Michael Crichton: Döden från rymden (P A Norstedt & Söners Förlag 1972)
(The Andromeda Strain. 1969)
Döden från rymden låter kanske inte speciellt märkvärdigt som titel, men spännande är det ändå lik förbaskat. Är då detta en science fiction-roman? Nej, inte alls och även om boken skrevs för 40 år sedan håller det mesta i berättelsen än idag. Visst har nog kostnaderna för avancerad laboratorieutrustning säkerligen skjutit i höjden idag jämfört med i boken och troligen kan dagens apparater göra än bättre och mer avancerade analyser, men för lekmannen räcker bokens medicinska och biologiska och tekniska fakta fullt tillräckligt. Det hela blir ändå skrämmande spännande och är fullt trovärdigt. Och fattas bara annat, Crichton fyller bokens sista sidor med referenser till dåtidens forskningsrapporter som utgjort bakgrunden till storyn. Så hur mycket är verklighet och hur mycket är påhittat? Ja, man kan undra...

Amerikanarna har skickat upp några mycket hemliga Scoop-satelliter i rymden. De har till uppgift att analysera vår planets yttre atmosfär och sedan återvända till jorden. Nu har en av satelliterna landat utanför en småstad i Nevada och två män följer dess utsända signaler för att skyndsamt föra den i säkerhet. Det visar sig dock att alla i den lilla staden dött en plötslig död. Överallt ligger döda invånare på gatorna och i somliga hus har folk tagit livet av sig. Snart dör även de utsända männen som skulle hämta satelliten. Det är uppenbarligen så att apparaten från rymden fört med sig något okänt till jorden, något som orsakar plötslig död för människan. Är det en levande varelse, en bakterie, ett virus, en svamp eller något annat? Ja, det vet till en början ingen.

Operation mörkläggning äger rum. Ett nytt team skickas ut iklädda skyddsutrustning och de lyckas inte bara finna och få med sig resterna av den numera öppnade satelliten. Man finner i staden bland alla döda två överlevande, en mycket gammal man och ett litet spädbarn. Hur har de kunnat överleva? En mycket hemlig grupp framstående forskare samlas och skall finna svaren på alla frågor. Kanske skall man förhindra spridning av det okända som kan finnas kvar i staden genom att kärnvapenbomba samhället? Nevadaöknen är ju ändå stor och ganska ödslig. I ett toppmodernt högrisklaboratorium flera våningar under marken jobbar forskarna med att undersöka de överlevande, några döda och satelliten från rymden...

Det ser inte ut som att människan skall kunna skydda sig mot detta okända. Fler människor dör snabbt, andra tar livet av sig, teknisk utrustning slutar fungera och snart tickar en kärnvapenladdning på mot explosion... 230 sidor.

Michael Crichton: Kongo (Norstedts 1983)
(Congo. 1980)
För 30 år sedan var jag på bio och såg äventyrsfilmen Congo. Jag minns inga detaljer mer än frasen ”Who’s Kafka? Tell me!” och att filmen väl var rätt kass. Blev sugen på att se om den men också nyfiken på förlagan, Michael Crichtons bok Congo som han skrev 15 år innan den filmades…

Döm om min förvåning när boken visar sig vara riktigt bra. En del teknologi med viss futuristisk touch, satellitkommunikationer, lasrar osv. som säkert var hur coolt som helst 1980 men framförallt en mäktig skildring av Afrika som jag tidigare endast sett Wilbur Smith få till. Det är kompakt djungel med hetta och skyfall. Det är berg och vulkaner och floder. Fallskärmshopp. Vilda flodhästar och gorillor. Politisk instabilitet i landet och stängda gränser, beväpnade pygméer och en jakt på diamanter… Absolut livsfarligt från första stund.

Deltagarna i en amerikansk diamantsökande expedition i Kongo förolyckas och man sänder iväg ett nytt sällskap för att ta reda på vad som verkligen skett. Unga Karen med matematik- och teknikintresse blir ledaren för diamantjakten och hon får med sig forskaren Peter och dennes tränade gorilla Amy, en apa som lärt sig teckenspråk. Man behöver också lokal hjälp i form av guiden/legosoldaten Munro och somliga assistenter… Det finns minst ett annat konkurrerande sällskap som också vill hinna först till den försvunna staden Zinj och sno åt sig diamanterna och med allt ovanstående som hotar blir Afrikaresan såklart en helt galen utflykt.

