Markis de Sade: De 120 dagarna i Sodom (Vertigo 2005)
(Les 120 journées de Sodom. 1785)

Hertigen av Blangis, domare de Curval, biskopen av *** och den berömde Durcet lär känna varandra och inser att de har mycket gemensamt. De är förmögna, framgångsrika och vana att få som de behagar. Dessutom delar de uppfattningen att mannen är vida överlägsen kvinnan, att allt handlar om mannens njutning och att kvinnan i bästa fall får finnas till för att passa upp på och skänka njutning åt just sin herre och härskare. Så för att få extra njutning i tillvaron bestämmer man sig för att byt-låna hustrur och döttrar med varandra för lite spännande analsexlekar. För dessa män handlar nästan allt om baksidan, vackert formade ändor och rövhål. Kvinnans underliv och bröst är obehagliga kroppsdelar som bäst bör skylas. Det är ändalykten som skall vara exponerad. Snart inser männen att livet kan bli än mer festligt. Varför inte leva ut sina fantasier tillsammans på allvar?

Sagt och gjort, man uttrycker önskemål om att få fler sexslavar och snart kidnappas unga pojkar och flickor runtom i landet. Oskuldsfulla 12-åringar och äldre ungdomar tillsammans med äldre bordellmammor och andra rekryterade/bortförda sextokar barrikaderar sig snart tillsammans med männen, fruar och döttrar på hertigens palats. Adelsmännen dikterar regelverket för vistelsen på plats och snart finns direktiv för när slavarna får prata, äta, sova, röra sig och gå på toaletten. Och därmed kan de incestuösa aktiviteterna och övergreppen på de minderåriga ta sin början.

de Sade bjuder på 200 sidor analsex varvat med någon kvinnlig berättares självupplevda sexhistorier eller fantasier. Sedan tar det hela fart igen och nu räcker det inte med så här milda scener. Nej, nu handlar det om att fisa, kräkas, kissa och skita på kommando. Männen äter bajs och njuter av det. Att klämma fram en korv beskrivs som den allra vackraste konstform och själva konsumerandet av skiten som den godaste delikatess. Det hela är sjukt galet och den som inte kan prestera eller ställer upp på vidrigheterna skrivs upp i boken för diverse bestraffningar... De fyra männens utlösningar avlöser varandra på löpande band dagarna i ända.

När vi så närmar oss slutet är det dags att beskriva de verkliga vidrigheterna. Har de stackars barnen och ungdomarna inte plågats nog, så gör de det i den avslutande sektionen. Här handlar det om att framkalla lidande till männens stora förtjusning. Det börjar så lätt med smält stearin och piskrapp och fortsätter snart med hundratals nålar i brösten, glödgade spett i olika kroppsöppningar och avkapade kroppsdelar. Sedan blir det än mer fantasifulla och vedervärdiga beskrivningar av lemlästningar i olika former innan personerna slits sönder, grillas levande, skjuts osv...

Markis de Sade måste ha varit en riktig sjuk man. Här finns somligt som kittlar fantasin men det mesta är äckligt vidrigt och utöver korta berättelser om att sällskapet äter mat ibland så handlar resten av de tättskrivna 488 sidorna bara om detaljerade sexskildringar, av och till kryddade med inslag av mer eller mindre våld/äckel. Vissa partier är enformiga i sin upprepning av övergreppen männen begår mot den och den pojken/flickan varje morgon, middag, kväll och natt... annat fascinerar lite för stunden och man läser nyfiket vidare. Vart skall detta sluta? Är det verklighet eller en drucken mans delirier som skildras? Här och där glimtar svart humor fram på sidorna. Bret Easton Ellis omtalade bok American psycho med sina äckel-vålds-sex-scener är en godnattsaga för barn i jämförelse med detta.