Jeffery Deaver: Mannen som försvann (Norstedts 2004)
(The Vanished Man. 2003)
De båda poliserna tar mördaren på bar gärning men han kommer genast undan i ett klassiskt låsta rummet-mysterium. Nästa offer har sågats itu och efter det handlar det om en kropp slagen i kedjor och som skall sänkas i vatten.

Lincoln Rhyme och Amelia Sachs inser snart att de är på jakt efter en professionell magiker som använder klassiska trolleritrick som mordmetod och förstår att de behöver hjälp. För vad vet väl de om magikernas sällskap och diverse trick med tillhörande utrustning? Rhyme börjar samarbeta med den lovande unga magikern Kara och lär sig till slut ett och annat han också vad gäller att vilseleda och luras.

Ja, här på 462 sidor är det trolleri i fokus för hela slanten, fingerfärdighet, buktaleri och mer. Vår mördare är inte bara lika galen som listig, han är ett riktigt proffs på att maskera sig också och göra klädbyten på sekunder… Jakten på mördaren är spännande från start till slut och överraskningarna står som spön i backen. Ingenting är kanske vad det verkar. Wow, det här var underhållande, fartfyllt och dramatiskt värre. Och rätt originellt för så här mycket trolleri har jag nog inte stött på i någon annan kriminalroman tidigare. Fräscht annorlunda och Mannen som försvann är en riktig kanonbok i en riktigt bra serie. Mer skall väl inte avslöjas men kanske är detta rentav seriens allra bästa bidrag så här långt, eller möjligen tvåa efter den inledande berättelsen I samlarens spår.

Jeffery Deaver: Det tolfte kortet (Norstedts 2006)
(The Twelfth Card. 2005)
16-åriga Geneva Settle sitter på biblioteket och läser gamla dokument, söker information om sin 1800-talssläkting Charles Singleton, en färgad före detta slav, sedan militär och möjlig mördare. Vad är det för hemlighet han skriver om i sina brev till familjen?

Ja, det dröjer innan Geneva och läsaren får veta det för plötsligt blir hon överfallen av en knivbeväpnad man som uppenbarligen vill henne illa. Geneva flyr men andra personer dödas i jakten och Lincoln Rhyme skickar ut Amelia Sachs till att samla ledtrådar. Av högst oklar anledning verkar det som att Geneva inte var ett slumpmässigt offer, någon är verkligen ute efter henne. Nya försök att komma åt henne sker igen och igen.

Rhyme får hjälp med att gömma undan Geneva i väntan på att skurken skall infångas, men Geneva samarbetar bara halvhjärtat. För henne är proven i skolan något hon bara måste vara med på och sen skall hon hem till sin släkting, i väntan på att föräldrarna skall komma hem från sin Europaresa. Geneva har skinn på näsan och drar sig inte för att kalla in en advokat för att få sina önskemål tillgodosedda och hålla Rhyme på plats.

Men nånstans därute lurar den hänsynslöse gärningsmannen och möjligen har läget förvärrats ytterligare då det ser ut som att mördaren hittat en partner. Den före detta fången Graffittikungen Jax smyger i skuggorna.

Ja, det är mord i nutid det handlar om men Rhyme kan såklart inte låta bli att verkligen försöka ta reda på vad som exakt hände Charles Singleton för typ 150 år sedan. Vilken var hans hemlighet? Varför är mördaren ute efter Geneva och vad betyder det kvarlämnade tarotkortet, den hängde mannen, det tolfte kortet i leken? Rhyme kallar på hjälp och Kara, den unga magikern från boken Mannen som försvann gör ett litet gästframträdande här.

Detta är 479 sidor som tyvärr nog är seriens allra sämsta hittills eller kanske de minst spännande om man säger så, för nog räcker storyn, spänningen och dramatiken till ett ordinärt medelbetyg i alla fall. Rhyme och Sachs är alltid intressanta och Deaver har en riktigt hög lägstanivå, bjuder alltid på en överraskning eller två. Den lite svagare berättelsen framstår kanske också som extra svag just för att den kommer direkt efter en av seriens i mitt tycke allra bästa.

