Michael Crichton: En försvunnen värld (Bra Böcker 1997)
(The Lost World. 1995)
Den kaxige och rike paleontologen Levine är fast övertygad om att dinosaurier lever på jorden. Han har hört rykten om en ö utanför Costa Ricas kust där någon försökt sig på att skapa en urtidspark med klonade dinosaurier. Någonstans där borta i ödsliga trakter borde någonting ha överlevt. När så speciella skelett av urtidsdjur påträffas och det ryktas om både skadade människor och observationer av oidentifierade varelser måste Levine såklart ge sig iväg för att finna den försvunna världen där dinosaurierna lever och frodas. Han flyger till Costa Rica och påbörjar sitt sökande.
Han finner såklart det han söker, levande dinosaurier, och håller på att förlora livhanken på köpet. En räddningsexpedition sätts snabbt samman för att rädda Richard Levine. Matematikern Ian Malcolm som många år tidigare själv stiftat bekantskap med jätteödlorna på nära håll, följer med. Det blir en kamp för överlevnad. T-Rex-ödlorna är inte att leka med. Med lätthet krossar de expeditionens kombinerade fordon och forskningsanläggning. Nu gäller det att kunna fly fältet. Samtidigt som Malcolm och Levine med flera försöker att komma levande från ön, tar sig ett annat sällskap till platsen i hopp om att fånga levande ödlor och bli både rika och berömda. Människa mot monster... det blir en ojämn och blodig kamp.
Crichtons uppföljare till jättesuccén Jurassic Park omfattar 416 sidor. En massa actionepisoder varvas med några tyngre, lite segare vetenskapliga partier där utvecklingsteorier, dinosauriefakta och spekulationer kring utdöendet avhandlas forskarna i boken emellan. Här bjuds på mer handfast action men med mindre elegans än i förra Jurassic-boken. Då kändes miljön verkligen som ett zoo, ett skapat nöjesfält med dinosaurier här och var. På den här ön utspelas allt i en mörk, våt, fuktig djungel, en regnskog där människan är den jagade. Boken är okej, men inte mycket mer än så (svag trea i betyg). Filmen Jurassic Park 2 innehåller somliga huvuddrag från boken men fylls sedan på med så mycket mer att filmen är den bättre, mer spännande av de två.
Michael Crichton: Passagen (Richters 2003)
(Timeline. 1999)
Det pågår en arkeologisk utgrävning i Frankrike. Professor Johnston lämnar hastigt stället och ansvaret i sina kollegors kapabla händer och reser till USA. Där skall han träffa företrädare för ITC, det högteknologiföretag som av någon anledning sponsrar utgrävningarna i Frankrike. Dagarna går och professorn kommer inte tillbaka. Ej heller är han nåbar på telefon. Och det är då det otroliga inträffar. Ett just framgrävt dokument bär texten ”Hjälp mig 4/7- 1357” och det har omisskännligen professorns handstil.
Den misstänkta förfalskningen visar sig snart vara hur äkta som helst. Det är kollegans riktiga handstil och dokumentet är faktiskt drygt 600 år gammalt. Japp, så ligger det till. Företaget ITC kan skicka folk tillbaka i tiden (inte alltid helt riskfritt) och nu har professorn faktiskt anlänt till 1300-talet. Faktum är att han just nu lever sitt liv i den riddarborg man i nutid håller på att gräva fram! ITC ber professorns kollegor resa i tiden och plocka hem Johnston. Och de ställer upp och hamnar mycket riktigt mitt uppe i ett högst verkligt 1300-tal där ett krig just pågår. Vips har två av resenärerna dödats och en sänds tillbaka – med en apterad handgranat i handen...
Hemma i nutid spränger handgranaten sönder tidsreseutrustningen. Så hur skall våra vänner komma hem?
Det blir en kamp inte bara för överlevnad i den tidsperiod de gästar utan också mot klockan.
Det låter rätt spännande men blir högst medelintressant. Så detta är en liten besvikelse. Lättläst förvisso, trots 544 sidor där det bitvis blir riktigt tekniskt. Hur tidsresor verkligen fungerar beskrivs ingående! Och sen är det det här med blandningen – tidsreseteknik, arkeologi, historia, riddarspel och annat, allt i ett. Vad är det för bok det här? En äventyrsbok rätt och slätt. Inledningsvis under utgrävningarna för detta tankarna till filmen Mumien, väl på 1300-talet är det Ivanhoe och Robin Hood-världarna man har i åtanke. Slutet är Hollywoodpräktigt men det som räddar boken från ett underbetyg.
Michael Crichton: Rovdjur (Richters 2004)
(Prey. 2002)
Här låter Crichton de senaste forskningsrönen få fritt spelrum och bjuder på en high-tech-thriller av sällan skådat slag. Hur mycket som är fantasi och hur mycket som är verklighet har jag inte en aning om men han skriver i sitt efterord att det hela är en uppdiktad historia baserad på verkliga forskningsprogram. Så kanske, kanske att denna till synes otroligt fantastiska berättelse inom kort kan bli verklighet. Och usch så hemskt det vore! Det är nästan så att somliga stycken med faktaspäckad vetenskap kring nanoteknik, datorer, kemi, biologi, fysik, medicin, mikromolekyler, zoologi, artificiell intelligens och annat tillsammans blir för mycket. Men bara nästan. Jag förstår förstås inte häften av dessa faktabeskrivningar
men samtidigt är det hela intressant, lockande, fascinerande och det går förvånansvärt lätt att ta sig igenom texten. Hela boken är synnerligen lättläst och håller ett högt tempo. Så vad handlar det om då?
Jo, ett forskningsföretag har lyckats tillverka mikroskopiska intelligenta kameror åt militären. Så små att de inte kan skjutas ned och naturligtvis flygande för egen maskin. Julia jobbar hårt med detta hemliga projekt, så hårt att hon försummar maken Jack och de tre barnen. Även Jack är synnerligen duktig inom databranschen och tidigare verksam med liknande projekt som Julias, men efter en felsatsning utfryst, kickad, nu arbetslös och hemmapappa. Crichton tecknar en trovärdig bild av Jacks slit med hemmet, barnen, matlagningen, arbetslösheten och livet med en frånvarande framgångsrik hustru.
Jack sköter allt och Julia beter sig snart så konstigt att Jack misstänker henne för att vara otrogen. Yngsta dottern drabbas av en mycket mystisk sjukdom och Julia bara arbetar. Och arbetar. Och beter sig inte mindre mystiskt. Vad som sker skall inte avslöjas men så mycket kan sägas att Jack till slut kommer att arbeta åt hustruns företag på konsultbasis och det han ser är lika spännande som skrämmande. De mikroskopiska molekyler man satt samman, de små tekniska underverk man tillverkat står snart bortom människans kontroll och har dessutom sluppit ut ur forskningslaboratorierna. I Nevadaöknen flyger de små sakerna runt, närmast att likna vid små insektssvärmar, och jagar som riktiga rovdjur. I stort antal tar de sig in i kroppsöppningar och kväver sina offer, eller lämnar efter sig saker värden helst vill slippa.
Det börjar starkt, blir lite medelmåttigt på mitten innan avslutningen kommer, stark, mer spännande och definitivt annorlunda. Det här är utan tvekan en Crichtonbok jag vill se som film. Köper du ett upplägg som må låta fantastiskt otroligt, kanske rentav löjligt, så har du en underhållande thriller att läsa här. 412 sidor innehåller boken varav de sista fyra listar referenser till publicerade artiklar och böcker på detta tema.