Och filmen då? Något bättre än förväntat faktiskt, det är i sanning ett storslaget äventyr det bjuds på. Och filmen är hyggligt trogen originalet men faller tyvärr platt baserat på riktigt usla specialeffekter, en talande gorilla (i form av nån person i en dräkt), och lite överspel och knashumor från somliga skådisar…Filmen blev något slags actionkomedi av B- eller C-karaktär. Med tanke på att Crichtons senare roman Jurassic Park filmades innan Congo och såg fantastisk ut på vita duken är det såklart smått uselt att det inte gick att få ens gorillor att se verkliga ut… Fullt ös på 282 sidor i boken hursomhelst.

Michael Crichton: Farkosten (Bra Böcker/Wiken 1993)
(Sphere. 1987)
Trehundra meter under havsytan hittar man ett 800 meter långt rymdskepp som troligen har legat där i flera hundra år. Det måste såklart undersökas så i dess närhet har man i hemlighet byggt upp något slags forskningsstation i olika moduler. Nu skall små ubåtar ta ned ett litet team av vetenskapsmän- och kvinnor i djupet som skall försöka ta sig in i och utforska farkosten.

Döm om allas förvåning när farkosten på havets botten visar sig vara amerikansk och från framtiden. Och väl inne i den hittar man en metallisk kula, en silverfärgad sfär med ca 10 meters diameter vars syfte man inte alls förstår såklart. Den motstår alla deras försök att öppnas men så plötsligt är den ändå öppen och då kliver Harry in. Och när han kommer tillbaka är han förändrad. Och så dyker Jerry upp och vill hänga med sällskapet…

Uppe vid ytan blåser det storm så våra huvudpersoner är fångade i djupet. Och medan man försöker ta reda på vad som hänt Harry och vem Jerry är sprider sig snart paranoian när vetenskapspersonerna börjar dö en i taget… Tyvärr är det ungefär lika konstigt och trist som spännande när Crichton väver in bitar om svarta hål och tankeläsning och datorer som levererar hot. Ja, lika delar klaustrofobisk undervattensspänning med något okänt och lite alien-inspirerat varvat med bitar med psykologiskt tjafs om mänskligt beteende, misstänksamhet och mer. Är kanske alla galna? Drömmande? Hallucinerande? Eller rentav döda?

371 lättlästa sidor som filmats som Sphere med Dustin Hoffman, Sharon Stone och Samuel L. Jackson. Skall du bara ta dig an berättelsen via ett medium välj filmen… den var kanske något bättre, ja kanske. Eller så ägnar du två timmar av ditt liv åt en bättre bok eller film.

Michael Crichton: Urtidsparken Jurassic Park (Wiken 1993)
(Jurassic Park. 1990)
Lyckliga du som gillar storslagna äventyr och inte är bekant med Jurassic Park sedan tidigare. Eller rättare sagt, det får du gärna vara förresten. Själv har jag nu läst detta igen, mer än 15 år sen sist, och kan bara säga att storyn och spänningen håller bra även vid en omläsning och med den utmärkta filmen i hyggligt gott minne. Och boken innehåller såklart så mycket mer än filmen... Här bjuds det på action från första sidan, och det finns hela 508 stycken av dem, sidor alltså. Storyn är lättläst och oavbrutet intressant och spännande. Möjligen kan det hela låta rätt otroligt eftersom berättelsen handlar om livs levande dinosaurier, men på något vis får Crichton det hela att kännas fullt trovärdigt.

Mångmiljonären Albert Hammond skall starta världens mest exklusiva nöjespark på en privat ö utanför Costa Ricas kust. Här skall besökarna kunna se livs levande urtidsdjur, såväl små som stora dinosaurier. Alltifrån flygande varelser till jättelika Tyrannosaurus Rex. Hammond och hans forskande medarbetare har kommit på ett sätt att med avancerad DNA-och toppmodern datorteknik suga ut dinosaurie-DNA från bärnsten som varit stelnat i miljoner år. Således har det blivit fullt möjligt att klona dessa utdöda djur.

Vid en förhandsvisning av parken för en liten utvald skara forskare, doktorer och matematiker (och ett par av Hammonds barnbarn) visar det sig tyvärr att parken är långt ifrån färdig att öppnas för allmänheten. Ett strömavbrott slår ut säkerhetsanordningarna och dessa förhistoriska varelser visar sig vara omöjliga att kontrollera. Naturligtvis vet inte människan allt om dessa tidigare utdöda djur och somliga visar sig vara mer aggressiva och farliga än andra... Vistelsen i parken blir snart en kamp för människans överlevnad!

Michael Crichton: Blodröd sol (Bra Spänning/Wiken 1993)
(Rising Sun. 1992)
Detta är en rätt trist bok där filmatiseringen tyvärr inte blivit så värst mycket bättre trots Sean Connery i en av huvudrollerna. Här handlar det om affärer och affärer är som bekant krig så här kan det såklart gå vilt till. Fokus ligger på japanska företag och affärsuppgörelser i USA, hur japanska intressen vinner allt mer mark utanför Asien och hur japanska pengar framgångsrikt kan ta över allt mer i det stora landet i väst.

