Roald Dahl: Den underbara historien om Henry Sugar (En bok för alla. 1993)
(The Wonderful Story of Henry Sugar. 1977)

Det här är 160 sidor fördelat på totalt 5 kortberättelser. Enligt omslags-och baksidestexten handlar det om mysrysare men jag måste nog säga att det här är långt ifrån vad jag betecknar som mysrysare. Är det krypande spänning, nåt monster eller riktigt kluriga, överraskande vändningar och slut i berättelserna du vill ha, skall du läsa annat. Och det är här boken gjorde mig besviken. Att bli förskonad från monster och andra skräckinslag är helt ok. Berättelserna i sig är bra, synnerligen lättlästa, intressanta. Man verkligen vill läsa vidare för att se hur det går. Och så läser man och plötsligt är det slut. Bara så där. Utan någon härligt omskakande, lurig tvist på slutet. Kortnoveller presenterade som mysrysare skall ha nåt litet som gör intryck på slutet. Nu faller berättelserna ganska platt till marken utan att göra mycket väsen av sig. Betyget två får boken enbart för att novellerna slutar så att man känner sig snuvad på... något...

Här finns berättelserna Pojken som talade med djur, Liftaren, Skatten i Mildenhall, Svanen och så förstås berättelsen om Henry Sugar som givit boken dess titel. Svanen griper visst tag för att det är en synnerligen hemsk mobbningshistoria mellan skolbarn. (Vad är det för mysigt med det? Mysrysare? Det kunde inte vara mer fel...)