Anders de la Motte: Slutet på sommaren (Forum 2016)
de la Motte testar nytt och byter högtempo-thrillers i storstaden mot en mer stillsam berättelse, en kriminalhistoria på landsbygden och en resa i tiden. Det gör han riktigt bra, detta är inte på något sätt sämre än någon tidigare bok han skrivit och jag läst.

En varm sommarkväll i Skåne, tidigt 80-tal. 5-årige Billy vandrar ut på majsfältet och försvinner. Trots ett intensivt sökande förblir pojken borta när dagarna går och den inledande uppfattningen att allt måste vara en olycka förbyts snart mot en övertygelse om att någon medvetet rövat bort Billy. Någon i trakten vill Billy och/eller hans familj illa!

Tjugo år senare har Billy fortfarande inte kommit till rätta. Familjen sörjer såklart fortfarande och undrar vad som verkligen hände. Nu arbetar Billys storasyster Veronica som terapeut och försöker bearbeta sitt eget trauma genom att göra sitt bästa för att hjälpa andra som drabbats av familjetragedier. In i gruppen kommer plötsligt en kille som saknar sin barndomskompis…

Mannen berättar om en femårig pojke som försvunnit för länge sedan och Veronica känner omedelbart att han pratar om hennes egen bror… Kanske är mannen förresten den försvunna Billy? Veronica måste få veta mer om den senaste medlemmen i terapigruppen…

De här 373 sidor börjar med Billys försvinnande 1983 och därefter är vi tjugo år senare tillsammans med en vuxen Veronica, sedan växlar berättelsen mellan dåtid och nutid. I dåtid pågår polisens sökande och diverse förhör. I nutid närmar sig Veronica den okände mannen i hennes grupp och reser till sina hemtrakter där allt sedan skall få sin förklaring. Vart tog Billy vägen? Lever han? Är han mördad? Varför i så fall och av vem eller vilka? I det lilla samhället på den skånska landsbygden avslöjas gamla hemligheter…Lättläst, rätt spännande och några överraskningar därtill.




Anders de la Motte: Höstdåd (Forum 2017)
Det är dags för sommarens sista bad i det nedlagda gamla stenbrottet. Bästa vännerna Alex, Carina, Marie, Bruno och Simon skall tälta, festa lite och ta ett iskallt dopp tillsammans. Det börjar trevligt men slutar mindre bra. Främlingarna Joe och Tanja dyker upp på motorcykel, det blir lite tjafs och när morgonen kommer flyter Simon död i det mörka vattnet.

Nästan trettio år senare kommer polisen Anna med dottern Agnes till trakten. Hon skall bli den nye polischefen efter gamle Henry som skall pensioneras efter med än 40 år på uppdraget. Av någon anledning höjs så här långt senare efter händelsen röster för att Anna skall ta reda på sanningen om Simons död.

Var det verkligen bara en olycka? Ja, hela händelsen verkar i alla fall finnas kvar i färskt minne hos folk på orten, även om de flesta nog helst vill glömma. Simon var en mycket omtyckt kille. När det visar sig att övriga i det där ungdomsgänget nu som vuxna fortfarande är kvar i området har Anna en möjlighet att trots allt ställa några frågor om det där hemska för så länge sedan. Det visar sig finnas starka krafter i omlopp som verkar för att polisen Anna skall sluta med sina frågor...

Ja, händelser hösten 1990 varvas med nutid, hösten 2017. Vi lär känna Anna som flyr sitt förflutna i Stockholm och får kämpa för att komma in i gemenskapen och bli accepterad som den nya ledaren inom lokalpolisen. Anna får också kämpa med relationen till dottern Agnes, och lite senare även för sitt liv då en mördare visar sitt fula ansikte. Gamla hemligheter skall avslöjas...

Höstdåd omfattar 420 helt okej sidor med lite extra spänning mot slutet. Anna manipuleras av lokala bybor med egna agendor och allt tuffar på lagom mystiskt och intressant fram till en rätt spännande avslutning. de la Mottes nya årstidsberättelse, om än med annan story och med nya karaktärer, är precis som den första både dramatisk och rätt tragisk. Då de inte hänger ihop kan de läsas i valfri ordning och gillar du en kommer du nog att gilla båda. Dåliga är de absolut inte, så här långt är de nog tvärtom i mitt tycke författarens allra bästa berättelser, men betyget får allt ändå stanna vid hyggligt starka treor.




Anders de la Motte: Vintereld (Forum 2018)
Laura tillbringar alla sina skollov hos faster Hedda och njuter storligen av den idylliska trakten, lilla Vedarp med 4000 invånare, stugbyn, huset vid sjön och dagarna med Tomas, Peter, Milla, Jack, Iben… Iben som är hennes bästa kompis och Jack som hon är kär i.

Så när hon en dag 1987 kommer åter till Vedarp och Vintersjön har trista saker skett i trakten. Någon har börjat tända eldar, bränna upp små skjul, tomma hus och till och med djur. Och kompisen Iben är numera tillsammans med Jack. Pyromandåden skrämmer och vännernas svek och romans gör Laura ledsen. Än mer trist och hemskt blir allt när någon sätter eld på dansbanan när sällskapet skall ha fest. Laura brännskadas svårt och Iben dör i lågorna.

Trettio år senare har Hedda dött och testamenterat huset, stugbyn, marken till Laura som nu återvänder för första gången sedan dansbanebranden. Hon skall begrava fastern och hoppas kunna återuppta kontakten med vännerna från förr. Kanske finns de kvar i trakten, kanske snyggingen Jack?

Det visar sig att flera intressenter visat intresse för att köpa stugbyn med tillhörande mark av Hedda, att där pågått ett budgivningskrig och att en lokal höjdare ännu anser sig vara den mest lämpade nye ägaren. Tydligen är det så att Hedda uppvaktats intensivt och har velat fram och tillbaka men till slut inte slutfört någon affär.

Det är väl nu i så fall upp till Laura och snart får hon tydliga vinkar om hur hon bör agera i frågan. Dessutom får hon för sig att någon faktiskt dödat Hedda. Och så börjar det brinna igen!

Jaha ja, berättelsen hoppar mellan nutid och en ung Lauras upplevelser under 80-talet. Det är lite småmystiskt men egentligen inte så värst spännande. Jag tycker att de föregående två böckerna i de la Mottes årstidsserie är bättre än detta. Någon eller några eller precis alla ljuger förstås, har små och stora hemligheter att dölja och mot slutet kommer förstås en större överraskning eller så. Kanske stämmer Lauras barndomsminnen inte alls med hur det verkligen var, eller?

Länge, länge tycker jag detta tuffar på så lugnt och stillsamt att det nästan blir lite segt, men mot slutet ökar tempot och spänningen stiger. En svag betygstrea för helheten kämpar sig upp till ett vanligt medelbetyg, men som sagt, Slutet på sommaren och Höstdåd är snäppet bättre. 375 sidor.