Självklart skiljer sig sättet att göra affärer och förhandla åt mellan japaner och amerikaner så naturligtvis är det upplagt för stora kulturkrockar, och det är kanske bokens behållning, den inblick man får i japanska seder och bruk, deras sätt att se på ledarskap, företagande och affärer. I övrigt fanns här inte mycket att njuta av, tyvärr.

Polisinspektör Peter Smith kallas till Nakamoto-skyskrapan i centrala Los Angeles där stor galainvigning av byggnaden just pågår. Massor med höjdare, politiker och kändisar är där och polisen har fått ett anonymt tips om att där nyligen begåtts ett mord. Naturligtvis måste de undersöka platsen. Peter Smith beordras att ta med sig den tjänstlediga polisen och japanspecialisten John Connor dit.

Sagt och gjort, de anländer till höghuset och den förmodade mordplatsen. Där, mer än 40 våningar upp i byggnaden, ligger en blond, drygt 20-årig, kvinna död, uppenbarligen strypt och med kläderna i oordning. Uppenbarligen har hon medan festen pågått någon våning ovanför festat loss på egen hand med någon här nere. Och mist livet.

Smith och Connor försöker ta hand om utredningen men stöter genast på patrull. Hur välvilliga och tillmötesgående japanerna än säger sig vilja vara är de samtidigt förvånansvärt motsträviga och ovilliga att serva poliserna med information. Japanerna går bara med på polisens undersökningar av deras lokaler om det finns en husrannsakan, och de har själva samlats runt liket, kontaminerat platsen och tagit en massa foton av offret.

Connor upptäcker dolda filmkameror som troligen har filmat mordet men filmerna från den aktuella tidpunkten verkar mystiskt ha försvunnit. När de sedan dyker upp verkar det vara allt annat än original. Någon okänd verkar ha manipulerat filmerna och bytt ut huvuden på de filmade Vem är det egentligen som varit i lokalen och haft sex och dödat den unga tjejen? Varför samarbetar inte japanerna?

Tja, denna betydelselösa kvinnas död som en japan så okänsligt benämner dådet är helt uppenbart av mindre vikt. För Nakamoto-företaget handlar det mer om rykte och stora pengar. Detta är något de själva vill ta hand om och lösa. Här behövs ingen Los Angeles-polis som klampar in och förstör

413 måttligt spännande sidor, mestadels rätt segt och trist, bitvis lite intressant, som helhet ingen kanonroman.

Michael Crichton: Skamgrepp (Bra Böcker 1995)
(Disclosure. 1993)
Tom Sanders har en stressig morgon och kommer lätt försenad till arbetet. IT-företaget Digital Communications Technology han jobbar på står i begrepp att köpas upp av Conley-White som vill åt DCT:s nya avancerade CD-rom-läsare, en produktion som Sanders är ansvarig för. Det skall tillsättas nya chefer och även om ingen sagt det rakt ut förväntar sig både Tom och många kring honom att det är just han som kommer att bli den nye chefen. Och detta skulle så klart vara synnerligen välkommet; mer befogenheter, bättre lön och feta bonusar framöver. Tyvärr går ingenting som förväntat.

Företagsledningen trollar fram en Meredith Johnson som ny chef för verksamheten. Visst är hon fantastiskt snygg men det råder delade meningar om huruvida hon verkligen är kompetent nog att leda DigiCom-delen i det nya jätteföretaget. Sanders är snuvad på chefsposten och än värre, Meredith är hans gamla flickvän från lååångt tillbaka i tiden och då var det Tom som gjorde slut. Efter deras första möte på tu man hand på jobbet anklagar hon Tom för sexuella övergrepp. Snart är Tom på väg att bli utstött och farligt nära att mista både vänner och jobb. Oj då, tänker Tom. Hur kunde det här hända? Det var ju faktiskt hon som förgrep sig på mig... Och sen hamnar företagsaffären i skymundan och det blir Toms ord mot Merediths och vem kommer väl att tro att det är mannen som är offret?

Här finns 437 stycken på flera sätt intressanta sidor. Ja, vem skall man tro på i en dylik situation när vittnen saknas? Vill och vågar man processa mot chefen? Även de tekniska inslagen i berättelsen är fascinerande. Redan tidigt 90-tal såg Crichton vartåt det skulle gå med mobiltelefoner och datorer. (Fast Virtual Reality har kanske inte slagit igenom riktigt än...) Jag tycker att Skamgrepp funkar helt okej än i dag 2010, både när jag läser om boken och ser filmen igen. Medelbetyg helt klart.