Daniel Cole: Trasdockan (Norstedts 2017)
(Ragdoll. 2017)

Polismannen som kallas Wolf har jagat Kremeringsmördaren och äntligen fått honom fast. När juryn kommer tillbaka med utslaget ”Inte skyldig” blir Wolf som galen och flyger på mördaren i domstolen. Det hela slutar med att mördaren går fri och en duktig polismans liv rasar samman. Naturligtvis hade Wolf förstås rätt hela tiden och den frisläppte galningen lyckas mörda igen...

Åren går. Nu väcks Wolf mitt i natten av en ringande telefon och han kallas till en ny mordplats. Polisen har funnit en död kropp, en kropp sammansatt av likdelar från inte mindre än sex olika personer! Kroppen finns upphängd i en lägenhet mitt emot Wolfs, och ett pekande finger är riktat rakt mot hans fönster. Kroppens huvud är visst Kremeringsmördarens och bara det i sig är en överraskning, sitter inte han i fängelse?

En journalist får av den okände mördaren en lista på kommande offer och tänkta dödsdatum. Listan börjar med borgmästaren och slutar med polisman Wolf.

Londonpolisen försöker att identifiera personerna bakom den sammansatta kroppen och därtill skydda de tilltänkta offren. Det blir en kamp mot klockan, en smart galning och förstås en polis eller flera som läcker hemligheter eller i alla fall vet mycket mer än de vill säga.

Trasdockan är en rätt spännande debutroman, med en överraskande twist och ett slut som möjligen kan tolkas som att där kommer mer... Betygstrean går åt det starkare hållet. Visst var det en otrolig story men utan tvekan underhållande hela vägen, 412 sidor.




Daniel Cole: Marionetten (Norstedts 2019)
(Hangman. 2018)

Från Brooklyn Bridge i New York hittas en kropp hängande och detta får lokala agenter för både FBI och CIA att se kopplingar till Trasdockemorden i London. De ligger förvisso mer än ett år tillbaka i tiden och mördaren är i fängelse men här står det Bete inristat i huden på mannen vid bron. Hm, vad är på gång?

Kriminalinspektör Emily Baxter från Scotland Yard skickas över Atlanten för att bistå i utredningen men hon tror inte för en sekund att det rör sig om något annat än en typisk copycat.

Men så sker mord i London och även här finns offer med texten Bete inristat. Andra döda bär istället texten Marionett på bröstet...

Så eskalerar våldet. Ett par döda i USA (märkta Bete och Marionett) följs strax av ett motsvarande par i England, och så vidare. Baxter och agenterna för FBI och CIA är ständigt tvåa på bollen, kan inte förstå vilka betet är menat för, hur marionetterna är utsedda eller vem det är som håller i trådarna...

Men de måste lista ut det!

Marionettens 425 sidor är lättlästa och ofta spännande. Om jag satte stark trea på debutboken och detta är snäppet bättre, ja då måste ju betyget bli en fyra, eller hur?