Paul Eddy: Flint (Norstedts 2002)
(Flint. 2000)

Grace Flint är ute på hemligt uppdrag. Hon agerar under täckmantel och har lyckats ta sig nära internationella storskurkar. Polis står redo att storma in och sätta pengatvättaren Frank Harling bakom lås och bom när allt går snett. En låst dörr ställer till problem och skurkarna har redan anat att Grace Flint inte är den hon utger sig för att vara. Grace Flint råkar riktigt illa ut, blir svårt misshandlad och behöver mängder med plastikoperationer och tid för rehab. Men tillbaka i tjänst skall hon!

Och snart är hon åter i sadeln, nya uppdrag under täckmantel äger rum och en dag leder somligt i ett nytt fall till hennes nemesis, Frank Harling. För Grace Flint existerar nu inget annat än hämnd!

Olyckligtvis blir det Harling som än en gång tar henne fången...

Den första berättelsen om Flint omfattar hela 451 sidor. De är lyckligtvis rätt lättlästa och susar förbi i raskt tempo, men de är samtidigt några för många för vad som faktiskt sker. Riktig spänning och action är det sparsmakat med, mycket är tjafs mellan utredare, chefer etc. där alla visst misstänker att det finns en förrädare i de egna leden...

Så vem kan man lita på, typ, och Grace Flint förstår såklart att hon snart är helt ensam i det här uppdraget. Ja, snart far hon själv runt i Europa som en jagad skurk...




Paul Eddy: Mandrake (Norstedts 2003)
(Mandrake. 2002, även utgiven som Flintīs Law.)

Grace Flint leder en undercover-operation där den egna agenten avslöjas och mördas. Chock, sorg och smärta, ilska och förstås ett starkt behov av hämnd!

Känns det igen? Japp, det är i princip storyn i förra boken Flint om igen! Återigen finns det en skurk att leta rätt på och än en gång kan det finnas en förrädare eller två i de egna leden. Ja, med så många skurkar, spioner och chefer i rörelse är det klart att inte alla drar åt samma håll...

Den här gången blir den extra kryddan Ben Gates, Grace Flints egen make. Plötsligt verkar han inte vara den man hon trott... Ja, när jag tänker på det känns den här biten om huvudpersonens privatliv lite som inledningen på TV-serien Blacklist.

Men detta är tyvärr rätt mycket sämre. Den här andra bokens story är för lik den första och med en rätt otillfredsställande avslutning för att det skall kännas riktigt bra. Berättelsen är för lång (500 sidor) och lite seg. Betyget blir en svag, svag trea, eller varför inte (i relation till föregående del) en tvåa.