Daniel Cole: Trasdockan (Norstedts 2017)
(Ragdoll. 2017)

Polismannen som kallas Wolf har jagat Kremeringsmördaren och äntligen fått honom fast. När juryn kommer tillbaka med utslaget ”Inte skyldig” blir Wolf som galen och flyger på mördaren i domstolen. Det hela slutar med att mördaren går fri och en duktig polismans liv rasar samman. Naturligtvis hade Wolf förstås rätt hela tiden och den frisläppte galningen lyckas mörda igen...

Åren går. Nu väcks Wolf mitt i natten av en ringande telefon och han kallas till en ny mordplats. Polisen har funnit en död kropp, en kropp sammansatt av likdelar från inte mindre än sex olika personer! Kroppen finns upphängd i en lägenhet mitt emot Wolfs, och ett pekande finger är riktat rakt mot hans fönster. Kroppens huvud är visst Kremeringsmördarens och bara det i sig är en överraskning, sitter inte han i fängelse?

En journalist får av den okände mördaren en lista på kommande offer och tänkta dödsdatum. Listan börjar med borgmästaren och slutar med polisman Wolf.

Londonpolisen försöker att identifiera personerna bakom den sammansatta kroppen och därtill skydda de tilltänkta offren. Det blir en kamp mot klockan, en smart galning och förstås en polis eller flera som läcker hemligheter eller i alla fall vet mycket mer än de vill säga.

Trasdockan är en rätt spännande debutroman, med en överraskande twist och ett slut som möjligen kan tolkas som att där kommer mer... Betygstrean går åt det starkare hållet. Visst var det en otrolig story men utan tvekan underhållande hela vägen, 412 sidor.