Nick Cutter: The Troop (Headline 2014)
Mannen är rejält hungrig och proppar i sig mer mat än vad restaurangpersonalen nånsin sett någon annan gäst äta, ja han käkar upp servetterna också. Sen stjäl han först en bil och sen en båt och försvinner ut på havet.

Läkaren Tim är också scoutledare och nu har han tagit med sig ett gäng grabbar ut till en ö för tre dagar med vandringar, campande, diverse övningar och överlevnadslektioner. Det är Kent och Max, Newton, Ephraim och Shelley från samma skola och pojkarna är 14 år gamla. Nån är en storväxt, kaxig idrottare och vars pappa dessutom är traktens sheriff. Nån är den smarte men mobbade tjockisen, nörden alla retas med och nån är kanske inte riktigt frisk i huvudet…

Nån smygröker, det skall tävlas om allt och man skall hävda sig, det pratas om tjejer i klassen och mer, tja grabbarna beter sig väl som hyggligt vanliga små tonårspojkar. Ett tag i alla fall…

Tyvärr visar det sig att mannen från den där restaurangen kommit till samma ö som scoutsällskapet och att mannen är fortsatt hungrig…Dessutom kom han inte ensam, som det skall visa sig. Dygnen på ön blir en mardröm utan dess like och frågan är om någon av dem nånsin kommer hem igen?

Ja, vad som sker i den här spännande berättelsen skall inte avslöjas men det är en hemsk och hemskt obehaglig saga som Nick Cutter berättar. Klippt livsfarliga mördare har kommit till ön och de tänker inte låta sig stoppas, nu är det fara på färde för Tim och hans ungdomar… En varning kan utfördas för en mängd riktigt obehagliga scener av garanterad mardrömskaraktär, det är läskigt och äckligt och galet, ja värre än så. Utan tvekan en av de mest obehagliga böckerna jag nånsin läst. Men det är också en riktigt fräsch skräckroman och med en hel del Flugornas Herre-känsla därtill. Och lite galen vetenskapsman… Och lite militär mörkläggning… och… Åh, så gärna jag vill se detta på film, men kan det ens bli hälften så bra? Vad skulle man våga skildra av allt detta, tro? 410 sidor skräckroman som heter duga. Eller kanske rentav borde fått mitt allra bästa betyg? Ja, det är inte långt borta i alla fall.

Nick Cutter: The Deep (Headline. 2015)
En förskräcklig farsot plågar mänskligheten. Något slags snabbt verkande demens får folk att glömma först de små sakerna och sedan i rask takt allt mer och allt allvarligare saker. Till slut glömmer man att andas…

Hoppet står till en nyupptäckt mystisk substans från havets djup, något som hittats mer än en mil ned under vattnet i Marianergraven. Substansen verkar kunna läka sjukdomar och till och med bota cancer. Kan den möjligen rå på den här nya glömskesjukan?

Långt, långt, långt ned på havets botten i ett nybyggt laboratorium håller forskare på att studera substansen. Nu har veterinären Luke fått ett meddelande från sin bror (kanske den ledande toppforskaren) om att komma till platsen… Luke flygs till Guam och sen blir det marinsoldaten Alice som tar honom ned i djupen i en liten, liten trång ubåt.

Och där finns det faror, monster och galenskap. Kanske något utomjordiskt. Det är kallt, det är mörkt och vattnet, ödsligheten, utsattheten trycker på… Och de forskare som ännu lever beter sig allt annat än normalt, fast Lukes bror Clayton har förvisso alltid varit rätt konstig.

Den nyfunna substansen man kallar ambrosia, Gudarnas nektar, är kanske inte det bästa för mänskligheten. Eller? Fantastisk är den i alla fall. Eller förbannad?

Ja, det blir spännande där nere i djupet, på den där undervattensstationen. Man kryper i rörledningar, konstiga ljud hörs, syret verkar ta slut, lamporna slocknar, kameror är förstörda, dörrar är låsta. Och sen är det de där synerna… och rösterna…

Jag tycker att Nick Cutter har skrivit sin egen version av Michael Crichtons bok Sphere (Farkosten) men gjort sagan något lite mer spännande. Men nej, detta är inte alls i samma stil som författarens föregående bok The Troop, tyvärr vare sig lika lättläst, lika spännande eller bra. Till slut sitter man där och bitvis undrar vad som är sant och verklighet. Drömmer Luke och de andra? Är de dykförgiftade eller psyksjuka och hallucinerar? Ja, eller så blir folk galna i den här miljön, av ambrosian eller något helt annat?

Men nja, nej, jag tycker tyvärr inte att det hela håller hela vägen. Nånstans spårar sagan ut och blir mer konstig än spännande. Konstigt äcklig är den väl bitvis också så visst är det en rysare, med science fiction-inslag. En avkapad hand far runt ett tag som en spindel, som direkt tagen från Familjen Addams eller Evil Dead. Och så har vi hundar och grisar och bin. Och en massa läskiga trådar och slime och honung. Och svarta hål. I sanning mystiskt värre. Och värre ska det bli. Somliga döda lever och de levande dör. Eller? Jag tror det, men fan vet. 395 sidor.