D.B. Drumm: Guldjakten (Winthers 1987, De överlevande 12)
(Road War. 1985)

Vandraren och nyfunne polaren Link far vidare över Amerika i Likbilen. På en bar träffar de Den Gamle i Hålet, en vansinnig gammal man som beslutat sig för att skänka bort sin stora skatt, en förmögenhet i guld. Mannen ger bort kartor som visar vägen till skatten och hoppas att alla skattletare skall slå ihjäl varandra i jakten på ensamrätt. Så skojig är han. Han har dessutom diverse fällor utplacerade längs vägen ända in till sista skattkammen.

Vandraren och Link kommer över en karta och deltager i guldjakten. De träffar på och dödar en massa Vägråttor och Äregiriga och så finner de två försvunna vänner som dyker upp i en dragster.

157 sidor som är de tristaste hittills i serien om Vandraren. Måttligt med spänning och som omslagsbilden och originaltiteln antyder i huvudsak mest enformiga kappkörningar och strider från bilen.




D.B. Drumm: Invasionen (Winthers 1987, De överlevande 13)
(Border War. 1985)

Vandraren, Hill, Link och Rosalita åker Likbil söderut i Arizonatrakten. Vandraren är på väg tillbaka till Pyramidsjön och den trakt där han lämnat sin älskade Jan och hennes indianstam. Men vid Pyramidsjön finns nästan inga indianer kvar. Invaderande soldater från Mellanamerika har tagit indianerna som gisslan och Vandraren bestämmer sig för att rädda Jan undan fiendens klor.

Det ser ut som om fiender från El Hiagura vill ta kontroll över delar av Amerika och vår huvudperson måste försöka ena landsvägsråttor, soldater och indianer om landet skall kunna räddas. Vandraren finner också en kärnladdning som han av någon anledning beslutar sig för att spränga av! Ett nytt svampmoln breder ut sig över himlen. Lite halvgalen är han nog den där Vandraren och de här böckerna börjar bli lite enformiga att sträckläsa. Det är inte stora variationer mellan de olika delarna i serien. Fast snäppet bättre än den senaste boken är ju ändå dessa 156 sidor.




D.B. Drumm: Vägens vålnader (Winthers 1987, De överlevande 14)
(The Road Ghost. 1985)

Vandraren är tillbaka på fast mark. Han fick inte många veckor till sjöss med Link, Rosalita och Jan innan eländet drog igång igen. Nu är vännerna borta och Vandraren kämpar sig fram genom öknen. Då kommer en räddande ängel i form av buffelryttaren Rat Du Bois och strax därpå dyker även Likbilen upp med gamla krigsvännerna Hill och Orwell i sätena. Ganska fascinerande att de bara träffas så där av en slump när Amerikanska kontinenten nu är så stor som den är och vännerna flackar land och rike kring.

Nåväl, de tre ex-soldaterna försöker rädda en gravid kvinna från att mördas av ett gäng munkar och när hennes barn är fött, ja då står våra krigarvänner där med en nyfödd grabb på halsen. Och det är inte vilken unge som helst. Snäll och lydig är han och osedvanligt smart också. Och så kan han tala med hundar. Det är självaste Messias i spädbarnsutförande de drar runt med. Han räddar till exempel livet på Vandraren, Hill och Orwell när de besöker Självmordsbergen.

Det fajtas och skjuts som vanligt och självaste President Frayling dyker upp. Javisst, han undkom den explosion Vandraren ordnat till i en tidigare bok, men nu ser Frayling än värre ut och kallar sig Scar. Hämnd på Vandraren vill han ha och han planerar dessutom att med resterna av sin armé och några stridshelikoptrar ta tillbaka det land som en gång var hans...

156 äventyr som i jämförelse med andra böcker i denna serie kan vara värt en stark trea eller svag till måttlig fyra i betyg. Detta är en av de bästa böckerna i serien så här långt.




D.B. Drumm: Prisjägaren (Winthers 1987, De överlevande 15)
(Terminal Road. 1986)

Hastur är en framgångsrik mördare som jobbar på uppdrag åt ex-presidenten Frayling. Hastur har dödat hundratals människor och nu har Frayling bett om Vandrarens huvud på ett fat. Så vad göra? Jo, Hastur ger sig förstås ut på jakt efter Vandraren.

Vandraren å sin sida far runt med polaren Hill i Likbilen och lyssnar på kortvågsradio. De hör en desperat röst meddela att ett litet samhälle smittats av böldpest och rösten ber den som lyssnar om hjälp. Så vad göra? Jo, Vandraren och Hill ger sig förstås iväg på jakt efter det serum som skall lösa problemen med böldpestsmittan. I hasorna har de Hastur...

Utan tvekan är detta den bästa boken hittills i serien. En röd tråd löper genom bokens 157 sidor, berättelsen känns inte så värst överdriven alls och de ändlösa striderna med Vägråttor och Äregiriga lyser äntligen med sin frånvaro. Så skönt. Story istället för kontinuerligt pangpang.