Daniel Smith: 100 platser du aldrig kommer att besöka (Tukan Förlag 2013)
(100 places you will never visit. The world´s most secret locations. 2012)

Det här är en guide till världens hemligaste platser, somliga så hemliga att det inte ens är säkert att de existerar! Ja, tro det eller ej men det gäller faktiskt flera av de 100 platserna i den här boken. Verksamheter och/eller platser så okända, mytomspunna att bokens författare inte kunnat få fram var eller om de ens finns till. Så ur en aspekt kan man ju tycka att upplägget svajar lite, är det här fakta eller fiktion?

Sen har vi ju det här med aldrig, det är ett starkt ord, så definitivt. Visst finns här ställen du garanterat inte ens vill besöka även om du skulle kunna, men här finns också faktiskt platser du nog skulle kunna få tillträde till. Det handlar mest om att ha rätt utbildning och position. Skulle du nu vara en topprankad forskare inom något visst område finns ju alltid en chans att du skulle beviljas tillträde till något av de hemliga labb som finns med på de här 256 sidorna.

Och skulle du få för dig att utföra terrordåd på främmande mark kan du ju kanske få se insidan av något av de beskrivna fängelserna… Men hur som helst, rätt eller fel, det är en häftig boktitel i alla fall…

Etthundra hemliga platser har valts ut och de presenteras på 1-3 sidor vardera. Närmast belägna större tätort är angiven och sen dyker det upp en massa text och en eller ett par färgbilder, kartor och/eller ritningar kopplat till aktuell plats och aktivitet. Det bjuds på fakta om platsen/anläggningen, tillkomst och syfte, verksamhet osv. av varierat djup och omfång.

Typ minst 80 av alla hemliga platser rör militära anläggningar av något slag, välbevakade underrättelsehögkvarter o.dyl. Det handlar om lokaler i bergrum och under marken, platser dit politiska ledare och andra skall ta sin tillflykt i händelse av krig eller annan katastrof. Det var förvisso kanske väntat att det skulle vara mycket sådana saker i boken, men det känns lite enformigt, ja tjatigt i längden att läsa om dem, på sida efter sida.

Hemliga lokaler att vistas i, försedda med si och så tjocka dörrar, avancerad teknik, vatten och elektricitet, beväpnade vakter osv… Jajaja. Pentagon, Ovala rummet i Vita Huset, Air Force One, CIA:s högkvarter och sedan motsvarande verksamheter på andra håll för andra länder i världen. Forskningsanläggningar, ubåtsbaser, raketbaser, flygfält…

Sen har vi några fängelser, Guantánamobasen på Kuba, Bang Kwang-fängelset (det Thailändska Bangkok Hilton) och Institution 1391 i Israel.

En bok som denna vore inte komplett om den saknade legendariska Area 51 i Nevadaöknen, så den platsen tillägnas förstås några sidor. Det gör även brittiska myntverket, guldlagret Fort Knox, Adolf Hitlers bunker och Djingis Kahns grav.

Vi kan fortsätta med Vatikanens hemliga arkiv, Amerikanska smittskyddsmyndigheten, ön Surtsey söder om Island och Googles datorcentrum i USA.

Till de lite mer oväntade, eller i alla fall udda hemliga platserna omnämns följande: Coca-Colas receptvalv, drottningens sovrum i Buckingham Palace och Skywalker Ranch; Star Wars-skaparen George Lucas privata marker…

Du har kanske inget större intresse av att krypa i smugglingstunnarna mellan USA och Mexico, besöka trakterna kring kärnkraftverket Tjernobyl eller gå iland på Ormön utanför Brasiliens kust, men de platserna beskrivs också. Usama bin-Ladens delvis raserade hus finns med liksom Tora Bora-grottorna i vilka han skall ha gömt sig…

Och sen ytterligare fler och fler platser med koppling till framförallt militär makt. Och så några lättviktare i sammanhanget; Oak Islands skattgömma och ett hemligt sällskap vid Yale University. Sverige finns förresten med på plats nummer 61. Där dyker datorhallar på Södermalm upp! Där ser man.

Det hela blev inte så spännande eller informativt som jag hoppats. Det är väl många troligen, om, kanske, spekuleras det i, möjligen och antaganden som dyker upp. Det dominerande militärtemat blev tröttsamt i längden och som helhet känner jag mig besviken på boken. En iögonenfallande titel och tuffa symboler på omslaget lockade mig. Nu har jag läst boken och den kommer jag nog aldrig att bläddra i igen…