Blake Crouch: Dark matter (Massolit Förlag 2017)
(Dark Matter. 2016)

Thriller står det på omslaget, ja, jo, en thriller i science fiction-miljö kanske. Det här var lika delar spännande, originellt och mystiskt och det är ju bra. Mindre bra är förstås några få tekniska djupdykningar vad gäller kvantmekanisk superposition och det faktum att jag inte riktigt vet om jag förstått allt eller ens gillat slutet. Fick Crouch verkligen ihop allt på slutet? Ja, inte lätt att veta eller vara säker på när den här berättelsen nu handlar om parallella världar, typ ett tjog av dem eller kanske ännu fler. Mot slutet har vi i alla fall dussintals exemplar av huvudpersonen som försöker samverka mot ett gemensamt mål, eller inte.

Det här är i sanning fascinerande, ett ambitiöst romanprojekt utan tvekan, tankeväckande, lite sorgligt bitvis, men det kunde samtidigt ha varit bättre. Det här är verkligen science fiction på hög nivå och något lite mer hade jag nog velat få mig till livs kring några personer, och några situationer. Det är liksom bara här och där som storyn verkligen griper tag i mig och jag känner något för huvudpersonens dilemma. Nåväl.

Här har vi forskaren Jason som lagt sin lovande karriär på hyllan och numera arbetar som lärare. Här finns också den vackra hustrun Daniela som på liknande sätt lagt sina konstnärsdrömmar lite på sparlåga när hon fann kärleken i Jason. Hon blev snabbt gravid och de nyförälskade bestämde sig för att istället för att gå upp i sina karriärer satsa på en bostad och ett tryggt och mysigt familjeliv.

Nu tar Jason en kort paus ifrån deras planerade familjekväll för att ta ett glas med gamla vänner på en bar. Han skall bara dit och säga hej och grattis till en före detta kollega som firar ett fint pris och, tja, där tar hans härliga torsdag slut. Jason blir pistolhotad, kidnappad, drogad. När han vaknar upp är han naken och fastspänd på en bår, omgiven av personer i skyddsdräkter.

Det Chicago han nu befinner sig i är inte det han känner till. Hans hus ser annorlunda ut, han jobbar tydligen inte längre som lärare och han har visst varken fru eller barn. Vad är det här för galenskaper, undrar Jason. Ja, omgivningen undrar förstås vad det är för fel på Jason som pratar om ett jobb, en hustru, ett barn som ingen vill kännas vid.

Det hela får strax sin förklaring. Jason har hamnat i en alternativ värld, ett parallellt Chicago där det mesta är sig likt men möjligen något lite annorlunda. Jason vill hem till sin värld, hur nu det skall gå till. Lyckligtvis funderar han ut en lösning, men den visar sig fungera sådär... Han hamnar hela tiden i nya Chicagos där han själv och hans fru lever helt andra liv.

Känns det här upplägget lagom lockande och mystiskt för dig skall du absolut läsa Dark Matter. Det kan bli en hisnande resa för den genuint intresserade. Tänk att befinna sig på flera olika platser samtidigt, liksom. Låter det hela galet knasigt och löjligt bör du hålla dig undan. Jag känner mig verkligen mer lockad och positivt inställd än motsatsen men bokens betyg kan tyvärr inte bli högre än en lagom stark trea. 416 sidor.