Jeffery Deaver: Tid att dö (Norstedts 2007)
(The Cold Moon. 2006)
Han mördar ett par personer och på mordplatserna efterlämnar han tickande klockor. Han kallar sig Urmakaren.

Lincoln Rhyme vill få fast mördaren och han vill att Amelia Sachs skall ge sig ut och undersöka brottsplatserna men hon har egentligen fullt upp på annat håll. Amelia har fått ett alldeles eget fall att ansvara för och har nu börjat inse att affärsmannens självmord i själva verket troligen är ett mord. För att göra alla glada försöker hon såklart engagera sig i båda utredningarna.

Urmakaren har införskaffat tio klockor så ytterligare mord är att vänta. Dessutom har han träffat och slagit sig samman med sexualbrottslingen Vincent. De båda utgör ett mycket omaka par där Vincent är personen som får förgripa sig på offret innan eller rentav gärna efter att Urmakaren gjort sitt. Läsaren får vara med när de planerar sina dåd och Rhyme sitter frustrerad och funderar på vad sjutton offren har gemensamt.

Utredningen som Sachs företar leder vidare in i polishuset och snart avslöjas fler dödsfall som nog också är missade mord. Jajamensan, snart jagar hon efter korrumperade poliser och kan inte veta vem som är att lita på.

För att få extra fart på jakten på Urmakaren tar Rhymes team in extrahjälp från Kalifornien. Kathryn Dance är i New York för att föreläsa om kinesik och hennes kunskaper i att tolka kroppsspråk kan vara nyttiga när både misstänkta och vittnen skall förhöras.

De 475 sidorna som utgör Tid att dö är helt okej, kanske inte skitspännande från start till mål men Deaver väver ihop en svängig saga, där som vanligt inte mycket är vad det verkar. Oväntade vändningar dyker upp gång på gång, skurkar infångas, släpps eller smiter. Kanske är rentav de goda onda och de onda goda? Betygstrean kan få gå åt det starkare hållet, jag gillar paret Rhyme-Sachs och dessa kriminalromaner där man ständigt blir överraskad.

Jeffery Deaver: Det trasiga fönstret (Norstedts 2009)
(The Broken Window. 2008)
Lincoln Rhyme måste släppa fallet med vapensmugglare och pågående aktiviteter i England för nya brott pockar på uppmärksamheten på hemmaplan.

Arthur Rhyme sitter häktad, misstänkt för tavelstöld och mord på en kvinna han aldrig ens sett. En gång i tiden var Arthur och Lincoln som bröder, i själva verket är de kusiner som glidit ifrån varandra och inte haft kontakt på flera år men det betyder förstås inte att Lincoln inte vill titta närmre på fallet. Han kan inte alls se kusinen som en mördare och det hela utvecklas till en 495 sidor lång saga om identitetskapningar och vilken information som företag och myndigheter faktiskt kan samla och lagra om oss som vanliga medborgare. Rätt obehagligt, både boken och när man tänker på huruvida allt detta kan vara på riktigt.

Ja, Rhyme och Sachs jagar efter Mannen som vet allt, någon med formidabla kunskaper om sina offer, en expert på att begå allt mellan stölder och mord och alltid lyckas få någon annan helt okänd att framstå som den skyldige. Med några få knapptryckningar så säger informationen i olika register plötsligt något helt annat. Mängder med liv raseras på olika sätt när vår skurkperson drar i gång sina planer och denne ligger förstås länge, länge minst ett steg före utredarna.

Bokens första halva är väl precis som alla föregående delar i serien en stabil kriminalhistoria, något lagom bra och spännande, värt ett medelbetyg men när Rhyme till slut närmar sig den skyldige höjer mördaren bara insatserna och gör sagan så mycket mer spännande. Det är svårt att besegra någon som vet allt och problemen hopar sig för Rhyme, Sachs och övriga poliser i den avslutande delen. Den starka avslutningen gör boken mer minnesvärd och det blir enkelt att låta en stabil betygstrea växa till en fyra för helheten. En skurk från förr lurar i kulisserna och kommer nog snart tillbaka i en kommande bok!