James Dashner: Maze Runner – I dödens labyrint (Bokförlaget Semic 2014)
(The Maze Runner. 2009)
Han vaknar i en liten hiss som färdas uppåt. Han vet att han heter Thomas men egentligen inte så mycket mer. När hissen stannar öppnas luckor i taket, han ser en samling tonåriga killar titta ned på honom.
Thomas välkomnas till Gläntan, en stor gård, flera gånger större än en fotbollbollsplan, omgiven av kolossala murar av grå sten, säkert 30 meter höga. På en del av Gläntan odlas mat, på en annan sköter man djur. I ett hörn finns en liten skog och en kyrkogård, därtill ett par skraltiga byggnader men sedan inte så mycket mer.
Var är han? Varför har han kommit hit? Vilka är grabbarna? Thomas ställer en mängd frågor men får rätt dåligt med svar. Han känner att han borde veta något lite mer, somligt känns bekant men nej, det är något med hans minne som inte är som det borde.
Det visar sig finnas drygt 50 grabbar i Gläntan. Någon gång per månad kommer det en ny kille i hissen, ibland skickar någon okänd upp mat, verktyg, kläder och annat till pojkarna. Aldrig har de lyckats få hissen att resa nedåt med någon i den…
Det blir Alby, Newt, Chuck och Minho som först välkomnar honom och berättar delar av det de vet, eller gissar sig till. Gally verkar vara den som direkt avskyr Thomas, Thomas får instinktivt samma känslor för Gally.
Killarna berättar att de alla är instängda men vet inte varför. De tror sig ha fått en uppgift men vet inte av vem i så fall. De jobbar alla för att överleva och samtidigt försöka finna en väg ut. Det finns nämligen stora portar i murarna, öppningar som leder in till en enorm labyrint. Någonstans därinne borde det väl ändå finnas en utgång, en väg bort från den dystra Gläntan?
Problemet är att somliga grabbar tillbringat två hela år här utan att ha lyckats finna labyrintens utgång. Varje dag sticker löpare in i labyrinten för att försöka kartlägga gångarna men det är inget lätt uppdrag. Varje natt flyttar sig väggarna och portarna in mot Gläntan är inte öppna hela tiden. Inne i labyrinten finns dessutom klagarna, något slags monstervarelser, till hälften levande bestar, till hälften något maskinliknande bestående av metalldelar, nålar, sågklingor osv. De dödar småkillar på ett ögonblick!
Thomas känner direkt att det är löpare han skall bli, inte djurskötare eller matansvarig. Till allas förvåning börjar han tjata sig till en tjänst inne i labyrinterna vilket naturligtvis inte är något annat än ett självmordsuppdrag. Men Thomas skall finna en väg ut! Lita på det!
Efter 358 sidor är det slut, därefter ett författartack och två kapitel ur den kommande andra delen. Detta slutar plötsligt och möjligen ur askan i elden så det blir ju bara till att läsa vidare framöver.
Det är synnerligen mystiskt så det förslår hela tiden men inledningen är bättre än avslutningen. Det känns att detta är en ungdomsroman, det är lättsmält action, grabbigt tjafsande och inte så mycket mer som erbjuds. Jo, lite telepati också. Och ännu fler mysterier förstås, somliga förutsägbara, andra inte.
Maze Runner är vad du får om du kombinerar Flugornas herre med Hungerspelen och det låter väl inte alltför illa? Eller också är det precis det det är… Bokens starka inledning skall ha en fyra i betyg, sedan tappar berättelsen något mot slutet. Det blir en stark trea i betyg men kanske måste man bedöma detta utifrån helheten och då måste vi väl vänta in kommande delar…
James Dashner: Maze Runner – I vansinnets öken (Bokförlaget Semic 2014)
(The Scorch Trials. 2010)
Mannen i den vita kostymen berättar att grabbarna är med i ett slags experiment, ett alldeles superviktigt test. Det hela gäller mänsklighetens överlevnad eller något liknande. Ja, somliga mysterier blir något lite klarare, men annat känns fortfarande rätt osäkert, ovisst. Thomas får en del minnesbilder av flydda tider, men exakt vad betyder det han ser? Vad är det som hänt? Vad är det han förväntas göra?
