Ashley Dyer: Ristat i hud (LB Förlag 2019)
(Splinter in the Blood. 2018)
Poliskommissarie Greg Carver har jagat Taggmördaren länge nu. Fem offer, fem kvinnor omsorgsfullt tatuerade har hittats döda och ledtrådarna är nära nog obefintliga. Desperation, frustration och sorg över sina misslyckanden har fått Carver att ta till flaskan. Hans alkoholism och totala fokus på jobbet har drivit bort hans hustru Emma och nu har han visst nått vägs ände.

Kriminalinspektör Ruth Lake hittar Carver i hans bostad. Där ligger spritflaskan på golvet, där ligger pistolen. Och där sitter Carver själv, skjuten i soffan. Död för egen hand eller möjligen som Taggmördarens senaste offer?

Ja, säg det. Ruth städar i alla fall upp, torkar av fingeravtryck här och där, tar hand om pistolen, plockar undan Carvers mappar och fotografier om den pågående utredningen... Då ser hon att mannen faktiskt lever och kallar på hjälp.

Hm, en mystisk start minst sagt. Har Taggmördaren verkligen varit här eller är det faktiskt ett äkta självmordsförsök? Varför stjäl Ruth mordvapen och dokument?

Carver räddas till livet men ligger kvar länge på sjukhus. Han har svåra minnesluckor, orsakade av alkohol, skottraumat eller annan anledning, och ja, han verkar ändå veta somligt men tiga om det.

Ruth å sin sida tänker hålla sina egna hemligheter för sig själv, men självklart försöka vara med i jakten på Taggmördaren. Hon kör sitt eget race och det håller på att sluta ganska illa.

Ristat i hud är 415 lättlästa sidor, dock inte fullt så spännande som omslag och baksidestext låter antyda. Carver krökar och har förlorat frun, sådant har man ju läst om förut och den där Taggmördaren är inte med speciellt mycket. Istället är det alltså Ruth som far runt och utreder, snokar runt, samtidigt som hon ljuger för sina chefer och kollegor.

Mysteriet med vad som verkligen skett Carver är dock hela tiden närvarande och olöst in i det sista och det annorlunda upplägget, den originella starten får detta att sticka ut något i det omfattande utbudet av seriemördarromaner. Betyget blir en hyggligt stark trea, säg 3,5.