Unni Drougge: Jag Jag Jag! (MånPocket 1994/95)
Det är år 1977 och vi stiftar bekantskap med 20-åriga Sophie. Punkvågen har kommit till Sverige och musiken, kläderna, ja allt runtomkring lockar. Det är tufft, häftigt och punkare syns och vill säga någonting. Sophie vill ha kul, ha det bra, testa allt. Det kan gälla killar, knark, alkohol. Det handlar om att hitta sig själv och den stora kärleken. Lyckan vore förstås att ha kärleken nära, men ändå vara fri och oberoende och hur går det ihop?

Det är ytterst lite skolgång i hennes liv, desto mer av att bara driva omkring vind för våg. Sophie letar bostad flera gånger, bor med killar, tjejer och i kollektiv. Hon lever i Göteborg och i Malmö. Boken är skriven i jag-form och är fylld av musik och en massa röka, kröka, göka. En dagbok av en ung kvinnas 70-80-tal kan man säga. En tung, slitig, jobbig tid.

Det är inte alltid roligt men man känner igen sig i somligt även om man inte var så gammal -77. Boken är helt OK, fast vem är idag intresserad av 70-talets punklivsstil? Egentligen inte jag, märkte jag, och det är därför jag sätter en tvåa. Men nog kan detta utan tvekan ha varit verklighet alltihopa. Somligt skall tydligen vara självupplevt av Drougge, kanske allt? 292 sidor.




Unni Drougge: Lutherska badet (Piratförlaget 2003)
Barbara är 46 år, förvisso lång men med i övrigt ordinärt utseende, yrkesverksam som psykoterapeut och tillsammans med snyggingen Björn. De har varit gifta i drygt 15 år och Barbara har slutat hoppas på en riktig familj med barn. Björn är inte redo för barn, han vill inte ha några, och som han säger, det är ju han som är barnet i familjen. Björns uppfattning om en mysig stund är att slappa i soffan med en videofilm på TV:n och det känns väl för Barbara ganska enformigt.

Björn är faktiskt ganska lat och inte drar han in så värst mycket pengar till hushållet heller. Hans en gång så lovande avhandling bara växer och det ena stickspåret efter det andra tillkommer. Projektet är väl egentligen dömt att misslyckas men det har Björn inte insett än. Bara för att något annorlunda verkligen skulle ske i deras liv gjorde de en resa till Sicilien. Där hade Barbara himmelskt sex med den unge och dövstumme poolvakten Zeppo och det är en hemlighet hon inte tänker berätta. Vad Björn inte vet har han inte ont av.

Väl hemma igen där vardagen slår till med full kraft bestämmer sig Barbara för att ta sig i kragen. Varför bara leva för att passa upp på Björn? Det måste finnas mer än detta. Barbara ger sig iväg till det Lutherska Badet och börjar simma och basta regelbundet med andra kvinnor under de tidiga morgontimmarna. Där får hon nya vänner med de mest skiftande erfarenheter. Här samlas de alla och njuter och pratar; de lyckligt gifta, de skilda, änkorna, de rika, fattiga, de som lever för sina barn och de som ogillar småungar. Och det är en gemenskap som berikar hennes liv, som peppar och stimulerar, allt är frid och fröjd. Då blir hon överraskande nog med barn. Tyvärr kan hon inte säkert veta om det är Björns eller Zeppos...

Precis som baksidestexten skriver är detta en varm, dramatisk och underhållande roman om otrohet, moderskap och vänskap. Det handlar om att leva livet och vara positiv. Även om boken "bara" beskriver ett år i Barbaras liv känns det hela intressant nog för att man skall vilja läsa vidare. Somligt är så pricksäkert beskrivet att man ler åt det, man känner igen sig och skäms åt annat, ibland satt jag och nickade medhåll osv. Här finns nog nåt för alla. En fyra är inte långt borta. 361 sidor.