Så mycket står klart som att stora delar av världen gått under. Solstormar och otäcka sjukdomar har förstört mycket av planeten Jorden och dödat eller skadat dess befolkning. Stormsjukan gör många människor långsamt galna. Thomas, Minho och de andra påstås vara infekterade, de kommer också att bli galna inom kort. Deras enda hopp om räddning är att göra som de blivit tillsagda…
Nu börjar Fas Två. Hoppa in i teleportören senast klockan 6.05 och vandra 15 mil rakt norrut. Se till att nå skyddszonen inom två veckor. Annars… Ja, vad skall grabbarna göra? De kliver in i den skimrande grå väggen och försvinner…
… och stöter såklart på diverse hemskheter. Flygande och flytande metalldroppar som kapslar in folks huvuden och bildar runda metallklot. Obeskrivlig hetta, fasansfulla blixtar. Stormsjuka människor. Monster.
Och så Grupp 2 förstås. Experimentets andra gäng med överlevande ungdomar, den här gången en samling tonårstjejer ute på samma uppdrag som Thomas, Minho och de andra i Grupp 1. Går det att samarbeta eller måste de ta livet av varandra? Kommer de att nå skyddszonen i tid och kommer de verkligen att få den utlovade boten mot stormsjukan?
Efter 363 rätt händelserika sidor är det slut, men såklart ändå inte. Detta slutar självklart med tidernas cliffhanger, med många mysterier fortfarande olösta. Vem är vän, vem är fiende? Vad och vem skall man tro på? Är WICKED verkligen bra? Mer äventyr i del tre följer…
Boken är synnerligen lättläst, spännande och faktiskt bitvis både överraskande och rätt förutsägbar. Fantasieggande och otäckt om vartannat är det. Somliga vändningar i handlingen var såklart rätt väntade, men med ett sådant här upplägg går det naturligtvis inte att veta om det var meningen eller inte. Författaren Dashner har kanske ytterligare någon lurig tvist lurande om hörnet? Stark trea i betyg, eller varför inte en vanlig fyra?
James Dashner: Maze Runner – I dödens stad (Bonnier Carlsen 2015)
(The Death Cure. 2011)
Det är nog allra bäst för hela mänskligheten att Thomas och alla de andra barnen genomgår en minnesåterställningsprocess för att få tillbaka sin barndom, ja så säger Råttan, WICKEDs representant. -Aldrig i livet, säger Thomas, Minho och de andra och flyr för livet. Plötsligt flyger de mot Denver där de träffar en gammal bekant och många, många vrak. Staden verkar vara full av stormvirusförstörda människor, folk som sakta men säkert blir allt mer galna och farliga.
Thomas må vara immun mot sjukan som sakta dödar mänskligheten men det finns andra i sällskapet som insjuknat. Kommer WICKED att finna den bot som de så hårt säger sig arbeta på? Ja, vänner måste skiljas åt, liv måste tas och WICKED måste störtas. Fast WICKED är ju bra. (?) Aldrig trodde väl Thomas att allt skulle sluta där det en gång började, vid den enorma labyrinten…
Detta är 335 sidor som tyvärr utgör seriens sämsta del. Här händer inte mycket och det bjuds inte på några större överraskningar. Vännerna kan förstås som tidigare inte lita på någon men nu handlar det främst om att springa runt i Denver eller i WICKEDs korridorer och hålla sig undan sjuka individer och beväpnade vakter. Faktiskt lite småtrist och enformigt efter all action som man fått i föregående delar och som avslutning på en annars rätt häftig serie är detta en besvikelse.
James Dashner: Maze Runner – I solstormens spår (Bokförlaget Semic 2015)
(The Kill Order. 2012)
Den fjärde boken i Maze Runner-serien är själva inledningen på storyn, vi får veta mer om hur alltihop började.
Vi träffar Teresa och Thomas när de båda vännerna gör sig redo för att resa i hissen till Labyrinten och bara några sidor senare vänder vi blad och då befinner vi oss hela 13 år tillbaka i tiden!
Resten av bokens 347 sidor tillbringar vi främst i sällskap med Mark och Alec, Lana, Trina, Deedee och andra.
Planeten Jorden och dess invånare bränns svårt av överraskande solstormar. Hetta och strålning blir ett allvarligt hot för den mänsklighet som överlevt. Därpå följer enorma flodvågor som sveper fram och sköljer över den brända jorden och bort människorna…
Tillvaron blir en kamp för överlevnad. Alla behöver mat och skydd, trygghet. Mark och hans vänner vandrar fram över ett sargat land och samlar förnödenheter.
