar och förväntningar på den här boken, men de kom på skam. Kan bara konstatera att Edwardson tappat sin fina Winter-känsla.