Det är då Bergen kommer och sveper över himlen, jättelika flygplan från vilka pilar avlossas mot befolkningen. Pilar impregnerade med något slags hemskt virus…
Viruset förstör människors hjärnor och tar bort allt som gör dem mänskliga. Nu vandrar hjärndöda överlevare omkring som galningar i stadigt förfall, ett slags vildar som gör vad som faller dem in innan de dör. Ingen går det att lita på, vem som helst kan anfalla och vilja döda en medmänniska när som helst. Och hur smittar det där viruset egentligen? Finns det en bot och vem eller vilka ligger bakom attackerna?
Ja, vi följer alltså Mark och kamraterna när de försöker undkomma attackerande Berg, kringstrykande galningar, kidnappare och pirater. Detta blir en spännande, våldsam och sorglig saga om en fruktansvärd tillvaro och stark vänskap.
Bra är det också att man slipper allt tjafs kring WICKED. Paranoian är kanske inte så utbredd men rädslan och ovissheten desto större! Efter besvikelsen med den avslutande boken i trilogin var det skoj att den här ”förberättelsen” blev så pass bra!
James Dashner: Maze Runner - Dödlig kod (Bokförlaget Semic 2016)
(The Fever Code. 2016)
Den femte Maze Runner-boken på svenska är den andra i serien i kronologisk ordning. Dödlig kod-berättelsen avslutas med att Thomas ligger i hissen och är på väg till Gläntan, labyrinten och alla de andra pojkarna som vi träffade i seriens officiella start, den ”första” boken/filmen, Maze Runner.
I övrigt är detta en saga som spänner över många, många år. Vi träffar allra först Newt och hans lillasyster när de görs föräldralösa och kidnappas av Wicked.
Härnäst möter vi berättelsens huvudperson och det blir den 4-årige Stephen som förlorat sin familj till stormviruset. Javisst, världen är numera en hemsk och farlig plats. Otäck hetta i form av solstormar har ödelagt delar av planeten, mänskligheten är på utdöende av det förskräckliga virus som gör de överlevande galna…
Stephen konstateras vara immun mot stormviruset och tas omhand av Wicked. Pojken är alltså föräldralös, 4 år gammal och blir nu uppfostrad av ett mycket mystiskt företag. Wicked visar sig försöka ta fram ett slags botemedel mot stormsjukan. Då Stephen är immun blir han såklart föremål för otaliga experiment i Wickeds regi. Stephen skall spela stor roll för Wicked, ja hela mänsklighetens framtid. Naturligtvis köper grabben detta budskap och ställer upp på i princip allt. Stephen förstår dock inte varför han numera måste kallas Thomas…
Och så går alltså flera år. Thomas träffar andra barn, Newt, Lizzie, Teresa och andra. Teresa har egentligen hetat Deedee tidigare och Newt kan inte fatta varför han måste hållas åtskild från sin syster…
Ja, Wicked håller på med otaliga undersökningar. Troligen berättar man inte allt för barnen och allt eftersom de blir äldre börjar de ifrågasätta Wicked och smyga omkring i lokalerna om nätterna för att få veta mer…
Snart avslöjas labyrintprojektet och flera av Thomas kamrater skickas in i denna nya miljö som ett nytt slags försökskaniner… Området TV-övervakas och bakom skärmarna sitter Thomas och ser kamraterna lära känna varandra på nytt. Inför ankomsten till Gläntan och labyrinten har de nämligen alla fått sina minnen raderade…
Ah, vad är det här? Är Wicked verkligen bra? Kommer man att hitta något botemedel? Snart bryter stormsjukan ut på Wickeds anläggning och Thomas och Teresa måste börja döda folk…
Tja, man kan förstå att författaren efter den exempellösa framgången med första boken skriver en fortsättning (två böcker till). Men nån gång måste förstås sagan avslutas och då är det såklart ingen dum idé att skriva en fylligare inledning, berätta vad som hände innan liksom…Så nu har vi fått två sådana böcker också och nu är det väl färdigt, allt avslutat och väl sammanhängande.
Här finns såklart en del mysterier och så, något lite spänning, men problemet är förstås att man redan vet hur det kommer att gå för huvudpersonerna. Raderade minnen eller ej så är det givet att personerna överlever eftersom man (troligen) är bekant med händelserna i Maze Runner. Det dämpar såklart överraskningarna något, men visst, ett medelbetyg kan ju Dödlig kod få. 332 sidor.